Hoppa till huvudinnehåll
Av

Charels Darwin 200 år – del 1

I år firas 200-årsminnet av den engelske biologen Charles Darwins födelse. Men i år är det dessutom 400 år sedan en människa för första gången riktade en enkel kikare mot natthimlen för att studera stjärnor och planeter. År 1609 upptäckte Galileo Galilei Jupiters månar, Venus faser samt berg och slätter på månen. Alla dessa hans iakttagelser stred mot den gängse synen på universum och därmed kom ett naturvetenskapligt arbetssätt grundat på experiment och iakttagelser att i grunden rubba den medeltida världsbilden.



Darwins utvecklingslära – avgörande länk i kunskapens utveckling

I år är det alltså 200 år sedan Charles Darwin föddes och det är precis 150 år sedan hans revolutionerande bok ”Om arternas uppkomst” kom ut. Boken blev något av en kulmen på en 300-årig process som i grunden förändrade människans tänkande och hennes syn på sig själv, på livet och på universum.

Vid mitten av 1800-talet när Darwin presenterade sin teori var tanken på förändring och utveckling redan väckt i samhället. Darwins storhet bestod i att han visade vilken mekanism som låg bakom livets utveckling och han gjorde det så övertygande att motståndarna egentligen redan från början stod svarslösa.

Under medeltiden utformades i västerlandet en heltäckande syn på världen grundad på idéer från antikens grekiska filosofer. Det var Ptolemaios geocentriska världsbild, Empedokles teori om de fyra elementen och Aristoteles fysik och biologi som hade sammansmälts med nyplatonism och den gammaltestamentliga berättelsen om hur gud skapade jorden och livet.

Inom kristendomen sågs världen, de levande varelserna och samhället som något oföränderligt, något av gud givet. Och allt detta blev till en sanning som knappast kunde ifrågasättas.

*

Men människans kunskap utvecklas ständigt. I produktionen, i nya observationer och experiment får hon nya insikter som förr eller senare kommer i motsättning till rådande dogmer. Den första stora konfrontationen skedde inom astronomin redan på 1500-talet då Nicolaus Kopernikus utmanade den rådande världsbilden.  I sin bok ”Om himlakropparnas rörelser” lyfte han ut jorden ur universums centrum och placerade istället vår planet i en bana runt solen.

Ett sådant ifrågasättande kunde bli ödesdigert. Kopernikus anhängare Giordano Bruno brändes på bål i Rom år 1600 och med denna händelse i färskt minne tvingades Galileo Galilei till avbön och placerades i husarrest då han stödde Kopernikus tankar.

På 1600-talet förpassade Isaac Newton den aristoteliska fysiken till historiens skräpkammare och introducerade den moderna gravitationsteorin. I slutet av 1700-talet lade Antoine Lavoisier och John Dalton grunden för en vetenskaplig syn på materien då de ersatte de fyra elementen med grundämnen uppbyggda av atomer.

Därmed hade också fysiken och kemin ställts på en materialistisk, vetenskaplig grund som stod i överensstämmelse med de experiment och observationer som då kunde göras. Vid denna tid hade de franska upplysningsfilosoferna röjt vägen och på detta frontavsnitt var vetenskapens seger mer lättvunnen.

*

I mitten av 1800-talet lägger Marx och Engels fram sin syn på hur samhället förändras. De visar att produktivkrafternas obändiga utveckling i grunden också förändrar och revolutionerar samhället.

Därefter återstod ett medeltida idealistiskt synsätt endast inom biologin, men här skulle motståndet visa sig desto hårdare. Striden gällde själva skapelseberättelsen och människans ställning som guds avbild. Den gamla världsbildens sista bastion var hotad. 

Biologerna förundrades när rapporter strömmade in från världens alla hörn om ständigt nyupptäckta arter. Varför hade gud skapat denna otroliga variationsrikedom? Charles Darwin blev den som kunde ge en vetenskaplig förklaring till den förbluffande rika biologiska mångfalden. Med sin evolutionsteori ersatte han en skapande gud med en enkel process av variation och naturligt urval.

När hans bok ”Om arternas uppkomst” utkom år 1859 flyttade Darwin människan från positionen som skapelsens krona, ner bland de övriga djuren. Och nästan genast kom striden att handla om just människans härkomst.

Darwin själv hade berört frågan mycket försiktigt i sin bok där han uttryckte att framtida forskning skulle komma att kasta ljus över denna känsliga fråga. Darwin var ingen stridens eller debatternas man. Utvecklingsläran kom att försvaras av andra, i England främst av Thomas Huxley som stod i centrum i polemiken med kyrkans män och kom att kallas ”Darwins bulldog”.

*

Vetenskapens landvinningar stannade inte med detta. I början av 1900-talet kom sovjetiska forskare i en anda av entusiasm och nytänkande att lämna viktiga bidrag.
 
Kemisten Alexandr Oparin gjorde gud helt överflödig i det att han skisserade en väg för livets uppkomst ur enkla oorganiska ämnen. År 1922 kom hans bok ”Livet i universum” där han lägger fram sin materialistiskt grundade teori om hur enkla celler skulle kunna ha bildats i naturliga processer.

År 1926 kommer så Vladimir Vernadskis epokgörande bok ”Biosfären” där han visar hur levande och död materia utvecklats gemensamt och ömsesidigt påverkat varandra. Med den boken lägger han grunden för dagens kunskaper om hur luft, vatten, mark och liv gemensamt utformar och påverkar jordens klimat.

Så blir Darwins upptäckt en oundgänglig del i den kedja av nytänkande, i de paradigmskiften som lett fram mot dagens syn på oss själva och vår omvärld. Kunskapen är ständigt i rörelse, ibland hindrad, uppdämd, ibland på villovägar, men förr eller senare finner den nya vägar framåt.

BO BRINKHOFF
Proletären nr 34, 2009


Evolutionens mekanismer
Darwin var en försiktig och eftertänksam man. När han för 150 år sedan gav ut sin bok ”Om arternas uppkomst” hade han under lång tid finslipat sina argument och samlat på sig en rad exempel som stödde hans tankar. Boken var mycket övertygande och därför kom utvecklingsläran snabbt att vinna anhängare bland biologer och vetenskapsmän.

Många religiösa kände dock sin ställning hotad. Än idag finns det ett litet om än högröstat motstånd mot evolutionsläran bland bokstavstroende såväl kristna som muslimer. Dessa kreationister anser att växter och djur måste ha satts samman av en intelligent skapare. Slumpen kan inte ha gett upphov till det myller av fantastiska varelser som uppfyller jorden.

Kan då slumpen ha åstadkommit falkens strömlinjeformade kropp, hundens väderkorn eller människans hjärna? Nej, triumferar kreationisterna segervisst! Lika väl som en klocka måste ha konstruerats av en urmakare måste naturens formfulländade varelser ha en konstruktör, en skapare.

Detta är ett av evolutionsförnekarnas viktigaste argument. Men det bygger antingen på ren okunskap eller, troligare, på taktiken att lägga ett riktigt dåligt argument i munnen på sin motståndare för att sedan enkelt kunna tillbakavisa detta. Lätt som en plätt!

*

Darwins teori är i grunden mycket enkel. Den grundar sig på två motstridiga tendenser. Dels bygger den på att det inom en art alltid finns en variation, att alla individer är något olika. Dels bygger den på att det bland dessa olika individer sker ett naturligt urval.

Organismernas förmåga till fortplanting är mycket stor. All avkomma kommer inte att överleva och eftersom de är olika kommer de att ha olika möjligheter att klara sig, att nå vuxen ålder och fortplanta sig. De som överlever sprider sina anlag vidare till kommande generationer och på så sätt förs just de anlag vidare som i den givna situationen är lämpligast.

Variationen är slumpmässig, men det naturliga urvalet är allt annat än slumpartat. Just de individer som under rådande förhållanden är bäst anpassade har störst chans att överleva. Det kan vara en fördel att vara lite större och starkare, men det kan lika gärna vara en fördel att vara liten och snabb, att vara bra på att gömma sig, att kunna motstå sjukdomar, att effektivt kunna tillgodogöra sig födan eller att ha ett bra luktsinne som visar vägen till något ätbart.

*

När Darwin i mitten av 1800-talet presenterade sin teori hade den en svaghet. Darwin visste inget om hur anlag överfördes från en generation till en annan. Men bland sina vänner hade han sådana som sysslade med djuravel och han var väl bekant med att avkomman liknade sina föräldrar och att ett mänskligt urval på ganska kort tid kunde skapa nya former av hästar, hundar eller duvor. Han menade att samma process skedde i naturen, men eftersom urvalet inte var lika nogräknat tog allt lite längre tid.

Idag med våra kunskaper om kromosomer, arvsanlag och DNA-molekyler vet vi både hur arvsanlagen ärvs och hur de förändras av mutationer. Det gör att Darwins teori idag står på en än fastare grund.

*

Darwin hade ytterligare ett problem att brottas med. Han insåg att utvecklingen från små, enkla organismer fram till dagens specialiserade fåglar och däggdjur måste ha tagit mycket lång tid. Och hans samtid hade studerat sin bibel och kommit fram till att jorden skapades år 4004 före vår tideräkning. En del av kreationisterna tror fortfarande på en ”ung jord”, att jorden i år alltså skulle vara 6013 år!

Men Darwin fick hjälp av sin tids naturvetenskap. Fysikerna visade att jorden måste vara mycket äldre, kanske ända upp mot 100.000 år och geologerna som studerade sediment och deltalandskap insåg att den måste vara ännu mycket äldre.

Idag vet vi att livet haft nästan fyra miljarder år på sig att utvecklas. Just det ofattbara i denna väldiga tidrymd kan göra det svårt att inse hur alla fantastiska, specialiserade levnadssätt kunnat uppstå. Men om någon förändring känns svår att tänka sig så sätt till mer tid, oceaner av tid!


BO BRINKHOFF


• Del 2 i artikelserien med anledning av Charles Darwins 200-årsdag handlar om Herbert Spencer och socialdarwinismen. Artikeln publiceras i kommande nummer av Proletären.