Hoppa till huvudinnehåll
Av

"De behandlar människor skamligt"

Tidningsbuden i Göteborg tar kamp mot arbetsgivaren.



Tidningsbuden i Göteborg fortsätter att protestera mot arbetsgivarens
omorganisation av distrikten som innebär mer jobb och kraftigt sänkta
löner. Besparingar som blir till ytterligare vinst för Göteborgs-Posten.

I förra veckan berättade Proletären om hur tidningsbuden i Göteborg protesterar mot att Västsvensk tidningsdistribution (där Göteborgs-Posten är en av ägarna) genomför kraftiga försämringar som innebär mer arbete och lägre löner för buden.

Vädjar om stöd
I torsdags samlades tidningsbuden igen utanför Göteborgs-Postens lokaler för att vädja till bilisternas och andra förbipasserandes stöd.

Omorganisationen av tidningsbudens distrikt har redan genomförts i Angered där 42 distrikt har blivit 15. En av dem som drabbats och som deltar i protesterna är Tove (som av rädsla för repressalier från arbetsgivaren inte vill medverka med efternamn eller bild):

– Jag har arbetat som tidningsbud i Angered i 20 år och tidigare hade jag ett distrikt som var 6,2 kilometer långt. Mitt nya distrikt är 9,3 kilometer. Visst har jag fått lite mer i lön men man ska ju orka också. Vi tidningsbud måste ha andra arbeten också för att försörja oss.

Toves nya distrikt innebär också att hon måste förflytta sig mellan två bostadsområden på natten.

– Det är kusligt med mycket buskage och en viadukt.

Tove erbjöds att ta ett distrikt inne i stan istället men hon har ingen möjlighet att ta sig in till stan mitt i natten.

– Jag har hört talas om tidningsbud som tar sista spårvagnen in till stan och sedan sover i en trappuppgång.

Förlorar tusenlappar
Värst drabbade av arbetsgivarens omorganisation är de tidningsbud som helt har försörjt sig på att dela ut tidningar genom att ta flera distrikt. Eftersom lönen baseras dels på en grundlön per distrikt och dels på kilometerersättning så förlorar dessa bud på att distrikten slås ihop.

– En arbetskamrat förlorar 2.000 kronor i månaden, berättar Tove. Och det är en man med familj.

För vissa innebär den nya ordningen en halvering av lönen. I Hjällbo där åtta distrikt har blivit två kunde ett bud tidigare ha fyra distrikt och tjäna 15.000-20.000 kronor i månaden. Nu hinner samma tidningsbud ett distrikt och tjänar 6.000-8.000 kronor. Det går alltså inte längre att försörja sig på att vara tidningsbud, samtidigt som distrikten är för stora för att kunna utgöra ett extraarbete.

Men trots tidningsbudens och Transportarbetarförbundets protester så kör Västsvensk tidningsdistribution vidare och planerar att genomföra omorganisationen i hela Göteborg. Därför samlas tidningsbud från hela stan utanför Göteborgs-Posten.

– Antingen vinner vi det här eller så kan ingen vara tidningsbud, säger Mats Gahrn, ett av buden. Kåren har varit lojal i alla år men nu går det inte längre.

Sympatiserar
Vid en banderoll står Tobias som inte heller han vill medverka med efternamn. Han arbetar på nattjouren och tar bland annat emot sjukanmälningar från tidningsbuden.

– Jag är här för att jag sympatiserar med buden, säger han. Jag får samtal varje natt där någon ringer och är ledsen. Folk kan inte sova. Tidningarna ska vara ute senast klockan sex men det funkar inte. Vissa är inte färdiga förrän klockan nio.

– Det är skamligt hur de behandlar människor, säger Lars Jonasson som är tidningsbud i Majorna. Det här är ett tufft jobb. Vi går upp mitt i natten och delar ut tidningen i ur och skur. Många av oss är gamla och har ställt upp i många år.

Förra året gick Göteborgs-Posten med 59 miljoner i vinst. En del av den vinsten har tidningsbuden arbetat ihop.
– Den här lönesänkningen går rakt ner i GP:s ficka, säger Lars Jonasson. Det är skandalöst.

JENNY NYSTRÖM
jProletären 13, 2006