Hoppa till huvudinnehåll
Av

De kämpar för vuxenutbildningen

Uppsägningar av personal på Göteborgs folkhögskola möts av protester från eleverna. De värnar sin skola och rätten till vuxenstudier.



Veckan efter påsk besöker Proletären Göteborgs folkhögskola vid Nya Varvet, och träffar eleverna Derya Areb, Sara Roos, Zenar Machiani, Hans Kraiten och Kristina Vasilievich.

Det är engagerade elever vi möter, som brinner för såväl sin egen skola som rätten till folkbildning.
När det stod klart att Västra Götalandsregionen, skolans huvudman, beslutat att skära ner sju tjänster protesterade eleverna.

Regionen redovisar ett rejält överskott i bokslutet för 2008, och regionens ordförande Roland Andersson lovade så sent som i februari att ingen fast anställd personal i regionen ska sägas upp under 2009.

– Det var många elever som blev chockade och arga, förklarar Kristina Vasilievich. Vi samlades och kände att vi ville göra något.

Likadant kände eleverna på filialen i Biskopsgården. När det blev känt att en hemspråkslärare och en personal i kafeterian skulle sägas upp, samlades nästan alla  90 elever till en skolstrejk som varade i en vecka.
”Rör om i grytan”

När eleverna på Nya Varvet läste i tidningarna om elevstrejken i Biskopsgården, tog de kontakt. Tillsammans anordnade de en demonstration när folkhögskolans styrelse, som är politiskt tillsatt, höll möte.

• Vilka reaktioner har ni fått på protesterna?
– Vårt engagemang har synts i media, och det sätter press på regionspolitikerna, säger Kristina Vasilievich.
– Vi rör om i grytan, folk ser att vi finns, fyller Sara Roos i.

Nu har eleverna bildat en arbetsgrupp som fortsätter att jobba med frågan. De kräver att regionstyrelsen i Vänersborg skall komma till skolan och lyssna på dem.

På internet har de startat Facebookgruppen ”Kamp för rätten till vuxenstudier”, som hittills samlat 250 medlemmar. För att sätta ytterligare press har eleverna bombarderat regionens politiker och skolminister Jan Björklund med protestbrev. Hittills har 422 brev skickats iväg.

Alla blir sedda
Att gå på folkhögskola skiljer sig från andra skolformer. De elever vi träffar berättar med känsla, inlevelse och stolthet vad det betytt för dem att gå på folkhögskola.

– Jag har börjat gymnasiet tre gånger, och försökt med Komvux en, berättar Sara Roos.

Till en början var hon kritisk till folkhögskolan, en skolform hon inte kände igen.

– Men nu vill jag inte sluta. Här jobbar vi i grupp, samtidigt som lärarna ser individen i gruppen. När jag började var jag van att behöva skrika och ta plats för att synas. Men här ser lärarna alla, även de tysta eleverna.

Zenar Machiani har liknande erfarenheter.

– Jag har också varit skoltrött. Jag har försökt med Komvux, men det har inte funkat.

Hon har en dotter och ska hinna med både familj och skola.

– Ändå längtar jag hit, på loven saknar jag skolan.

Förutom de vanliga kärnämnena erbjuder skolan flera special-inriktningar, alltifrån musik och teater till Afrikakunskap och kvinnohistoria. Eleverna har stora möjligheter att vara med och utforma kurser och projekt.

– Folkhögskolor handlar inte bara om kunskap, säger Derya Areb, som går på filialen i Biskopsgården. Det är en bra och stärkande miljö där vi kan utvecklas som människor. Komvux är stressigare, det är tävling om betyg.

Kristina Vasilievich berättar hur hon upptäckt teatern genom folkhögskolan.

– Jag har aldrig spelat teater förut, nu har jag till och med funderat på att söka scenskolan. Min dramalärare är en av dem som blir uppsagda.

Hans Kraiten sitter tyst under större delen av samtalet.

– Det finns inte så mycket att tillägga, det är så här vi känner allihop, säger han.

Han hamnade på skolan av en ren slump. Genom en förening kom han i kontakt med skolans musiklinje för ett samarbete. Han blev så inspirerad att han sökte musiklinjen, sedan har det blivit ett år till av bara farten.

Nu upplever eleverna hur uppsägningarna överskuggar det som varit så positivt under deras tid på folkhögskolan.

– Det känns inte som vanligt på skolan längre, säger Derya Areb. Många undrar om fler lärare kommer att sparkas. Det har varit känsloladdat, många gråter.  

– Börjar det naggas på folkbildningen kommer det att fortsätta, fortsätter Kristina Vasilievich. Det är helt vansinnigt att skära ner på folkhögskolorna samtidigt som flera tusen blir arbetslösa.

Det är inte bara för sin egen skull de kämpar mot uppsägningarna av lärarna. De vill att andra ska få möjligheten till samma skolgång som de själva.

– Våra föräldrar har kämpat för en bra skola, nu är det vår tur, slår Sara Roos fast.

En hyllning
Gång på gång påpekar de politikernas skyldighet att leva upp till folkbildningens syften, som regeringen själv slagit fast:
• Att stärka och utveckla demokratin.

• Att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa ett samhällsengagemang.

• Att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån.

– Att vi protesterat är en del av hur vi utvecklats på folkhögskolan, säger Kristina Vasilievich. Jag trodde aldrig att jag skulle vara med och driva en sådan här sak, att skriva plakat och demonstrera.

– Att protestera är ingenting negativt, påpekar Sara Roos. Det vi gör är en hyllning till folkhögskolan.

När vi besöker Göteborgs folkhögskola är det bara fyra veckor kvar av terminen. En del av de vi träffar går sitt sista år. Men de är alla fast beslutsamma att hålla engagemanget vid liv.

– Vi tänker inte ge upp, avslutar Zenar Machiani bestämt. Vi kommer att fortsätta kämpa.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 17, 2009



Proletärenfakta: Folkhögskolor – en möjlighet till bildning

• Folkhögskolor och bildning
Folkhögskola är en form av vuxenutbildning, typisk för de nordiska länderna. I Sverige startades de första folkhögskolorna 1868.

Ursprungligen var folkhögskolorna en bildningsmöjlighet för ungdomar ur bonde- och arbetarklassen. I takt med skolväsendets utbyggnad har folkhögskolorna blivit en del av den allmänna folkbildningen.

Basen i folkhögskolornas verksamhet är allmänna linjer, avsedda för dem som saknar grundskole- och gymnasiebehörighet.
Utöver de allmänna linjerna erbjuder folkhögskolorna olika specialinriktningar inom estetiska ämnen, media, ekologi och mycket mer.

Folkhögskolornas mål är att främja ”medborgerlig bildning”. 2007 fanns det 148 folkhögskolor i Sverige, varav 105 drevs av folkrörelser, organisationer och stödföreningar och 43 av landsting och regioner.

• Nedskärningar hotar Göteborgs folkhögskola
Göteborgs folkhögskola är den största av sex folkhögskolor i Västra Götalandsregionen. Skolans huvudsakliga syfte är att motverka segregation och motverka klyftor mellan människor på alla plan.

Verksamheten är inriktad på basutbildningar, ledarutbildningar, kurser för funktionshindrade samt forsknings- och utvecklingsprojekt. Skolan är politiskt och religiöst obunden.

”Moderskolan” ligger vid Nya Varvet i västra Göteborg. Filialer finns i förorterna Agnesberg, Biskopsgården och Bergsjön, samt verksamheten ”Hela Världen” där invandrarkvinnor studerar svenska.

Skolan har idag ett underskott på 1,4 miljoner kr, vilket resulterat i uppsägning av fyra lärartjänster, två måltidspersonal och en administratör.

Den stora orsaken till skolans underskott är att externt finansierade kurser minskat. Bland annat har en kurs för arbetslösa dragits in efter att regeringen minskat anslagen till länsarbetsnämnden.

I ett brev till regionstyrelsen för Västra Götaland, kräver samtliga anställda att regionbidraget till folkhögskolan justeras. Trots att Göteborgs folkhögskola är regionens största får den minst regionbidrag av samtliga folkhögskolor, räknat per antal elever och veckor.

För år 2008 redovisade Västra Götalandsregionen ett överskott på 885 miljoner kr.