Debatten om bensinskatten fortsätter
Här avslutas debatten om vilka politiska krav som ska ställas vad det gäller bensinskatten med två ytterligare debattinlägg. Debatten föranleddes av en ledare om den kommande höjningen av bensinskatten i Proletären nr 22. Det resulterade i ett debattinlägg av Stig Broqvist i Proletären nr 24 och ett svar från ledarskribenten Anders Carlsson i samma tidning.
Vad är verklighetsfrånvänd klimatpolitik?
Jag tackar för att Proletären i nr 24 tar debatten om bensinpris och klimatpolitik på allvar och tog in min insändare med ett utförligt svar från Anders Carlsson (AC). Jag har en del kommentarer.
AC påpekar att jag inte kommenterade det paket av alternativa åtgärder Proletären presenterade. Jag är överens med Proletären om de konkreta förslagen, men det finns en oklarhet. AC skriver: ”Tvinga bilföretagen att prioritera produktion av bränslesnåla bilar och bilar som drivs med alternativa bränslen.” Javisst, men det beror på vilka alternativa bränslen som avses. Etanol, som bygger på slavliknande arbetsförhållanden på sockerrörsplantager, på skövling av regnskog och på att ta maten från de fattiga i världen, är oacceptabel. Acceptabla förnybara energikällor räcker inte till massbilism.
Problemen med etanol har uppmärksammats för en bredare allmänhet nu i vår, men för den uppmärksamme var konflikten mellan mat och etanol som bilbränsle tydlig redan för ett par år sedan då George Bush på en Latinamerikansk rundresa propagerade för etanolproduktion till bilar i minst vid besök hos president Lula. Bush möttes av massprotester, medan Hugo Chávez samtidigt fick rungande applåder, när han på massmöten i grannländer protesterade mot att ta maten från de fattiga. Jag hoppas och tror vi till skillnad från det politiska etablissemanget är överens om detta med etanolen.
*
AC skriver: ”Det finns säkert fler åtgärder att föreslå, så vi mottar tacksamt förslag från Stig och andra.” Jag kunde nämna massor av förslag men det får räcka med tre utöver de jag nämnde i min förra insändare: Tvinga bilbolag överföra en stor del av sin produktion till produktion av bussar och tåg. Höj böterna för åkerier vid överlast så drastiskt att det blir olönsamt att syssla med överlast. Komplettera städernas kollektivtrafiknät med linjer som går direkt mellan yttre bostadsområden utan att gå via centrum.
AC skriver: ”Det finns säkert fler åtgärder att föreslå, så vi mottar tacksamt förslag från Stig och andra.” Jag kunde nämna massor av förslag men det får räcka med tre utöver de jag nämnde i min förra insändare: Tvinga bilbolag överföra en stor del av sin produktion till produktion av bussar och tåg. Höj böterna för åkerier vid överlast så drastiskt att det blir olönsamt att syssla med överlast. Komplettera städernas kollektivtrafiknät med linjer som går direkt mellan yttre bostadsområden utan att gå via centrum.
*
Vi är nog överens om väldigt mycket, men nu tar jag upp det verkligt kontroversiella i vår debatt. Beträffande mitt förslag om kraftigt höjd bensinskatt (kanske med 200 procent) i kombination med rabattkort med inkomstberoende rabatt efter behov, skriver AC: ”Förslaget syns oss en aning verklighetsfrånvänt, men i förhållande till den rena prismekanismen är en sådan ordning naturligtvis att föredra”. Vad är egentligen verklighetsfrånvänt eller orealistiskt? Jag menar att sådana ord bör användas om sådana förslag som är oförenliga med naturlagar eller bygger på teknik som ännu inte är uppfunnen. På så sätt är mitt förslag inte alls orealistiskt. Däremot skulle man kunna säga, att förslaget är verklighetsfrånvänt på så sätt att överklassen aldrig skulle gå med på det. Men i så fall kan vi också säga att socialism och social rättvisa är verklighetsfrånvänt, men det kan väl inte Proletären tycka.
Vad skulle mitt förslag kunna innebära i praktiken? En lågavlönad småbarnsförälder med dagis och jobb på platser där kollektivtrafiken inte fungerar bra kan köra de resorna och lite till något lägre pris än idag. En lågavlönad glesbygdsbo med affär och jobb miltals bort kan klara sitt resande något lägre pris än idag. En medelavlönad får ett något högre bensinpris än idag. Högavlönade börjar minska sitt bilresande för de får avsevärt högre bensinpris.
Jag är helt överens om att klimatpolitik inte får innebära klassorättvisor. Då bör bensinskattehöjningar mötas av krav på inkomstberoende rabattkort för bensin och krav på sänkta kollektivtrafiktaxor i stället för krav på sänkt bensinpris.
Stig Broqvist
Svar: Politiska dagskrav måste vara samlande
Stig Broqvist och jag är överens om det avgörande, att klimatpolitik inte får innebära klassorättvisor, så jag skall hålla mitt svar kort.
Först till etanolen. Självklart är jag överens med Stig om att en etanolproduktion som bygger på extrem kapitalistisk exploatering av både människor och natur är oacceptabel. Men detta handlar mer om kapitalismens sätt att vara än om etanol som alternativt bränsle. Förhållanden på de brasilianska sockerrörsplantagen är definitivt vidriga och sockerrörsodlingen inkräktar på matproduktionen. Men det gör också kaffeodlingen, för att bara ta ytterligare ett brasilianskt exempel.
Sådan är kapitalismen. Den producerar inte för behov utan för profit, varvid fattiga människor med tomma magar inte är köpkraftiga nog.
Men etanol kan också produceras ur skogsråvara, en möjlighet som inte minst ett land som Sverige borde ta tillvara. Men här är det åter kapitalismen som sätter gränserna. En etanolproduktion som bygger på skogsråvara, och då i huvudsak på restprodukter från det existerande skogsbruket, blir för dyr i förhållande till den importerade etanolen och därmed inte kapitalistisk lönsam. Men ur klimatmässig synpunkt borde en sådan produktion befrämjas. Klimatet skulle må bra av lite planekonomi.
Vi är nog överens om väldigt mycket, men nu tar jag upp det verkligt kontroversiella i vår debatt. Beträffande mitt förslag om kraftigt höjd bensinskatt (kanske med 200 procent) i kombination med rabattkort med inkomstberoende rabatt efter behov, skriver AC: ”Förslaget syns oss en aning verklighetsfrånvänt, men i förhållande till den rena prismekanismen är en sådan ordning naturligtvis att föredra”. Vad är egentligen verklighetsfrånvänt eller orealistiskt? Jag menar att sådana ord bör användas om sådana förslag som är oförenliga med naturlagar eller bygger på teknik som ännu inte är uppfunnen. På så sätt är mitt förslag inte alls orealistiskt. Däremot skulle man kunna säga, att förslaget är verklighetsfrånvänt på så sätt att överklassen aldrig skulle gå med på det. Men i så fall kan vi också säga att socialism och social rättvisa är verklighetsfrånvänt, men det kan väl inte Proletären tycka.
Vad skulle mitt förslag kunna innebära i praktiken? En lågavlönad småbarnsförälder med dagis och jobb på platser där kollektivtrafiken inte fungerar bra kan köra de resorna och lite till något lägre pris än idag. En lågavlönad glesbygdsbo med affär och jobb miltals bort kan klara sitt resande något lägre pris än idag. En medelavlönad får ett något högre bensinpris än idag. Högavlönade börjar minska sitt bilresande för de får avsevärt högre bensinpris.
Jag är helt överens om att klimatpolitik inte får innebära klassorättvisor. Då bör bensinskattehöjningar mötas av krav på inkomstberoende rabattkort för bensin och krav på sänkta kollektivtrafiktaxor i stället för krav på sänkt bensinpris.
Stig Broqvist
Svar: Politiska dagskrav måste vara samlande
Stig Broqvist och jag är överens om det avgörande, att klimatpolitik inte får innebära klassorättvisor, så jag skall hålla mitt svar kort.
Först till etanolen. Självklart är jag överens med Stig om att en etanolproduktion som bygger på extrem kapitalistisk exploatering av både människor och natur är oacceptabel. Men detta handlar mer om kapitalismens sätt att vara än om etanol som alternativt bränsle. Förhållanden på de brasilianska sockerrörsplantagen är definitivt vidriga och sockerrörsodlingen inkräktar på matproduktionen. Men det gör också kaffeodlingen, för att bara ta ytterligare ett brasilianskt exempel.
Sådan är kapitalismen. Den producerar inte för behov utan för profit, varvid fattiga människor med tomma magar inte är köpkraftiga nog.
Men etanol kan också produceras ur skogsråvara, en möjlighet som inte minst ett land som Sverige borde ta tillvara. Men här är det åter kapitalismen som sätter gränserna. En etanolproduktion som bygger på skogsråvara, och då i huvudsak på restprodukter från det existerande skogsbruket, blir för dyr i förhållande till den importerade etanolen och därmed inte kapitalistisk lönsam. Men ur klimatmässig synpunkt borde en sådan produktion befrämjas. Klimatet skulle må bra av lite planekonomi.
*
Stig gillar inte att jag betecknar hans chockhöjda bensinpriser, kombinerade med ett fiffigt hopknåpat rabattsystem, som ”en aning verklighetsfrånvänt”. Men jag måste vidhålla denna invändning, inte för att systemet är oförenligt med naturlagarna, men väl med den politiska verkligheten.
Hemma vid skrivbordet kan man knåpa ihop det mest finurliga lösningar, varvid jag har lite svårt att förstå varför Stig tar omvägen via prishöjningar och rabatter, när han skulle kunna uppnå samma och rentav bättre effekt vid ett behovsprövat ransoneringssystem.
Men den avgörande frågan är vem som skall bära fram detta fiffigt konstruerade system? Det är inte överklassen, konstaterar Stig. Men vem är det då? Är det arbetarklassen som skall mobiliseras kring kravet på chockhöjda bensinpriser i förtröstan om att ett byråkratiskt rabattsystem skall ge rättvisa när bensinen kostar 40 kronor litern?
Vi kommunister tillhör sannerligen inte de som flyter med strömmen, men politiska dagskrav, och Stig krav på chockhöjda bensinpriser, utgör ett politiskt dagskrav, måste åtminstone ha potential att samla fler än själva konstruktören bakom sig. Jag kan inte se någon sådan potential, vilket gör förslaget till en verklighetsfrånvänd skrivbordskonstruktion.
Det förhåller sig annorlunda med de förslag vi är överens om, som till exempel vad gäller en målmedveten satsning på kollektivtrafiken och åtgärder för att föra över tunga transporter från landsväg till järnväg. Sådana krav har potential att samla opinion och är därmed förankrade i den politiska verkligheten.
Jag vill påminna om utgångspunkten för vår debatt. I ledaren i Proletären nr 22 hävdade vi att de nuvarande energiskatterna mer handlar om skatteutplundring än om klimatpolitik. Politiker av alla de slag tvår sina klimatsamveten i höjda energiskatter, som betalas regressivt – de med låga inkomster betalar en större andel av sin lön i energiskatter än de med höga.
Men i en situation då samma politiker inte gör det möjligt för människor att arbeta och leva utan att köra bil, så spelar denna politik bara marginell roll för klimatutsläppen. Det är finansminister Borg som är vinnaren och därmed den överklass han och regeringen gynnar i allt vad de gör. Man kan faktiskt spetsa till det genom att säga att den skatt arbetaren betalar vid bensinpumpen, och det är 60 procent av priset, går till överklassen i form av sänkt förmögenhetsskatt.
Så ser verkligheten ut och värre skall det bli. För redan till nyår skall skatten höjas igen, givetvis med klimatet som förevändning. Man kan inte blunda för denna verklighet, utan man måste ta ställning till det som faktiskt pågår. Varvid vi kommunister säger nej till skatteutplundringen. Till förmån för en målmedveten samhällsplanering för att minska både biltrafiken och utsläppen från den.
ANDERS CARLSSON
Proletetären 26, 2008
Stig gillar inte att jag betecknar hans chockhöjda bensinpriser, kombinerade med ett fiffigt hopknåpat rabattsystem, som ”en aning verklighetsfrånvänt”. Men jag måste vidhålla denna invändning, inte för att systemet är oförenligt med naturlagarna, men väl med den politiska verkligheten.
Hemma vid skrivbordet kan man knåpa ihop det mest finurliga lösningar, varvid jag har lite svårt att förstå varför Stig tar omvägen via prishöjningar och rabatter, när han skulle kunna uppnå samma och rentav bättre effekt vid ett behovsprövat ransoneringssystem.
Men den avgörande frågan är vem som skall bära fram detta fiffigt konstruerade system? Det är inte överklassen, konstaterar Stig. Men vem är det då? Är det arbetarklassen som skall mobiliseras kring kravet på chockhöjda bensinpriser i förtröstan om att ett byråkratiskt rabattsystem skall ge rättvisa när bensinen kostar 40 kronor litern?
Vi kommunister tillhör sannerligen inte de som flyter med strömmen, men politiska dagskrav, och Stig krav på chockhöjda bensinpriser, utgör ett politiskt dagskrav, måste åtminstone ha potential att samla fler än själva konstruktören bakom sig. Jag kan inte se någon sådan potential, vilket gör förslaget till en verklighetsfrånvänd skrivbordskonstruktion.
Det förhåller sig annorlunda med de förslag vi är överens om, som till exempel vad gäller en målmedveten satsning på kollektivtrafiken och åtgärder för att föra över tunga transporter från landsväg till järnväg. Sådana krav har potential att samla opinion och är därmed förankrade i den politiska verkligheten.
Jag vill påminna om utgångspunkten för vår debatt. I ledaren i Proletären nr 22 hävdade vi att de nuvarande energiskatterna mer handlar om skatteutplundring än om klimatpolitik. Politiker av alla de slag tvår sina klimatsamveten i höjda energiskatter, som betalas regressivt – de med låga inkomster betalar en större andel av sin lön i energiskatter än de med höga.
Men i en situation då samma politiker inte gör det möjligt för människor att arbeta och leva utan att köra bil, så spelar denna politik bara marginell roll för klimatutsläppen. Det är finansminister Borg som är vinnaren och därmed den överklass han och regeringen gynnar i allt vad de gör. Man kan faktiskt spetsa till det genom att säga att den skatt arbetaren betalar vid bensinpumpen, och det är 60 procent av priset, går till överklassen i form av sänkt förmögenhetsskatt.
Så ser verkligheten ut och värre skall det bli. För redan till nyår skall skatten höjas igen, givetvis med klimatet som förevändning. Man kan inte blunda för denna verklighet, utan man måste ta ställning till det som faktiskt pågår. Varvid vi kommunister säger nej till skatteutplundringen. Till förmån för en målmedveten samhällsplanering för att minska både biltrafiken och utsläppen från den.
ANDERS CARLSSON
Proletetären 26, 2008