Del 4: Extremhögern påverkar politiken i Europa
Högerextrema partier med islamofobi högt på dagordningen vinner inflytande i flera Europeiska länder. Även där partierna är små påverkar de politiken.I den fjärde och avslutande delen av Proletärens artikelserie om främlingsfientlighet och flyktingpolitik, gör vi en utblick till Europa.
•• Sverigedemokraterna har siktet inställt på att komma in i riksdagen 2010. I många EU-länder finns redan främlingsfientliga och islamofobiska krafter som en etablerad del av det politiska livet. Det farligaste med dessa krafters framgångar är att de styrande partierna tenderar att anpassa sig åt höger.
I belgiska Antwerpen möttes i januari 2008 högerextrema politiker från nio västeuropeiska länder. Initiativtagare var Vlaams belang, Flamländskt intresse, som strävar efter att den flamländska delen av Belgien ska bli självständig.
På konferensen i Antwerpen stod en annan fråga på dagordningen. Det budskap som man samlades kring var att det är dags för europeiska städer att samlas mot islamiseringen av Europa.
Efter ett torgmöte i centrum guidades de i huvudsak kostymklädda männen runt i stadsdelar med hög andel invånare med invandrarbakgrund. Österrikiska Frihetspartiets ledare Heinz-Christan Strache var upp-rörd över vad han sett: ”Idag kändes det inte som om jag befann mig i Europa, utan snarare i Kabul eller Antwerpistan.”
Initiativet ”Städer mot islamiseringen” har samlats till fler aktiviteter. En konferens mot Islam hölls i maj i år i tyska Köln med över 500 deltagare. Där påstod belgiska Vlaams belangs frontfigur Filip Dewinter att Islam håller på att kolonisera hela Europa (se utdrag ur talet nedan).
Högerextrema rörelser har vuxit sig starka i Europa. I Belgien, Frankrike och Italien är de sedan årtionden tillbaka en del av det politiska livet.
I flera östeuropeiska länder har dessa krafter etablerats först på senare tid. Ett exempel är nationalistiska Jobbik, Rörelsen för ett bättre Ungern, som fick 15 procent av rösterna i EU-parlamentsvalet.
Vilka frågor de högerextrema fokuserar på varierar liksom hur öppet de skyltar med sin främlingsfientlighet och islamofobi. I Ungern, där det finns få invandrare och muslimer, är det istället ”den ständigt växande zigenska befolkningen” som lyfts fram i Jobbiks propaganda.
*
Vad betyder de högerextrema partiernas framgångar?
I merparten länder står de idag inte inför möjligheten att ta makten, varken nationellt eller lokalt. Men deras politiska inflytande är i många fall mycket större än deras väljarstöd.
Lås oss titta på Belgien som exempel:
Vlaams belang (fram till 2004 hette partiet Vlaams blok, för enkelhetens skull använder vi det nuvarande namnet) fick sitt genombrott i valet till det nationella parlamentet 1991. Från att ha varit en marginell företeelse med rötter i nazistiska och fascistiska miljöer fick partiet 6,6 procent av rösterna.
I valet 2007 fick Vlaams belang 12 procent.
Då ska man komma ihåg att partiet får alla sina röster i den flamländska delen av landet. I Antwerpen, Belgiens andra största stad, röstar var tredje väljare på det högerextrema partiet.
Vlaams belang framgångar har sin grund i reella problem, som de regerande partierna inte har någon lösning på. En central fråga vid tiden för Vlaams belangs genombrott var den ökade arbetslösheten, vilken särskilt drabbade de unga belgarna. Förutom arbetslösheten har partiet fokuserat på frågor som nyfattigdomen, pensionärernas usla situation och kriminaliteten. Dess företrädare har också knutit an till ett växande politikerförakt och angripit den utbredda korruptionen inom det politiska etablissemanget.
Vlaams belangs lösning är, förutom självständighet för Flandern, att skicka hem invandrarna och särskilt muslimerna. Men partiet har också profilerat sig med sedvanliga högerkrav, som hårdare tag mot brottslingar, kraftigt sänkta skatter och inskränkta fackliga rättigheter.
Vad betyder de högerextrema partiernas framgångar?
I merparten länder står de idag inte inför möjligheten att ta makten, varken nationellt eller lokalt. Men deras politiska inflytande är i många fall mycket större än deras väljarstöd.
Lås oss titta på Belgien som exempel:
Vlaams belang (fram till 2004 hette partiet Vlaams blok, för enkelhetens skull använder vi det nuvarande namnet) fick sitt genombrott i valet till det nationella parlamentet 1991. Från att ha varit en marginell företeelse med rötter i nazistiska och fascistiska miljöer fick partiet 6,6 procent av rösterna.
I valet 2007 fick Vlaams belang 12 procent.
Då ska man komma ihåg att partiet får alla sina röster i den flamländska delen av landet. I Antwerpen, Belgiens andra största stad, röstar var tredje väljare på det högerextrema partiet.
Vlaams belang framgångar har sin grund i reella problem, som de regerande partierna inte har någon lösning på. En central fråga vid tiden för Vlaams belangs genombrott var den ökade arbetslösheten, vilken särskilt drabbade de unga belgarna. Förutom arbetslösheten har partiet fokuserat på frågor som nyfattigdomen, pensionärernas usla situation och kriminaliteten. Dess företrädare har också knutit an till ett växande politikerförakt och angripit den utbredda korruptionen inom det politiska etablissemanget.
Vlaams belangs lösning är, förutom självständighet för Flandern, att skicka hem invandrarna och särskilt muslimerna. Men partiet har också profilerat sig med sedvanliga högerkrav, som hårdare tag mot brottslingar, kraftigt sänkta skatter och inskränkta fackliga rättigheter.
*
Bara några år efter Vlaams belangs valskräll varnade belgiska vänsterkrafter för följderna. I en intervju i RKU:s tidning Rebell 1995 konstaterade Dieter Truyen från Röd Ungdom att den styrande koalitionen av socialdemokrater och kristdemokrater redan genomfört flera av högerextremisternas krav, som upprättandet av taggtrådsomgärdade förvaringsläger för flyktingar, ökad övervakning för att bekämpa kriminaliteten samt kraftigt höjda böter för illegala strejker.
När Proletären fem år senare gjorde ett reportage i Antwerpen återkom varningarna.
”Vlaams Blok influerar de övriga partierna. Alla är rädda för att förlora röster… Av det 70-punktsprogram som fascisterna lade fram har socialdemokrater, liberaler och kristdemokrater genomfört femton, främst punkterna om säkerhet och invandring. Det statliga förtrycket har ökat”, förklarade advokaten Enrico de Simone.
Det hårdnande samhällsklimatet märks också på andra sätt. Invandrares och muslimers möjligheter till utbildning, jobb och bostad har försämrats, flera rasistdåd har utförts och 2007 infördes på socialistpartiets initiativ slöjförbud för Antwerpens kommunanställda som har kontakter med allmänheten.
Bara några år efter Vlaams belangs valskräll varnade belgiska vänsterkrafter för följderna. I en intervju i RKU:s tidning Rebell 1995 konstaterade Dieter Truyen från Röd Ungdom att den styrande koalitionen av socialdemokrater och kristdemokrater redan genomfört flera av högerextremisternas krav, som upprättandet av taggtrådsomgärdade förvaringsläger för flyktingar, ökad övervakning för att bekämpa kriminaliteten samt kraftigt höjda böter för illegala strejker.
När Proletären fem år senare gjorde ett reportage i Antwerpen återkom varningarna.
”Vlaams Blok influerar de övriga partierna. Alla är rädda för att förlora röster… Av det 70-punktsprogram som fascisterna lade fram har socialdemokrater, liberaler och kristdemokrater genomfört femton, främst punkterna om säkerhet och invandring. Det statliga förtrycket har ökat”, förklarade advokaten Enrico de Simone.
Det hårdnande samhällsklimatet märks också på andra sätt. Invandrares och muslimers möjligheter till utbildning, jobb och bostad har försämrats, flera rasistdåd har utförts och 2007 infördes på socialistpartiets initiativ slöjförbud för Antwerpens kommunanställda som har kontakter med allmänheten.
*
I Frankrike, där högerextremisten Jean-Marie Le Pen och hans parti Nationella fronten fick sitt genombrott på 1980-talet, myntades begreppet ”lepeniseringen av sinnena”. Trots att partiet aldrig haft någon nationell maktposition, lyckades det styra den politiska dagordningen.
I Sverige har denna typ av högerextremister ännu ingen plats i riksdagen. Men som Proletären visat tidigare i denna artikelserie har det svenska politiska etablissemanget gjort som det belgiska och franska. Istället för att bekämpa orsakerna till högerextremismens framväxt, börjar man göra den främlingsfientliga och islamofobiska politiken till sin.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 27, 2009
”Kära vänner, multikulturalismen är den islamiska trojanska hästen, och massinvandring har lett till att vår europeiska identitet och civilisation hotas… Islam är som en gök som lägger ägg i det europeiska boet och multikulturalismen tvingar oss att vårda dessa Islam-ägg. De politiska eliternas ögon kommer att öppnas först när de knuffas ut från boet.
Ja, massinvandring från tredje världen hotar vår identitet och vår levnadsstandard.
Ja, Islam vill dominera hela Europa och använder massinvandring som ett skrämselvapen.
Ja, Islam är oförenligt med många delar av vår västeuropeiska civilisation, normer och värderingar…
Invandringstsunamin öppnar vår kontinent för bakåtsträvande, fattigdom och underutveckling… Det multikulturella tänkandet, maskerat bakom jämlikhet och tolerans, leder till Islams kolonisering av Europa… Europa, mina kära vänner och kamrater, är en slottens och katedralernas kontinent, inte minareternas och moskéernas.”
Filip Dewinter, belgiska Vlaams belang, på Stoppa islam-konferensen Köln, Tyskland, 9 maj 2009
Färre högerextremister i EU-parlamentet
EU-parlamentsvalet i början av juni resulterade i framgångar för partier på högerkanten i flera länder. Men extremhögerns parlamentsplatser minskade i antal från 45 till 37. Enligt en sammanställning gjord av tidskriften Expo gick extremhögern fram i Danmark, Finland, Grekland, Italien, Nederländerna, Slovakien, Sverige, Ungern och Österrike.
I flera länder är dessa partier stora och inflytelserika:
• Dansk folkeparti, som i EU-valet ökade från 6,8 procent till 14,8, har sedan 2001 har agerat stödparti åt liberala Venstres och Konservative Folkepartis regeringskoalition.
• Italienska Lega Nord fick 10,2 procent av rösterna och får nio EU-parlamentariker mot tidigare fyra. I Italien sitter Lega Nord i regeringen tillsammans med Silvio Berlusconis nya parti, Popolo della Libertá. Partiet bildades tidigare i år då Forza Italia och det exfascistiska Alleanza nazionale gick samman.
• I Österrike ökade Frihetspartiet från 6,5 procent till 12,8. Alliansen för Österrikes framtid, ett högerextremt parti bildat 2005 av utbrytare från Frihetspartiet, fick 4,7 procent. Båda partierna har ingått i österrikiska koalitionsregeringar.
Sämre gick det för de högerextrema i Belgien, Bulgarien, Frankrike, Lettland och Polen.
Värt att notera är franska Nationella frontens tillbakagång. Partiet, fortfarande lett av Jean-Marie Le Pen, har under det senaste årtiondet splittrats, tappat folkligt stöd och förlorat sina borgmästarposter. Kräftgången bekräftades i EU-valet. Partiet backade från 9,8 procent till 6,3.
Svårigheter att samarbeta
Nationalistiska och främlingsfientliga rörelser från olika länder har av naturliga skäl svårt att komma överens. Storslagna planer på gränsöverskridande samarbete har ofta slutat i ingenting.
Problemen är tydliga i EU-parlamentet, där de haft svårt att få ihop de tjugo ledamöter som krävs för att bilda en partigrupp.
I januari 2007 lyckades franska Nationella fronten, belgiska Vlaams belang, österrikiska Frihetspartiet och italienska Lista Mussolini sluta en allians med högerextremister i de två nya EU-länderna, Ungern och Rumänien. Partigruppen fick namnet ITS, Identitet, tradition, suveränitet. En central fråga för partierna i ITS är motståndet mot att det muslimska Turkiet ska släppas in i EU.
Samarbetet höll knappt ett år. Efter att Alessandra Mussolini, barnbarn till den italienska fascistdiktatorn Benito Mussolini, anklagat rumäner för att vara ”notoriska kriminella”, lämnade det Storrumänska partiet ITS. Med bara arton ledamöter kvar upplöstes gruppen.
Efter årets EU-parlamentsval har försök gjorts att återskapa ITS. Det har än så länge inte lyckats.
Hårdare krav i Europa
Fler länder i Europa ställer krav för medborgarskap, och det blir allt svårare att få permanent uppehållstillstånd.
Sedan år 2000 har Danmark, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Storbritannien och Österrike gjort det svårare att bli medborgare, genom att de infört språktest, krav på självförsörjning, ”skötsamhet” och olika former av medborgartest.
Den som vill bli dansk medborgare måste exempelvis veta att Danmark vann Fotbolls-EM 1992 och att nationaldagen firas med ledig dag 5 juni. Dessutom måste man svära trohet och lojalitet till Danmark.
Den som vill bli medborgare i Storbritannien måste inte bara tala engelska, utan också acceptera ”the British way of life” och vara självförsörjande.
Den som vill skynda på vägen till medborgarskap kan exempelvis utöva frivilligarbete eller praktisera på ett företag.
I Tyskland och Frankrike gäller liknande regler som i de ovan nämnda länderna, men i Frankrike kan särskilt ”duktiga elever” få förtur till medborgarskap.
Flera länder ställer också allt hårdare krav för uppehållstillstånd.
Tyskland, Nederländerna, Belgien (Flandern), Frankrike och Danmark kräver obligatoriskt deltagande i integrationsprogram för att få permanent uppehållstillstånd och därigenom lika rättigheter till välfärdsstatens socioekonomiska rättigheter.
Samma sak gäller i Norge.
Nu senast har Storbritannien infört språktest som krav för att få permanent uppehållstillstånd.
Stoppa Stockholmsprogrammet!
Under Sveriges ordförandeskap i EU har Fredrik Reinfeldt som mål att driva igenom Stockholmsprogrammet. Det är en femårs-plan för gemensam asylrätt, gränskontroll och övervakning.
Redan idag har EU:s yttre gränser militariserats. Gränsbevakningsbyrån Frontex används för att stoppa migranter som försöker ta sig in i Europa, vilket bidragit till att 10000 under en tioårsperiod omkommit i Medelhavet under deras flykt. Samtidigt uppmuntras arbetskraftsinvandring av högutbildade och eftertraktade arbetare.
På Stockholmsprogrammets dagordning står bla att utveckla Frontex och öka övervakningen vid gränserna. De närmsta åren kan vi vänta oss EU-gemensamma deportationer av flyktingar och flyktingförvar i tredjeland.
I Frankrike, där högerextremisten Jean-Marie Le Pen och hans parti Nationella fronten fick sitt genombrott på 1980-talet, myntades begreppet ”lepeniseringen av sinnena”. Trots att partiet aldrig haft någon nationell maktposition, lyckades det styra den politiska dagordningen.
I Sverige har denna typ av högerextremister ännu ingen plats i riksdagen. Men som Proletären visat tidigare i denna artikelserie har det svenska politiska etablissemanget gjort som det belgiska och franska. Istället för att bekämpa orsakerna till högerextremismens framväxt, börjar man göra den främlingsfientliga och islamofobiska politiken till sin.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 27, 2009
.
”Kära vänner, multikulturalismen är den islamiska trojanska hästen, och massinvandring har lett till att vår europeiska identitet och civilisation hotas… Islam är som en gök som lägger ägg i det europeiska boet och multikulturalismen tvingar oss att vårda dessa Islam-ägg. De politiska eliternas ögon kommer att öppnas först när de knuffas ut från boet.
Ja, massinvandring från tredje världen hotar vår identitet och vår levnadsstandard.
Ja, Islam vill dominera hela Europa och använder massinvandring som ett skrämselvapen.
Ja, Islam är oförenligt med många delar av vår västeuropeiska civilisation, normer och värderingar…
Invandringstsunamin öppnar vår kontinent för bakåtsträvande, fattigdom och underutveckling… Det multikulturella tänkandet, maskerat bakom jämlikhet och tolerans, leder till Islams kolonisering av Europa… Europa, mina kära vänner och kamrater, är en slottens och katedralernas kontinent, inte minareternas och moskéernas.”
Filip Dewinter, belgiska Vlaams belang, på Stoppa islam-konferensen Köln, Tyskland, 9 maj 2009
.
Färre högerextremister i EU-parlamentet
EU-parlamentsvalet i början av juni resulterade i framgångar för partier på högerkanten i flera länder. Men extremhögerns parlamentsplatser minskade i antal från 45 till 37. Enligt en sammanställning gjord av tidskriften Expo gick extremhögern fram i Danmark, Finland, Grekland, Italien, Nederländerna, Slovakien, Sverige, Ungern och Österrike.
I flera länder är dessa partier stora och inflytelserika:
• Dansk folkeparti, som i EU-valet ökade från 6,8 procent till 14,8, har sedan 2001 har agerat stödparti åt liberala Venstres och Konservative Folkepartis regeringskoalition.
• Italienska Lega Nord fick 10,2 procent av rösterna och får nio EU-parlamentariker mot tidigare fyra. I Italien sitter Lega Nord i regeringen tillsammans med Silvio Berlusconis nya parti, Popolo della Libertá. Partiet bildades tidigare i år då Forza Italia och det exfascistiska Alleanza nazionale gick samman.
• I Österrike ökade Frihetspartiet från 6,5 procent till 12,8. Alliansen för Österrikes framtid, ett högerextremt parti bildat 2005 av utbrytare från Frihetspartiet, fick 4,7 procent. Båda partierna har ingått i österrikiska koalitionsregeringar.
Sämre gick det för de högerextrema i Belgien, Bulgarien, Frankrike, Lettland och Polen.
Värt att notera är franska Nationella frontens tillbakagång. Partiet, fortfarande lett av Jean-Marie Le Pen, har under det senaste årtiondet splittrats, tappat folkligt stöd och förlorat sina borgmästarposter. Kräftgången bekräftades i EU-valet. Partiet backade från 9,8 procent till 6,3.
Svårigheter att samarbeta
Nationalistiska och främlingsfientliga rörelser från olika länder har av naturliga skäl svårt att komma överens. Storslagna planer på gränsöverskridande samarbete har ofta slutat i ingenting.
Problemen är tydliga i EU-parlamentet, där de haft svårt att få ihop de tjugo ledamöter som krävs för att bilda en partigrupp.
I januari 2007 lyckades franska Nationella fronten, belgiska Vlaams belang, österrikiska Frihetspartiet och italienska Lista Mussolini sluta en allians med högerextremister i de två nya EU-länderna, Ungern och Rumänien. Partigruppen fick namnet ITS, Identitet, tradition, suveränitet. En central fråga för partierna i ITS är motståndet mot att det muslimska Turkiet ska släppas in i EU.
Samarbetet höll knappt ett år. Efter att Alessandra Mussolini, barnbarn till den italienska fascistdiktatorn Benito Mussolini, anklagat rumäner för att vara ”notoriska kriminella”, lämnade det Storrumänska partiet ITS. Med bara arton ledamöter kvar upplöstes gruppen.
Efter årets EU-parlamentsval har försök gjorts att återskapa ITS. Det har än så länge inte lyckats.
Hårdare krav i Europa
Fler länder i Europa ställer krav för medborgarskap, och det blir allt svårare att få permanent uppehållstillstånd.
Sedan år 2000 har Danmark, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Storbritannien och Österrike gjort det svårare att bli medborgare, genom att de infört språktest, krav på självförsörjning, ”skötsamhet” och olika former av medborgartest.
Den som vill bli dansk medborgare måste exempelvis veta att Danmark vann Fotbolls-EM 1992 och att nationaldagen firas med ledig dag 5 juni. Dessutom måste man svära trohet och lojalitet till Danmark.
Den som vill bli medborgare i Storbritannien måste inte bara tala engelska, utan också acceptera ”the British way of life” och vara självförsörjande.
Den som vill skynda på vägen till medborgarskap kan exempelvis utöva frivilligarbete eller praktisera på ett företag.
I Tyskland och Frankrike gäller liknande regler som i de ovan nämnda länderna, men i Frankrike kan särskilt ”duktiga elever” få förtur till medborgarskap.
Flera länder ställer också allt hårdare krav för uppehållstillstånd.
Tyskland, Nederländerna, Belgien (Flandern), Frankrike och Danmark kräver obligatoriskt deltagande i integrationsprogram för att få permanent uppehållstillstånd och därigenom lika rättigheter till välfärdsstatens socioekonomiska rättigheter.
Samma sak gäller i Norge.
Nu senast har Storbritannien infört språktest som krav för att få permanent uppehållstillstånd.
Stoppa Stockholmsprogrammet!
Under Sveriges ordförandeskap i EU har Fredrik Reinfeldt som mål att driva igenom Stockholmsprogrammet. Det är en femårs-plan för gemensam asylrätt, gränskontroll och övervakning.
Redan idag har EU:s yttre gränser militariserats. Gränsbevakningsbyrån Frontex används för att stoppa migranter som försöker ta sig in i Europa, vilket bidragit till att 10000 under en tioårsperiod omkommit i Medelhavet under deras flykt. Samtidigt uppmuntras arbetskraftsinvandring av högutbildade och eftertraktade arbetare.
På Stockholmsprogrammets dagordning står bla att utveckla Frontex och öka övervakningen vid gränserna. De närmsta åren kan vi vänta oss EU-gemensamma deportationer av flyktingar och flyktingförvar i tredjeland.