En falsk bild av ett välmående Göteborg

I Gårdsten har det kommunala bostadsbolaget gjort om ett fåtal
lägenheter till terasslägenheter som nu visas upp för besökarna på
bomässan ”Bo i Göteborg”.




– Bomässan ger ingen samlad bild av byggandet i Göteborg, säger Jan
Strömqvist, ordförande för Kommunistiska Partiets Göteborgsavdelning
som i en kampanj kräver fler billiga hyresrätter.



Proletären åker tillsammans med Jan Strömqvist, ordförande för
Kommunistiska Partiets Göteborgsavdelning, till bostadsområdet Gårdsten
i Angered som tillsammans med områdena Amhult och Norra Älvstranden
står i fokus under bomässan.



Gårdsten har länge varit nedslitet och drabbat av hög arbetslöshet. Den
öppna arbetslösheten bland Gårdstens 6924 invånare ligger på 9,2
procent och 34,5 procent av familjerna får socialbidrag.



Här visar allmännyttiga Gårdstenbostäder upp de ombyggnationer man
gjort i området. Gårdstenbostäder som bildades 1997 ingår i
Förvaltnings AB Framtiden, en av Göteborgs Stad helägd koncern.



Arbetslöshet

När vi svänger in på den ganska öde grusplan som tillfälligt tjänar som
parkering för mässbesökarna noterar vi att folkstormen till mässan
uteblivit, i alla fall den här dagen. Tecken på den höga arbetslösheten
i Gårdsten ser vi när vi tittar in genom fönstret på en av
nedervåningarna vid det lilla torget.



Här öppnar BolagsBolaget inom kort. Deras affärsidé går ut på att
”anställa människor som hittar sina egna jobb”. De anställda ska själva
skaffa ”kunder” som de uttrycker det. En slags privat arbetsförmedling.




Det syns tydligt att bebyggelsen i Gårdsten är från det miljonprogram
som genomfördes i Sverige åren 1965-1975, då en miljon nya bostäder
byggdes i Sverige då folkhemmet skulle skapas.



De grå höghusen tornar i jämna rader upp sig mot himlen.



Miljonprogrammets ”enformiga arkitektur” och ”dåliga anseende” är
snarare något bomässan vill ge sken av att ha lämnat långt bakom sig
när man framhäver denna satsning i ett förortsområde.



I mässtidningen ”Hur vill du bo?” står följande om Gårdsten: ”I dag är
området till stora delar förvandlat /…/ Gårdsten är på väg att bli den
rena, trygga stadsdel man hoppades på /…/ Miljonprogrammets nya ansikte
är vackrare än någonsin.”



Nytt ansikte?

Vilket är då detta nya ansikte man talar om?



Efter lite hjälp från en mässfunktionär i orange väst hittar vi till en av visningslägenheterna.



Vi stiger in i en ljus tvåa med parkettgolv och terrass. Fönsterna går
från golv till tak och härifrån har man utsikt över hela Gårdsten.
Hyran ligger på 5600 kronor i månaden för lite över 50 kvadratmeter.



– Detta är en antydan om att det går att göra trevliga lägenheter i
förorten, säger Jan Strömqvist. Men jag tror att dessa renoveringar i
Gårdsten är ett svar på den kritik som framförts mot andra bomässor.



Tidigare bomässor, exempelvis Bo01 i Malmö, har fått massiv kritik för
att ha kretsat kring exklusiva boenden för välbeställd medelklass i
attraktiva miljöer. Lyxtornet Turning Torso har blivit något av
sinnebilden för detta.



Men flertalet lägenheter i Gårdsten har främst fått en snyggare fasad.
Det bekräftar också kvinnan som visar oss runt i lägenheten.



– Det är ju bara en bråkdel av lägenheterna som renoverats, säger Jan
Strömqvist. Bomässan ger ju ingen samlad bild av byggandet i Göteborg.



Man kan fråga sig vem som ska bo i dessa tvåor?



Hyran är förhållandevis hög, och 36 procent av barnfamiljerna i
Gårdsten har tre eller flera barn och skulle behöva betydligt större
lägenheter än en tvåa.



Men Gårdstenbostäder betonar nöjt att dessa lägenheter ”lockar till sig nya kundgrupper”.



På bomässans hemsida påstår man att ”Göteborg är en föregångare i
Norden när det gäller stadsförnyelse och fastighetsutveckling”.



Bomässan sprider mer än gärna bilden av ett välmående Göteborg utan segregation och klassklyftor.



Avledningsmanöver

Jan Strömqvist menar att renoveringarna i Gårdsten är en avledningsmanöver för att dölja den förda bostadspolitiken.



– Samtidigt måste man minnas lyxrenoveringarna i centrum och den enorma
brist på billiga hyresrätter för ungdomar och många andra.



Underhållet av lägenheterna i Gårdsten har länge varit eftersatt. Inför
bomässan har Gårdstenbostäder främst rustat upp fasaderna på husen och
med hjälp av EU-pengar monterat solfångare på tio huskroppar.



Miljöprofilen framhåller man stolt sina reklambroschyrer.



746 lägenheter berörs av förändringarna och man har renoverat hissar, återvinningsstationer och lekplatser.

I och med byggandet av de nya terasslägenheterna har ett antal vanliga lägenheter fått stryka på foten.



I visningslägenheten träffar vi gårdstensbon Evelyn Gorial som bott i området sedan 1986.



Hon har fyra barn. Hennes hus har ännu inte renoverats.



– Jag trivs bra i Gårdsten, och jag tror att bomässan är bra för
området. De har sagt att de ska renovera mitt hus också, men än så
länge har de inte gjort det.



Jan Strömqvist framhåller att det krävs andra åtgärder än en bomässa
och några ansiktslyftningar för att förbättra boendesituationen för
vanligt folk.



– Vi behöver nybyggnation av billiga hyresrätter på kommunal mark. Det är så många som behöver bostäder idag.



Viktig kampanj

Det är också en av parollerna i den kampanj som Kommunistiska Partiet nu driver i bostadsfrågan.

– Vi måste göra motstånd mot den falska bilden av ett lyckligt och
välmående Göteborg som bomässan försöker sprida. Borgarna och sossarna
har ju gjort centrum till tummelplats för övre medelklass. Om ingen
säger emot så lyckas de med sin propaganda. Därför är vår kampanj så
viktig, säger Jan Strömqvist.



Han menar också att rätten till arbete är central när man diskuterar bostadsfrågan och segregation.

– Grunden är rätten till arbete. Har man arbete är man mindre isolerad
och kan också ställa krav på sitt boende. Det är problemet i dessa
områden. Man är redan så långt tillbakapressad.



Vi lämnar lägenheten och går i regnet genom den stora dal som skiljer östra och västra delen av Gårdsten åt.

Efter besöket på ”Bo i Göteborg” dyker frågan upp:



VILKA är det egentligen som har möjligheten bo i Göteborg?



Kristin Johansson

Proletären 35, 2005