Hoppa till huvudinnehåll
Av

Finanskrisen och Sverige

Finanskrisen rullar på i ett allt hastigare tempo. Alla vet att något måste göras och att det måste göras snabbt, men inte ens kapitalismens tillskyndare är överens om vad. Vilket ger en smått desperat situation.


Det som började i USA har nu spritt sig till Europa, där EU-land efter EU-land tvingas genomföra räddningsaktioner för undvika bankkonkurser.

För Sveriges del försäkrar dock alla experter att finanssystemet är i grunden sunt. De svenska bankerna har visserligen drabbats av kreditförluster i USA och i de baltiska länderna, där de sysslat med huvudlös kreditgivning. Men det är ingen fara, sägs det. Någon bankkris är inte under uppsegling.

Tro på det, den som vill, säger vi. För oss framstår de trosvissa försäkringarna som en blandning av självsuggestion och försök att lugna en orolig allmänhet. Men det ger sig. Kanske kan en krasch undvikas. Till priset av en långvarig recession med stigande arbetslöshet och nya välfärdsnedskärningar. För hur kapitalismen än vrider och vänder sig, så får vanligt folk alltid betala notan för dess tillkortakommande.

Den som betraktar den pågående finanskrisen med öppna ögon måste ställa sig frågan: Är det verkligen rimligt att profitjagande direktörer tillåts härja fritt inom en sektor som är så avgörande för hela samhället?

Vi kommunister anser inte det. Vi är för ett förstatligande av hela det privata näringslivet, men skall man börja någonstans, så står storindustrin och bankerna överst på listan. Det som är avgörande för samhället bör ägas av samhället och drivas med samhällets intressen för ögonen.

Det är därför med en viss skadeglädje vi ser på det som nu sker. När liberaler världen över tvingas förstatliga banker och finansinstitut, för att marknadsliberalismen bevisligen inte fungerar, så ger de oss åtminstone lite rätt, om än inte avsiktligt och frivilligt.

Nu utgör ett förstatligande av hela finanssektorn inte någon omedelbar möjlighet, även om vi gärna väcker tanken.
Men något måste ändå göras omedelbart. För det är oacceptabelt att vanligt folk gång efter annan skall tvingas betala för bankernas svindlande affärer.

Vi vill anföra två enkla krav:
• Återinför omedelbart den kreditreglering som avskaffades på 1980-talet och skärp den gärna. Det är alldeles uppenbart att staten måste hålla finanssektorn i mycket strama tyglar och om det inte är möjligt att omedelbart förstatliga hela sektorn, så är en stram reglering en andrahandsmöjligt.

• Stoppa omedelbart spekulationen med pensionspengar. Hur mycket som den nuvarande krisen kostat framtidens pensionärer är omöjligt att säga, men det lär handla om hundratals miljarder. Därför bör PPM-systemet skrotas och AP-fonderna åter förbjudas att placera pengar i aktier och annan spekulation. Använd istället pengarna till bostadsbyggande och annan samhällsnyttig verksamhet. Det skyddar också våra pensionspengar från spekulativ förskingring.

*
För övrigt noterar vi att det är en lycka att svenska folket stoppade det svenska EMU-medlemskapet. Det ger Sverige en större handlingsfrihet än vad euroländerna har. Må vara att vi måste sparka ut både Anders Borg och Stefan Ingves för att ta vara på den friheten. Men det är en baggis i jämförelse med att lämna EMU.

Ledarsidan
Proletären 38, 2008