Försämringarna fortsätte på Volvos Tuve-fabrik

Den som trodde att projekten skulle sluta nu när linerna i LA står
klara och det nya monteringsunderlaget är infört, kan glömma de
tankarna. Det kommer mera!



Alla projekt som förekommer i fabriken är en del av TPS, som är en
blåkopia av Toyota Production System, även om T:et i vårt fall
översatts till Tuve. Den japanska modellen eller Lean Production
handlar rakt igenom om rationaliseringar.



Tuve Production System

På lång sikt är det en utsuddning av de olikheter som finns mellan
lastbils- och personbilstillverkning som sker. Målet fabriksledningen
satt sig kallar de ”en fabrik i världsklass”, det handlar om cykeltider
på 60 sekunder, minimerad rotation med mera.



Ett projekt för att övergå till modulbyggnation ligger i startgroparna.
Det skulle innebära balanstider på runt tre-fyra minuter för hela
flödet, istället för dagens 13-14 minuter.



Teknikerna jobbar även på att avskaffa maxbalanseringen. Det är denna
som gör att det fortfarande finns en del luft i produktionen. Istället
vill de balansera efter medelvarianten. Det skulle innebära att så gott
som all luft tas bort. De chalmersutbildade teknikerna gnuggar
händerna, men för arbetarna innebär det ökad hets och stress.



Gruppackord

För att klara de tyngre varianterna vill de införa ett sorts
gruppackord, där arbetarna är tvungna att hjälpas åt. Lagarbete är en
viktig del av ”lean produktion”. Syftet med lagarbetet är inte att öka
kollektivismen och sammanhållningen mellan arbetarna. Den klassiska
fordismen var baserad på att varje arbetare hade egna uppgifter och att
dessa mättes in i minsta nanosekund. Men till slut kom man till en
situation då man inte kunde pressa ut den sista luften ur den enskilda
arbetarens arbetsuppgifter. Ju mindre enhet desto svårare att hitta
dötiden. Lagarbetet uppstod som ett sätt att lösa detta problem.
Istället för att leta dötid i den enskilda arbetarens, låt säga,
enminutsbalans, så letar man i gruppens gemensamma arbetsbalans.



Löpande bandet

Två arbetare som hjälps åt gör betydligt mer än två arbetare som
arbetar var för sig. Frågan är bara om dessa arbetare ska hjälpas åt
för att kunna ta längre fikarast eller hinna prata lite med varandra.
Eller om de ska hjälpas åt för att öka vinsten åt företaget och i
slutändan hjälpa till att rationalisera bort den ena av dem själva.



Teknikerna har redan börjat försöka smyga in detta genom att i
monteringsunderlaget skriva in att den som är färdig ska gå och hjälpa
montörer som inte är färdiga. Gör inte detta! Det är att arbeta gratis.
Det som gäller är en montör, en balans! Fattas det folk eller om den
andra montören inte hinner med sitt jobb, så får de anställa eller
balansera om arbetet.



Innan chassielinen kommit upp i fulltakt pratas det om att bygga om
produktionen i LB efter samma koncept med taktade carriers. Det handlar
alltså om en total övergång till löpande bandet. Det brukar talas om
att Tuvefabriken ska bli världens modernaste lastbilsfabrik. Vad det i
verkligheten handlar om är en tillbakagång till 1960-talet. Pratet om
att det inte är samma sak, då balanstiderna är tretton minuter, är
lögn. När en line-produktionen är genomförd i hela fabriken, då kommer
de verkliga rationaliseringarna. Balanstider kommer att skäras ner,
hetsen öka och arbetsinnehållet bantas till ett minimum.



Om det var någon som trodde att den årliga produktivitetsökning på fem
procent som fabriksledningen har som fokuseringen bara var prat, så
tänk om. Vågen av rationaliseringar har bara börjat. Den enda kraft som
kan stoppa den är vi på golvet. Det är dags att vi arbetare börjar tala
oss samman om hur vi ska göra!



Kommunistiska Partiet, Volvo-Tuve

Proletären 42, 2005