Försiktig räntehöjning

Torsdag förra veckan höjde Riksbanken räntan.
Höjningen var väntad och ganska blygsam, en kvarts procentenhet från
1,5 till 1,75 procent. Därför är effekterna förhållandevis små – än så
länge.



Många väntar dock – till och med kräver – att räntan skall höjas än
mer. Effekterna av räntehöjningar drabbar alla hushåll, inte minst
genom ökade bostadskostnader.

För alla dem – över 50 procent av befolkningen – som bor i eg

na hus, och för alla dem som bor i bostadsrätt, och som har lånat
pengar till rörlig ränta, kommer räntehöjningen att märkas tämligen
omgående.



Hushållen skuldtyngda

Och det är många som har lånat stora belopp till sitt eget boende. För
drygt ett år sedan var hushållens skuldsättning 1395 miljarder kronor,
vilket motsvarar cirka 155.000 kronor per svensk, ung som gammal. Det
var en ökning med 101 miljarder kronor, motsvarande 8 procent, på ett
år. Sedan 1998 har hushållens skuldsättning ökat med 68 procent!



Skuldkvoten, det vill säga skuldsumman i förhållande till disponibel
inkomst är nu 124 procent, eller med andra ord: Om hela skuldsumman
skulle betalas med en gång, skulle hushållens totala inkomster inte
räcka till, utan de skulle behöva öka sin inkomst med 24 procent.



Den största ökningen av hushållens skuld består av lån till småhus
(villor, radhus etc.), vilka under 2004 ökade med 11 procent, och till
bostadsrätter, vilka lån ökade med hela 27 procent under samma tid.



Dyrare att bo

För ett lån på 500.000 kronor med rörlig ränta betyder ränteökningen en
ökad utgift på 73 kronor i månaden efter skattereduceringen. För ett
lån på en miljon blir det således 146 kronor mer i månaden netto.



Men det är inte bara villa- och bostadsrättsägare som drabbas av ökade
boendekostnader. Hyresvärdarna, och speciellt de hyresledande kommunala
bostadsbolagen, har stora skulder som de betalar räntor på, och de
höjda räntekostnaderna kommer på hyresavin.



Tillgångsvärden sjunker

En räntehöjning får också andra effekter än fördyrade
levnadsomkostnader. En är ökad arbetslöshet, vilket behandlas i en
artikel nedan. En annan är att så kallade tillgångsvärden sjunker.
Fastighetspriser och priser på bostadsrätter förväntas sjunka när
räntan stiger, men kanske var räntehöjningen inte tillräckligt stor den
här gången. Det blir alltså efterhand svårare att låna pengar mot
säkerhet i fastigheter och bostadsrätter, och bankerna kan komma att
vilja korta avbetalningstiden.



Aktie- och obligationskurser pressas också, och det förklaras så här:
om någon vill ha 5 procents ränta på sina pengar kan han köpa en aktie
för 200 kronor, om den förväntade utdelningen blir 10 kronor (5 procent
av 200=10). Skulle den önskade räntan på grund av en allmän
räntestegring i samhället stiga till 10 procent, kan priset på aktien
inte bli mer än 100 kronor (10 procent av 100=10).



Kronan stärks

Förra veckans räntehöjning var så pass måttlig och dessutom väntad att
aktiekurserna i allmänhet inte påverkades. Dessutom finns det många som
har alldeles för mycket pengar. De vet inte var de skall göra av dem,
och spekulerar i brist på annat i aktier.



Påverkades gjorde dock den svenska kronans växelkurs. Kronans värde
gentemot andra valutor beror ju på hur många som vill köpa respektive
sälja.



Om många vill köpa kronor stiger växelkursen, och när det verkar som om
räntan i Sverige är på väg uppåt vill relativt många kunna utnyttja det
genom att låna ut i Sverige. Då behöver de köpa svenska kronor. Redan
under förra fredagen steg den svenska kronan med 4 öre mot dollarn och
med 3 öre mot euron. Vid middagstid i måndags hade kronan stigit med
ytterligare 13 öre mot dollarn och med ytterligare ett öre mot euron.



En starkare krona betyder att import och turistresor utomlands blir
billigare för svenskar, samtidigt som exporten från Sverige blir dyrare
för utlandet att köpa. Exportindustrin kan alltså drabbas, vilket
naturligtvis påverkar sysselsättningen.



Ytterligare höjningar

En anledning till att kronan, i alla fall fram till middagstid i
måndags, hade stigit så pass mycket kan vara att Riksbankens direktion
själv har låtit förstå att den nu genomförda höjningen bara är början.
Med tanke på de negativa effekterna – framför allt ökade
boendekostnader och ökad arbetslöshet – vill Riksbanken troligen smyga
på ett högre ränteläge. Valutaspekulanterna – och de är många och har
mycket pengar att bolla med – har uppenbarligen tagit fasta på detta
och varit ute i god tid för att kunna tjäna på ytterligare
kronkursuppgångar.



Det som skulle kunna avhålla Riksbanken från att höja räntan
ytterligare skulle vara att arbetslösheten stiger kraftigt och
inflation förbyts i sin motsats, deflation.



BERTIL KILNER

Proletären 4, 2005