Hoppa till huvudinnehåll
Av

Helgläsning: Förbrytelser, kåseri av Ulla Johansson


Det folkmord som med en döljande omskrivning kallas ”erövringen av Amerika” behandlas i de flesta historieböcker just som en tjusig erövring av nya landområden.

Tomma landområden. Indianerna var ju så få. Men dagens forskning säger omkring sjuttio miljoner i de båda Amerika. Spanjorer, engelsmän och fransmän tog visserligen ett par århundraden på sig att näst intill utrota denna inhemska befolkning. Men lyckades. I USA återstår i dag några socialt nedmanglade rester. Ett folkmord som aldrig fullt ut redovisats. Och omskrivs med andra värdetermer.

Kina. Engelska kanonbåtar upp för floderna. Påtvingad opiumimport. Där drogen dödade och åter dödade. Slakteri när “boxarupproret” slogs ned av kolonialmakterna.

Inhemska krigsherrar som sattes upp och beväpnades för att sedan förhärja landet. Historieböckerna går förbi detta med korta textrader. Som om mördandet var något följdriktigt och oundvikligt.

Afrika. Belgiens roll i Kongo. Jakten på flyende afrikanska gruvarbetare och plantagearbetare. De till arbete tvångskommenderade. Vid infångandet höggs deras händer av. Fotodokument visar de bestraffade. Med sina skrämmande armstumpar.

Afrika. Engelska arméer över Sudan. Över sydafrika och boerna. Straffexpeditioner. (Där Winston Churchill figurerar i sammanhanget. Kolonialmaktens orädde “hjälte”.)  

Afrika. Frankrikes grymma ockupation av Nordafrika. Återigen blodiga straffexpeditioner mot “upproriska”. De franska torterarna som misshandlade motståndsrörelsens folk i Algeriets fängelser. Händelser som utspelats endast några årtionden bakåt i tiden.

Australien. Aboriginer som släpas bundna efter ranchägarnas jeepar. Släpas till döds. Avrättningar utanför alla rättsliga procedurer.

Latinamerika. Där USA härjat det senaste århundradet. Satt upp diktatorer som beskyddat USA:s “intressen”. Från bananplantager till gruvor. Satt upp diktatorer som förtryckt, torterat och mördat.

Irak och 1920-tal. Engelsmännen slår ned “uppror”. För att befästa sitt grepp över landet. Använde vid flyganfallen gas. (Där hjälten Churchill återigen var inblandad eller ordergivande.) Allt för oljan. Även den gången.

Det hederliga människor betecknar som motståndsrörelser, ländernas inhemska befolknings försök att försvara sig själva och sitt land, kallas av den erövrande nationen/ockupanten för “uppror”. Och motståndsmännen terrorister. Då som nu. Språkliga termer ingår också i de stora lögnernas metodik.

Som nation har Sverige och våra politiker hela tiden haft de vänskapligaste förbindelser med alla dessa erövrarnationer. Utomordentligt vänskapliga förbindelser.

Där svensk övre medelklass - vår intellektuella elit - aldrig ifrågasatt folkmord och blodiga “straffexpeditioner”. Tvärtom. I alla sammanhang sett upp till Englands, Frankrikes, Belgiens och USA:s ledande skikt som just ledande och föredömen. De verkliga demokraterna. Först de senaste årtiondena har det ansetts tillåtet med viss kritik. Mot det som hänt förr. Dock inte mot anfallet på Irak. Det nya anfallet.

De västliga demokratierna inleder ”rättfärdiga” krig. Krig för demokratin säger man här. - Demokrati kan uppenbart ha olika betydelser. Variera med sammanhanget.      

*    
Vi  bör fråga oss var de modiga journalister och historiker nu finns som vågar analysera våra ”västliga demokratier”. Verkligen förutsättningslöst granska och redovisa. Dessa blodiga erövringar och hänsynslösa övergrepp. Historiskt sett.

Belysa även  nutida agerande. I Afganistan. I Irak. Hatet som cirklar kring Iran. USA har inte heller släppt tanken på att anfalla Kuba. Även om den nye presidenten mer tycks inrikta sig på Venezuela och Chavez. Våra svenska   (sannerligen inte så modiga) journalister för lydigt fram propagandan kring dessa planerade eller fullbordade anfall. Utan kritisk granskning.   

De verkligt modiga och kunniga är få. Och i detta vårt till USA bundna land knappt synliga. De orädda historikerna efterlyser vi också.

”Kolonialismens svarta bok” har givits ut även i Sverige men förbigåtts utan att särskilt uppmärksammas. Till skillnad från ”Kommunismens svarta bok”! Forum för levande historia (statlig myndighet) har inte i nuläget någon avsikt att redovisa kolonialismens förbrytelser. Men tjänstemannen där medgav att människor ibland hör av sig och frågar om inte denna historiska epok bör tas upp. Israelernas stöld av palestiniernas land och fördrivningen av palestinierna (den etniska rensningen) ansåg han inte kunde eller borde  redovisas hos Forum för levande historia. Var enligt honom ”en politisk fråga”. - Inte ”levande historia”?

Försöker någon ta upp en debatt kring kolonialismen-kapitalismen som fenomen kommer ett hånfullt svar att: ”kapitalismen är ingen ideologi”. Som om bara ideologier kan kritiseras i sammanhanget. - T.ex kommunismen.

Under den historiska kolonialismens period hängde Sverige med i utsugningen som en liten lysten schakal. I stormaktstigrarnas spår. I dag - i nykolonialismens era - agerar det svenska kapitalet på samma sätt. Bygger fabriker på mark som frånstulits palestinierna. Säljer vapen till USA. Sänder soldater till Afghanistan.  

Europas vänsteraktiva var inte särskilt uppmärksamma kring kolonialismens förbrytelser under den epok kolonialmakterna härjade som värst. Vänsterns partier var även tröga när det gällde att stötta de ockuperade ländernas motståndsrörelser. Vi nådde ända fram till kriget i Vietnam innan alla vaknade.

Som om man inte såg människor med annan hudfärg som våra kamrater. På ett dunkelt sätt lierade sig vänsterns partier med ”moderlandet”. Trodde att kolonialism betydde ”utveckling” för de ockuperade.

*
I dagsläget ser vi föga av motstånd mot kriget i Irak och Afghanistan. Demonstrationerna mot kriget små och tafatta. Har tystnat. Som om ingen orkar längre. Som om dödandet sker så långt borta att det inte angår oss. - Och Sveriges Television kallar muren i Palestina ”avspärrningen”. Det är en sådan typ av information vi får. Är en mur en mur? Eller en ”avspärrning? Inför USA demokrati i Irak?

Vi demonstrerar i dag inte mot krigen och nykolonialismen. Vi demonstrerar inte mot den av nyliberalismen skapade depression och arbetslöshet som nu drabbar oss.

– Vem och vilka har injicerat sömnmedel i oss?
   
Proletären nr 51-52, 2008-2009
 
• Ulla Johansson har tidigare publicerat noveller, naturkåserier och reserapporter i olika tidningar och tidskrifter. Och debattartiklar. Hon har medverkat i boken “Mona Elsa Ulla“, Bäckströms förlag 1995, i antologin “Främmande besök“, Paradishusets förlag 1997, i antologin “Kvinnor i butik, kvinnor på fabrik“, Bäckströms förlag 1999 och givit ut boken “Flyktigt förbi“ på eget förlag (egna texter) 1998.  “Bo över gungfly“ på eget förlag – Airela Bokförlag år 2000. ”Sommarens glädje” Airela Bokförlag 2002. Samt ”Skogens mörker” hos Books-on-Demand, Visby  2002. ”Otillåtna reflexioner” Airela Bokförlag år 2004. ”Valets pris” Murbruk förlag 2008.