Hyresfifflaren

Det borgerliga mediedrevet har återigen fått vittring på en ledande socialdemokrat. Håkan Juholt gör en pudel, erkänner slarv med hyresavierna, återbetalar 160000 kronor, krälar i stoftet inför medierna, ber väljarna om ursäkt. Men förnekar ihärdigt bedrägligt uppsåt.

Men hur trovärdig är karlen i sitt förnekande? Är han en bedragare eller ”bara” en slarver?

”Nä, jag är smålänning, jag är skötsam /…/ Jag har inte haft svart dagmamma, jag har inte svartbyggt om hemma hos mig, jag har inte gjort några sådana saker.”, lyder Juholts eget svar i den långa intervju han gav i söndags med ensamrätt för TT.

Så låt oss dissekera Håkan Juholts handläggning av hyresaffären för att underlätta läsarnas egen bedömning.

Varje år har Juholt skickat över hela hyresavin till riksdagen på fyrarummaren i förorten Västertorp som Juholt delar med sambon Åsa Lindgren.

Egentligen ska riksdagen bara betala Juholts del, alltså halva hyran, för lägenheten som för närvarande kostar 7255 kronor i månaden. På detta sätt har Juholt sedan 2007 bedrägligen tillskansat sig drygt 3000 kronor varje månad, totalt 160271 kronor av skattebetalarnas pengar.

Nu är det så att Juholt frenetiskt hävdar att han inte kände till reglerna. Att han sedan paret börjat dela bostad fortsatt att som tidigare skicka in sin hyresavi till riks-dagen. Låt oss kolla hur trovärdigt detta är.

I september 1994 kom Håkan Juholt in i riksdagen och skaffade sig en lägenhet i Stockholm. Från denna stund och fram till dess att han tretton år senare flyttade samman med Åsa Lindgren har Juholt, helt enligt regelverket för riksdagsmän från landsbygden, fått hela sin hyra betald för övernattningslägenheten i Stockholm.

Om det var varit så att Åsa Lindgren flyttat in hos Håkan Juholt så hade det kunnat finnas någon trovärdighet i Juholts förnekande av brottsligt uppsåt. Samma hyresavi hade då slentrianmässigt skickats till riksdagen.

Visserligen på gränsen till bedrägeri rent juridiskt, men det hade kunnat förklaras som vardagsslarv.
Men nu är det så att det var Håkan Juholt som i februari 2007 flyttade in i Åsa Lindgrens lägenhet. Den hyresavi som Åsa Lindgren tidigare själv betalt varje månad lade nu Håkan Juholt beslag på för att skicka vidare till riksdagen.

Om Håkan Juholt varit låt säga plåtslagare, eller varför inte jobbat i sitt egentliga yrke som journalist, så hade den nyborne sambon Åsa Lindgren kunna glädja sig åt en halvering av sin hyreskostnad. Men med riksdagsmannen Håkan Juholt i dubbelsängen kunde Åsa Lindgren istället leva helt hyresfritt.

Vi låter läsaren själv bedöma trovärdigheten i detta handlande från Håkan Juholt. Det är ju bevisligen han som skickat in uppgifterna till riksdagen och inte Åsa Lindgren.
Inte att undra på Håkan Juholts ihärdiga försök att göra en pudel.

Historien om hyresbedrägeriet, där åklagare nu inlett en förundersökning, handlar inte bara om den politiska framtiden för Socialdemokraternas färske ordförande, utan fastmer om det politiska förtroendet för socialdemokratin som helhet.

Inte heller att undra på att borgare ler i mjugg och deras redaktörer vrider den journalistiska slaktkniven ännu några varv i det försvarslösa offret.

Det känns osmakligt vid jämförelse med hur samma redaktörer behandlar figurer från andra politiska miljöer. Som den hala oljehajen Carl Bildt, vars skumrask- affärer handlar om otroligt mycket mer pengar och med politiska konsekvenser av en helt annan dignitet än politikerkollegan Juholts smårufflande.

Tro nu inte att vi för den skull begråter Håkan Juholt. Inte heller att vi köper hans närmast tårdrypande ursäkter. Som man bäddar får man ligga, säger ett i sammanhanget träffande ordspråk.