Hoppa till huvudinnehåll
Av

"Jag hoppas att arbetarna vaknar till"

Några kilometer utanför Karlstad vid Vänerns norra ände ligger Skoghall, en av de många värmländska bruksorter som i industrialismens barndom byggdes upp kring skogsnäringen och pappersindustrin. På bruket har över 200 arbetare i höst varslats om uppsägning. Azko Nobel lägger ner sin fabrik helt och hållet.




Skoghalls dominerande arbetsgivare är Stora Ensos pappersbruk och Akzo Nobels kemifabrik. I folkmun kallas de stora fabrikerna kort och gott ”bruket”, precis som det hetat sedan en ångsåg först anlades på platsen i mitten på 1800-talet.

Anders Wiklund är född och uppvuxen i Skoghall. Sedan två år bor han i Karlstad där han utbildar sig till energitekniker, men hans band till Skoghall är starka. Släkt och vänner bor ännu kvar och i hamnen ligger båten som han tar ut på Vänern för fisketurer på våren och sommaren.

– Det har varit en chockartad stämning här sedan varslen och nedläggningsbeskedet kom, berättar han. På små orter med en enda dominerande arbetsgivare märks varsel tydligare, den lilla människan har ingen annan trygghet än den från bruket.

Anders Wiklund är medveten om att förändringar på arbetsmarknaden pågått under en längre tid.

Till skillnad från sina föräldrar och sin farfar, som alla jobbat på bruket, har Anders Wiklund bara haft några månaders sommarjobb här.

– Jag är nog typisk för min generation. Jag har haft massor med jobb, men alla har varit vikariat och tillfälliga anställningar. 

– När jag var yngre tänkte jag att jag inte ville jobba på bruket, men nu inser jag vilken trygghet det skulle vara att i alla fall ha möjligheten. Och jag har aldrig haft så bra lön som när jag jobbade på bruket.

Bruksort
Att vara uppvuxen i en arbetarfamilj på en bruksort har format en klasskänsla hos Anders Wiklund som inte går att ta miste på.
– De flesta jag känner är arbetare från bruksorter, berättar han. Jag tror att vi har känt orättvisor på ett tydligare sätt än många andra. Morsan har varit arbetsskadad av jobbet ända sedan jag var liten. Det är klart att det har format mig.

Som på så många andra utpräglade arbetarorter blir klasskillnaderna extra tydliga. Skoghall är centralort i Hammarö kommun. Anders Wiklund berättar att i Hammarö bor många av Värmlands rikaste innevånare.

– Hammarö känns väldigt långt bort trots att det ligger i samma kommun. På högstadiet gick vi tillsammans med Hammaröborna, och det kändes tydligt att det fanns en skillnad mellan oss. Det var ungdomar med bättre självförtroende och en helt annan mentalitet.
Kommunist
Anders Wiklund beskriver hur han så småningom kunde se de orättvisor han såg så tydligt på hemorten i ett större sammanhang. När han gick på gymnasiet tog han kontakt med Revolutionär Kommunistisk Ungdom, och där är han fortfarande aktiv medlem.
Han beskriver det som en styrka och tillgång att ha en socialistisk vision i tider av högerpolitik och kapitalistisk kris.

– Hade jag inte varit kommunist hade jag varit rotlös och förvirrad. Jag har många bekanta som klandrar sig själva för sin situation. Som kommunist är jag medveten om de bakomliggande orsakerna.

– Jag köper inte de borgerliga värderingarna om att det är yta och status som räknas. Som kommunist vet jag att det finns saker som är större än jag själv, och det känns stort att kämpa för och vara en del av det.

På bruket i Skoghall är det uppgivenhet över varslen istället för kamp för jobben som dominerat.

– Förhoppningsvis tänker en och annan arbetare till och inser att kapitalisterna i Skoghall inte är snällare än andra kapitalister, funderar Anders Wiklund.

För Skoghalls arbetare syns ingen ljusning i krisen. Samma dag som Proletären besöker Skoghall finns det 968 arbetslösa inskrivna på arbetsförmedlingen, och åtta lediga jobb finns utannonserade. Och det innan varslen på bruket har trätt i kraft.

För många kommer alternativet att vara att söka sig från orten i jakt på nytt jobb.

– På arbetsförmedlingen hänvisar de till jobb över hela landet eller i Norge, konstaterar Anders Wiklund. Det har normaliserats att man ska behöva bryta upp från sina rötter.

Framtiden
Han vet inte hur hans egen framtid kommer att se ut. Om mindre än ett år är han färdigutbildad energitekniker. Nu är det viktigaste att få en bra avslutande praktikplats som kan ge möjlighet till fortsatt anställning.

– En yrkesutbildning ger mig bättre utsikter att få jobb, och det är en bransch som inte har drabbats så hårt av krisen, avslutar Anders Wiklund.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 45, 2009