"Jag känner mig otillräcklig"

– Nedskärningarna märks av. De som lyckas få en plats här idag är
mycket sämre än vad de var förr. Det går nästan att definiera det här
servicehuset som ett sjukhem.




– Samtidigt har de skurit ned på kringresurser, terapin har exempelvis mer eller mindre försvunnit, berättar Lars-Olof Törnberg.




Servicehuset där han jobbar har plats för tretton boende, men på grund
av ett dödsfall nyligen bor det för tillfället tolv personer på hemmet.




– Alla behöver så kallad ”hel hjälp”. På sex av dem är det dessutom dubbelbemanning, berättar Lars Olof Törnberg.





Belastningsskador


”Hel hjälp” innebär att vårdtagarna i princip behöver hjälp med allt,
från att gå upp på morgonen och ta på sig kläder, till att tvätta sig,
äta och gå på toaletten.




– En del moment ska man antingen vara två på, eller göra i en viss
ordning. Men om det är stressigt gör man det som går snabbast. I
längden leder det till belastningsskador, berättar Lars-Olof Törnberg.




Själv har han redan börjat få allvarliga problem med ryggen, trots att han bara arbetat sex år inom äldreomsorgen.




– Lägenheterna i servicehuset är byggda för människor med smärre
rörelsehinder. Det är ett stort projekt att hjälpa en människa från
sängen till toaletten med rollator eller rullstol, och sedan hjälpa dem
att vända sig om inne på toaletten när toaletten bara är byggd för en
person. Det är väldigt trångt, speciellt om man måste vara två som
hjälps åt, berättar han.




Det är framförallt i sådana situationer, med konstiga vridningar och sned belastning, som rygg och nacke tar skada.


Men det är inte bara den fysiska arbetsmiljön som är undermålig inom
vården och på det servicehus där Lars-Olof Törnberg arbetar.




– Alingsås har, liksom alla andra kommuner, en ”dålig ekonomi”. Det påverkar äldreomsorgen. För några
år sedan slutade politikerna att ge resurser efter vårdtyngd. Istället
ska omsorg ges efter resurser, som det heter, berättar han.




Det innebär att kommunen har infört ett kvottal för hur många anställa
det ska vara per boende, oavsett hur mycket hjälp de boende behöver. I
praktiken innebär det att färre anställda ska ta hand om fler gamla. På
servicehuset där Lars-Olof Törnberg jobbar arbetar de för det mesta två
i taget.




– Om någon ringer och vill gå på toaletten samtidigt som maten ska
serveras och en annan vill ha hjälp med något annat är det ett stort
problem. Man blir stressad och det skapar en irriterad stämning. Kanske
blir man lite sur fjärde gången Nils ringer på kort tid och vill gå på
toaletten igen. Det skapar naturligtvis en irritation från vårdtagarna
mot personalen också, säger Lars-Olof Törnberg.




– Stressen och pressen gör att det blir väldigt gnälligt och
besvärligt. Mycket känns jobbigt på grund av arbetssituationen och det
blir mycket tjafs om småsaker.





Tidsbrist


Lars-Olof Törnberg och hans kollegor går på ett sexveckors schema i
vilket de arbetar tre helger. Under helgerna är de färre personal,
vilket motiveras med att de inte ska göra några insatser, såsom att
tvätta kläder eller duscha vårdtagarna.




– Men när Agda ligger alldeles nedbajsad i sin säng så både duschar och
tvättar man, även om det är helg. Systemet med mindre folk på helgerna
fungerar inte när de äldre är så sjuka som de boende är idag. Det är en
rest från när servicehuset var för gamla som var relativt friska, menar
Lars-Olof Törnberg.




Personalens brist på tid blir dessutom ytterligare ett stressande
moment i arbetssituationen eftersom det skapar en känsla av
otillräcklighet.




– Iband så får tvätten stå och så tar vi ut några av dem istället. Men
vi kan inte ta ut alla. En del blir ju dessutom institutionaliserade
efter att de bott på hemmet ett tag och de vill inte lämna sina rum
eftersom de känner sig trygga där.




– Som personal så känner man sig otillräcklig när man inte hinner. Det
känns som att man utför ett sämre arbete än vad man skulle kunna göra,
säger Lars-Olof Törnberg.




Men situationen skulle inte behöva se ut så här. Lars-Olof Törnberg vet vad han skulle vilja ändra på i dagens äldreomsorg.




– Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är det primära just nu. Och sedan så måste man utöka personaltätheten.




– Det är tungt både psykiskt och fysiskt att arbeta inom vården. Så som
situationen ser ut idag så har jag svårt att se att jag ska orka jobba
inom äldrevården fram till pensionen, berättar han.




Kortare arbetsdag och fler anställda skulle inte bara gynna personalen.
Det skulle också i allra högsta grad gynna de gamla som skulle mötas av
en personal med tid till småprat, promenader och annat som inte är
direkt kopplat till den basala vården.




– Här avslutar de här människorna sina liv. Då måste vi ha de resurser som behövs, menar Lars-Olof Törnberg.





LISA ENGSTRÖM