Jobbprogrammet: En arbetarlinje för bra jobb åt alla

Närmare 1 miljon människor står utanför arbetsmarknaden i Sverige, några för att de inte kan arbeta, men de allra flesta för att de inte får. Jobben räcker inte till alla. Arbetsmarknaden har inte behov av all arbetskraft, åtminstone inte till de löner och med de villkor som idag gäller.

Högerns ”lösning” är att sänka lönerna och försämra villkoren, allra mest för dem som redan har de sämst. Detta är kärnan i högerns så kallade jobbpolitik. De vill skapa en ny låglönemarknad. Genom att bjuda en allt rikare överklass på tjänstefolk med skattesubvention och  genom sämre villkor för alla som arbetar.

Lägre löner skall ge fler jobb. Därför försämrar högern för sjuka och arbetslösa, som skall tvingas att ta vilka jobb som helst, därför bejakar man lönedumpande arbetskraftsimport och otrygga anställningar och därför applåderar man när EU vill inskränka strejkrätten.

Högerns ”lösning” måste avvisas. För att den inte är någon lösning – lägre löner minskar köpkraften och därmed förutsättningarna för nya jobb. Men också för att den ökar orättvisorna i samhället. Det är hög tid att ställa ett tydligt arbetaralternativ mot högerns politik, ett alternativ som söker lösningar bortom marknadens diktatur och som ställer de arbetandes intressen i förgrunden.

Med följande fem punkter lägger Kommunistiska Partiet fram ett förslag till program för en arbetarlinje i jobbfrågan.

För jämställdhet och livskvalitet – 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön
• Om nu inte jobben räcker till alla, så varför inte dela på de jobb som finns. Genom att införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. Borgarna vill göra oss till slavar under arbetet. Men livet består av mer än arbete. Idag arbetar vi mer effektivt än förr. Färre uträttar mycket, mycket mer i såväl privat som offentlig sektor. Men ändå är normalarbetsdagen lika lång som för 90 år sedan!

Det är bra med ökad effektivitet. Men inte när effektivitetshysterin sliter ut människor och inte när vinsten går till ökade företagsvinster och skattesänkningar för de rika. Varför skall vi arbeta ihjäl oss för att göra de rika ännu rikare? Kortare arbetstid ger jobb åt fler och ett bättre liv åt alla.

Och märk väl! En generell arbetstidsförkortning ger heltidslön åt de kvinnor som idag tvingas jobba deltid och ökade möjligheter att dela på ansvar för hem och barn. 6 timmars arbetsdag är ett jämställdhetskrav.

För det gemensamma – nyanställ i offentlig sektor!  
• Högern talar vällustigt om de nya jobben i den privata tjänstesektorn. De rika skall kunna anställa pigor och hundpassare – med skattesubvention och till löner som det inte går att leva på. Men några nya jobb i offentlig sektor finns inte med i högerns jobbpolitik. Skattesänkningspolitiken undergräver tvärtom offentlig sektor ytterligare, med nya personalnedskärningar på lut så snart konjunkturen vänder. Att läggas till de 200..000 jobb som redan försvunnit.

Detta ger högerns cyniska marknadsegoism i hela dess vidd. Välfärd för den som har råd att betala. Pigor åt överklassen och indragen hemtjänst för underklassen.

Offentlig sektor handlar om rättvisa, om att välfärd skall fördelas efter behov, inte efter betalningsförmåga. Därför bör de nya jobben skapas i den offentliga välfärdssektorn, där behoven är jättelika och där de anställda redan fått betala ett högt pris för nyliberal EU-anpassning. En sådan jobbsatsning kommer alla till del.

Varför inte börja med att erbjuda heltid åt alla de, mest kvinnor, som idag tvingas gå på timanställningar och ofrivilliga deltidstjänster? Överklassen kan passa sina egna hundar och skura sina egna toaletter.

Mot lönedumpning – försvara strejkrätt och kollektivavtal!
• Efter EU-domstolens utslag i Vaxholmsmålet gäller inte längre svenska kollektivavtal i Sverige. Det duger lika bra med lettiska eller polska. Med EU i ryggen är det fritt fram att lönedumpa. Detta kan ingen arbetare gå med på. På svensk arbetsmarknad skall svenska avtal gälla. För alla som jobbar här. Om EU inte accepterar det, så kan vi inte acceptera EU.

Kollektivavtalen innebär ett löfte om att ingen arbetare skall sälja sig till underpris, oavsett var ifrån han eller hon kommer. Denna ordning måste försvaras – mot lönedumpande arbetskraftsimport, som i Vaxholm, men också mot arbetsköparnas försök att undergräva kollektivavtalen genom bemanningsavtal, projektanställningar och deltidsarbeten. Det handlar om oss alla, oavsett var vi jobbar. Lönedumpning på ett område slår i längden igenom på hela arbetsmarknaden.

Grunden för all facklig kamp är strejkrätten, idag ifrågasatt av EU och av Svenskt Näringsliv, som högljutt gapar om påstått missbruk av strejkrätten. Kapitalisternas organisation ser helst att strejkrätten avskaffas helt och hållet. Ändå har LO gått med på att förhandla med Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal. Med ytterligare inskränkningar av strejkrätten som punkt nummer ett. LO måste omedelbart bryta dessa förhandlingar.

Enhet mellan arbetande och arbetslösa – nej till utstämpling, höj a-kassan till 90 procent!
• Högerregeringen hann knappt tillträda förrän den gick till attack mot de arbetslösa med försämringar av både villkor och ersättning i a-kassan, som snart nog följdes upp av en motsvarande attack mot de långtidssjukskrivna.

Detta utgör en av grundpelarna i högerns jobbpolitik. De av oss som är arbetslösa och sjuka skall piskas att ta de låglönejobb som är målet för politiken. Samtidigt som de som har jobb skall akta sig väldigt noga för att bli av med det. Regeringen pekar ut de arbetslösa och sjuka som en skock arbetsovilliga bidragsfuskare, rentav som parasiter, vilket vi andra skall ”medvetandegöras” om genom höjningen av a-kasseavgiften. Regeringen försöker sig på det urgamla tricket att härska genom att söndra.

Kanske finns det någon enstaka slöfock bland de arbetslösa. Men det är inte det viktiga.

Skall vi kunna försvara de rättigheter svensk arbetarrörelse tillkämpat sig, så måste vi slå vakt om enheten mellan arbetare med jobb och arbetare utan. Hederlig sammanhållning, helt enkelt – en för alla, alla för en.

Ta pengarna från de som har – höj skatten på vinster, kapital, förmögenheter och höga inkomster!
• Sverige är rikare än någonsin. Men den ökande rikedomen samlas hos ett fåtal. Den rikaste procenten äger en tredjedel av de privata förmögenheterna. Det är dessa miljardärer och mångmiljonärer som tjänar på borgarregeringens skattesänkningar. Överklassen utgör de verkliga parasiterna i Sverige. De lever på andras arbete och gör vad de kan för att slippa bidra till det gemensamma.

Högern påstår att stora privata förmögenheter ger investeringar och jobb. Men det är bluff. De som högern gör rikare använder sina allt större rikedomar till kapitalexport och spekulation, vilket inte skapar ett enda nytt jobb här i landet.

Skall Sveriges ökande rikedom göra hela Sverige rikare, så måste rikedomen dras in till det gemensamma, för investeringar i jobb och välfärd här hemma.

Sverige har råd med 6 timmars arbetsdag och med en ordentlig utbyggnad av offentlig sektor. Om pengarna tas där de finns. Men vi har inte råd med överklassens rofferi och vi har då rakt inte råd med att slösa pengar på att sänka skatterna för de redan rika.
Höj skatten på vinster, kapital och höga inkomster och återinför förmögenhetsskatten. Då finns resurser till att genomföra en jobbpolitik värd namnet.