Kärnkraften oerhört dyr
Satsningen på svensk kärnkraft är en dyrbar historia. Såväl byggkostnad som byggtid är omfattande. Trots rigorösa säkerhetsföreskrifter sker det olyckor. Uranbrytningen är hälsovådlig och ännu är inte avfallsfrågan löst. Allt talar emot kärnkraft. Ändå ska nu uttjänta reaktorer ersättas med nya.
Under de senaste decennierna har det byggts få kärnkraftsverk, av strikt ekonomiska skäl. Det är nämligen svårt att få lönsamhet och utan statligt stöd blir det ingen kärnkraft någonstans i världen.
Det tar ungefär tio år att bygga ett kärnkraftsverk och under tiden ökar ofta byggkostnaderna utanför ramarna för projektet.
Ett aktuellt exempel är det finska kärnkraftsbygget i Olkiluoto där kostnaderna har skenat i väg med 50-70 procent jämfört med de 30 miljarder kronor som finska riksdagen budgeterade när reaktorbygget startade år 2004. Dessutom är projektet försenat tre år och det kan ta än längre tid innan det står färdigt för att köras igång.
Bär inte byggkostnaden
Faktum är att det i dag finns beräkningar som ifrågasätter om kärnreaktorn i Olkiluoto under en normal livslängd kan ge intäkter som ens klarar att bära dess egna byggkostnader. Det som var tänkt att bli en reklampelare för hela världens kärnkraftsindustri är det knappast längre.
Ett annat exempel på dyr kärnkraftsel är ett reaktorbygge i Storbritannien som Energimyndighetens generaldirektör Tomas Kåberger betecknar som ett ”förskräckande ekonomiskt projekt”.
Elen från denna reaktor kostar nämligen 80 öre kilowattimmen i dag, enligt Kåberger. Med svenska skatter och moms skulle det fördubbla elpriset till kunder.
Investeringstiden för kärnkraft är ca tio år, med åtföljande räntekostnader. Det är dyrt att bygga kärnkraft och det tar i regel längre tid att färdigställa än planerat. För att kärnkraften ska kunna konkurrera med all förnyelsebar energi i dag måste både byggkostnader och byggtider minska. På grund av detta faktum har ingen reaktor beställts i USA på drygt 30 år.
Högerregeringen i Sverige har kommit överens om att skrota både avvecklingslagen och förbudet mot ny kärnkraft. Uppgörelsen innebär att dagens tio reaktorer ska ersättas med helt nya aggregat när de tjänat ut.
Vill öka driftstiden
Trots ett riksdagsbeslut om avveckling av kärnkraften har det funnits långt framskjutna planer om omfattande investeringar för att modernisera och öka effekten i reaktorerna. Avsikten är att öka driftstiden på nuvarande aggregat med flera decennier.
Nu har regeringen givit kärnkraftsindustrin formellt klartecken för att inte enbart rusta upp gamla aggregat utan helt byta ut dessa mot nya.
Att bygga nytt kostar uppskattningsvis mellan 40 till 60 miljarder kronor, det vill säga 400-600 miljarder för alla tio reaktorerna.
Med eventuella fördyringar och förseningar ökar prislappen med 100 miljarder kronor och kanske mer därtill. Enligt regeringen ska den så kallade marknaden stå för notan, några statliga subventioner ska inte delas ut. Det är ett tveksamt löfte, all erfarenhet talar mot detta.
När det inte går som det är tänkt brukar regeringar öppna statens kassa för att man ska kunna fullfölja planerna.
Om inte annat blir det elkunderna som ska betala den nya kärn- kraftssatsningen med dyrare elpris. Kapitalisterna är knappast villiga att satsa hundratals miljarder kronor på egen hand.
En av de största kostnaderna för kärnkraften blir slutförvaringen av avfallet, vilket givetvis ökar än mer med nya reaktorer. Kärn- avfallet från de svenska reaktorerna är livsfarligt i 100000 år.
Att ta hand om det högaktiva utbrända bränslet och att skrota gamla reaktorer kostar enorma summor.
Slöseri med resurser
Enligt en rapport från Svensk Kärnbränslehantering, SKL, har kostnaderna för att ta hand om avfallet ökat med 23 miljarder kronor under de senaste två åren.
I dag är notan uppe på 78 miljarder och med förväntade ökade kostnader kan sluträkningen hamna på 110 miljarder kronor.
Så ser det ut just i dag. När alla gamla reaktorer ska ersättas av nya ökar mängden avfall och därmed kostnaderna. Nya aggregat förlänger driftstiden med 60 år och i det läget lär inte ens den dubbla summan för slutförvaret av kärnavfallet räcka till.
Kärnkraften står för ungefär hälften av Sveriges energiproduktion. Men sett ur ett national- ekonomiskt perspektiv är det ett slöseri av resurser där endast leverantörer av reaktorer och byggherrar varit vinnare.
Dessvärre riskerar nu den problematiken förlängas i flera decennier med regeringens beslut om att skrota avvecklingslagen och förbudet mot ny kärnkraft.
KENT HALDEBO
Proletären nr 7, 2009