Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kvartalskapitalismens slut?

Efter investmentbanken Lehman Brothers kollaps och fall gick den internationella finanskrisen in i en ny och allvarligare fas.


Lehman Brothers fall får även återverkningar i Sverige, Tyskland och Frankrike. Tyska och franska bankers förluster räknas i åtskilliga miljarder euro.

I slutet av förra veckan gick aktiemarknaderna upp efter att amerikanska centralbanken pumpat in 180 miljarder dollar i finansmarknaden. En del kommentatorer bedömer finansstödet som en desperat handling som säger mer om krisens omfattning och den panik den orsakat, än att injektionen av pengarna skulle lösa problemen.

Den förhärskande borgerliga nationalekonomin, med sin förskjutning i rent nyliberal riktning och som efter Sovjetunionens kollaps gjordes till statsreligion, har hamnat i kris efter kollapsen av stora finansinstitut på Wall Street, världskapitalismens hjärta.

Borgerliga kommentatorer fruktar med rätta att den sociala kritiken mot dessa förhållanden helt logiskt kommer att få antikapitalistisk karaktär och vänsterform.
Medan finanskrisen rullas upp inför öppen ridå kommer följdverkningarna att påverka produktion, handel och konsumtion. Även om det inte i dagsläget blir någon kollaps av finansmarknaderna så står världen inför en recession, det är de flesta bedömare ense om.

De tresiffriga miljardbelopp i dollars som pumpats in i finanssektorn kommer att leda till försvagade statsfinanser, budgetunderskott, och som följd av detta kommer injektionen att påverka den sociala sektorn och andra offentliga utgifter världen över.

Het debatt
Den europeiska borgarklassen och dess språkrör, tidningar som i åratal dömt ut alla som ifrågasatt nyliberalismen, har nåtts av eftertankens kranka blekhet. Liksom i Sverige går debattens vågor höga i ett chockerat Tyskland.

Tyska Die Ziet frågar sig ”Är finanskapitalismen slut” och förutser ”slutet på den anglosaxiska finansindustrins världsdominans.”
I Frankfurter Allgemeine skriver Frank Schirrmacher ”Det måste ha varit dårar som härjade men som fram till i måndags inte hade upptäckts eftersom deras dårskap var identisk med etablissemangets egen logik. De krossade värden stora som hela statsbudgetar...”

Die Welt, också en tysk tidningsdrake, menar att ”girighet och idioti har kastat in marknaden i kaos – direktioner och finansiella rådgivare har misslyckats.” Tidningen fortsätter: ”Varje ekonomistudent hade utan vidare konstaterat, redan i första terminen, att den amerikanska ekonomiska modellen inte är uthållig.”

Reglerad kapitalism?
Samtidigt drömmer de borgerliga kommentatorerna om en kapitalism utan spekulativa inslag och skyller inte på systemet som sådant utan på bristen av reglerande initiativ som skulle ha kommit från finanssektorn själv.

I Süddeutsche Zeitung pläderar man för en förfinad kapitalism och proklamerar slutet på det man kallad för ”Turbokapitalismen”. ”Denna variant av kapitalism känd som turbokapitalism har förnekat, förstört och erövrat sig självt. Turbon var girighet”, skriver Heribert Prantl. Han fortsätter upprört: ”Turbokapitalismen äter sina barn, sina kunder och deras aktieinnehav.”

Argumentationen i Europa i samband med finanskrisen har gemensamma drag med vad som ofta kommer från socialdemokratiska debattörer här i Sverige. Av och till har ledande socialdemokratiska fackförbundsordföranden och politiker gjort utfall mot det de kallar för ”kvartalskapitalism” eller ”spekulationskapitalism” i syfte att framstå som samhällskritiker inför arbetarväljare, trots deras grundläggande uppslutning kring kapitalismen och dess nyliberala variant.

Det är aktörerna och analytikerna som övervakar marknaden som det är fel på, enligt chockade borgerliga kommentatorer i såväl Tyskland som Sverige. Kapitalismens försvarare i de dominerande medierna försöker rent av individualisera kapitalismens inneboende motsättningar till dåligt beslutsfattande i finanssektorn eller rentav dåliga beslutsfattare.

Hyckleri
Samma dominerande nyliberala medier som i ett genomopportunistiskt klimat kvävt alla andra tankar i den offentliga debatten på en annan ekonomisk politik, ja även inom kapitalismens egna ramar, klagar nu bittert på varför ingen slog larm. Det är hyckleri.

ERIK ANDERSSON, Proletären nr 39, 2008