"Låt Guts finnas kvar!"

Det är
något som stämmer in på Jasmina Gholami och de andra som deltar i Guts
verksamhet, som vänder sig till tjejer mellan tolv och tjugo år.

När vi stiger in i Guts lokaler är det fortfarande relativt lugnt. Klockan är bara tre, och de flesta kommer någon timme senare när de slutat skolan. På väggarna hänger fotografier från Guts olika aktiviteter och på tjejerna som är medlemmar.

Bara för tjejer
I en soffa sitter Jasmina Gholami och dricker te och äter en macka. Hon började gå till Guts när hon gick i sexan. Nu går Jasmina Gholami i åttonde klass, och hon har fått ett större ansvar för aktiviteterna som bedrivs.

– Jag brukar inte gå till ungdomsgården, jag är bara här på Guts. Det här är äntligen ett ställe som killarna inte kan ta över!

Jasmina Gholami förklarar vad hon menar.

– När vi hade öppet hus satte sig ett gäng killar här i sofforna och hängde. Då gick de yngre tjejerna iväg. Jag förstår dem, jag vet hur det var när jag själv gick i sexan, berättar hon.

Läxhjälp och mys
Guts har en bred verksamhet. Många kommer hit direkt efter skolan. En del tar en kopp te och en macka, andra sätter sig framför någon av datorerna eller tar det lugnt i mysrummet där det finns kuddar, tv och video. Till gröna rummet kan den gå som vill vara ifred, eller som behöver prata med en kompis eller någon i personalen. I det lilla köket finns det möjlighet att laga mat tillsammans. När någon fyller år bakar de en stor tårta. Dessutom organiserar Guts teaterbesök, aktiviteter på sommarlovet, temakvällar, läxhjälp och mycket annat.

Jasmina Gholami håller själv helst till i danssalen.

– Jag är med i en grupp som dansar streetdans. Vi kan komma hit och träna och nu uppträder vi också. Det ökar vårt självförtroende, förklarar hon.
Beslutet att lägga ned Guts togs av Gunnareds stadsdelsnämnd, trots protester från både personal och de aktiva tjejerna. Under en veckas tid samlades runt fyrahundra namnunderskrifter in i protest mot nedläggningsplanerna.

Kortsiktigt beslut
Nämndpolitikerna försvarar beslutet att lägga ned verksamheten med att 75000 kronor ska sparas i lokalkostnader. Men 75000 kronor måste ses som en struntsumma i sammanhanget. Frågan är vad det kommer att kosta på längre sikt att kontakten med unga tjejer i behov av stöd bryts.

– Istället för att ungdomar ska gå ute och göra dumma saker på kvällarna så kommer de hit, säger Melissa Mujhic som nu också slagit sig ned i soffgruppen. Precis som Jasmina Gholami kommer hon till Guts så ofta som möjligt.

Det är många som berörs av politikernas beslut. Guts har ungefär hundra medlemmar, och varje vecka besöker runt sextio tjejer lokalerna.
– Det spelar ingen roll varifrån man kommer. Alla är välkomna hit, förklarar Jasmina Gholami.

– Här kan man vara sig själv. Vi är som en familj, säger Melissa Mujhic.

På Guts kan tjejerna inte bara umgås med varandra, utan också med alla de andra kompisarna. Vem vill ha fyrtio femtonåringar i sitt vardagsrum en onsdagskväll?

Nora Alawie var en av dem som byggde upp Guts verksamhet när allt startade för fem år sedan. I dag praktiserar hon här, och möter tjejer som är i en liknande situation som hon var för fem år sedan.

– Jag är så arg över att politikerna lägger ned Guts. Jag är tacksam för allt Guts har gett mig, och nu när jag praktiserar här ser jag hur tjejerna som kommer hit utvecklas och blir starka kvinnor. Jag tycker det är jätteviktigt att det finns sån här verksamhet bara för tjejer. Det borde vara en rättighet i alla stadsdelar. Här kan tjejerna bli starkare i sig själva, så att de sedan också kan vara starkare utanför Guts. Det är ett långsiktigt jobb för framtiden som vi bedriver, säger hon.

Förvirring
Det råder en viss förvirring kring nedläggningsbeslutet. I media har olika uppgifter florerat om huruvida politikernas beslut innebär en nedläggning eller inte. Kielo Penttinen, som är en av två anställda socionomer på Guts, förklarar hur det ligger till.

– Politikerna har tagit beslut om att vi inte får vara kvar här och vi får inga andra lokaler. De två socionomtjänsterna som nu är knutna till Guts kommer att finnas kvar, men Guts är inte våra tjänster. Det är tjejerna och det vi byggt upp tillsammans som är Guts, och om vi inte kan fortsätta med en verksamhet som bara är för tjejer så innebär det en nedläggning av Guts.

Redan efter nyår så ska Guts vara ute ur lokalerna. Det är snabba vändningar. Personalen fick reda på nedläggningsplanerna först två veckor innan beslutet fattades.

– Jag är inte ens säker på att alla nämndpolitiker själva förstår vad de varit med och beslutat om, säger Kielo Penttinen.

Exempelvis fortsätter Eshag Kia, ordförande i stadsdelsnämnden i Gunnared, att hävda att Guts kommer att finnas kvar. I Västnytt säger han till och med att verksamheten ska utvecklas.

– Politikerna sa att Guts självklart ska finnas kvar. De ljög för oss! Guts kommer att läggas ner. Det gör mig sur. Politikerna jobbar inte här, de bor inte här, de vet ingenting, säger Jasmina Gholami.

Kielo Penttinen menar att nedläggningsbeslutet drabbar hela Gunnared.

– Tjejerna lär sig att ta för sig här. För deras utveckling är det otroligt viktigt att vi kan fortsätta vår verksamhet. I ett område som Gunnared är det dessutom särskilt viktigt att det finns såna här ställen. Inte minst nu i den ekonomiska krisen. Många har föräldrar som jobbar på Volvo som kanske blir arbetslösa. Det slår indirekt mot våra tjejer. Dessutom är det alltid så att tjejerna får en mindre del av kakan än killarna, säger hon.

Inget att göra
För Jasmina Gholami och Melissa Mujhic får en nedläggning av Guts direkta konsekvenser för deras vardag.

– Min mamma jobbar heltid och slutar först vid sex. Vad ska jag göra hemma? Jag känner mig osäker om jag är hemma ensam, säger Melissa Mujhic.

– Det kommer inte alls vara roligt här i Lövgärdet utan Guts. Jag vill ju bo här för jag har alla mina kompisar här. Men det kommer inte finnas något att göra, säger Jasmina Gholami.

De anser att politikerna istället borde satsa mer resurser på verksamheten, så att Guts skulle kunna få bättre och större lokaler.

– För vår framtid borde politikerna göra det bättre. Istället gör de det sämre bara för pengar. Det är det sämsta de kan göra, säger Melissa.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 46, 2008