LO-förbunden är splittrade i årets avtalsrörelse
Årets avtalsrörelse har dragit igång, men LO-förbunden är splittrade. Frågan om jämställdhetspotten har fått IF Metall, GS och Livs att slå bakut, och de ställer sig vid sidan om LO- samordningen som rör lönekraven.
Syftet med jämställdhetspotten är att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Idag tjänar LO-kvinnor betydligt mindre i snitt än vad LO-män gör. Majoriteten LO-förbund kom därför överens om att avsätta 100 kronor till en särskild pott som ska gå till arbetarna i lågavlönade, kvinnodominerade yrken.
LO-förbunden har arbetat på liknande sätt för att utjämna löneskillnaderna mellan könen sedan 1997.
Men i år sade flera industrifack stopp. 100 kronor till kvinnopotter är alldeles för mycket, hävdar ordförandena i IF Metall, Livs och GS. Någonstans runt 50 kronor är gränsen för hur långt de kan sträcka sig.
Detta är inte första gången som kvinnopotterna väcker debatt. Även tidigare är det industrifack som har motsatt sig liknande konstruktioner. Exempelvis har IF Metall ett flertal gånger varnat för att de ska lämna LO-samordningen om LO driver krav på jämställdhetspotter. När frågan var uppe inför LO:s kongress 2008 trodde dock dåvarande avtalssekreteraren Erland Olausson att hoten inte skulle få LO-sam-ordningen på fall.
– Jag har arbetat inom LO i 32 år och jag blir inte så upphetsad varje gång sådana hot kommer, sade han då till Sveriges Radio.
Fast den här gången blev alltså hoten verklighet. Kommunals ordförande Annelie Nordström beklagar högljutt industrifackens agerande.
– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs, säger hon exempelvis i en upprörd kommentar till LO-tidningen.
Men frågan är hur arg Annelie Nordström i själva verket är. För inte ens Kommunals ledning verkar tro helhjärtat på jämställdhetspotter på 100 kronor. Nordström framhåller nämligen några dagar senare att en pott på 100 kronor bara är ”ett förhandlingskrav”, och att hon inte alls förväntar sig att resultatet ska vara så högt när förhandlingarna är över.
Dessutom poängterar hon att inte alla låg-avlönade kvinnor förtjänar rejäla lönelyft.
– Vi talar om kvinnogrupper som har kvalificerade yrkesarbeten där rekryteringsbehovet kommer att bli fantastiskt stort i framtiden, säger Annelie Nordström till Kommunalarbetaren.
Vilka lönelyft städerskor eller handelsanställda förtjänar preciserar Kommunals ordförande dock inte.
Med andra ord finns det anledning att förhålla sig skeptisk också till Kommunals agerande. Inte minst med tanke på att Annelie Nordström stödde Industriavtalet i LO-styrelsen.
Industriavtalet var redan påskrivet och klart när LO-sam-ordningen inför avtalsrörelsen påbörjades. Industriavtalet slår fast att industrin har en löneledande roll, och är på så vis ett hinder för löneutjämnande åtgärder som kvinnopotter. Detta var också ett starkt skäl till att förbund som Pappers, Elektrikerna, Byggnads och Transportarbetarförbundet motsatte sig avtalet.
– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten, sade exempelvis Elektrikernas ordförande Jonas Wallin till Kommunalarbetaren strax innan Industriavtalet blev klart.
Också Kommunal borde ha sett de uppenbara farorna med Industriavtalet.
Industrifacken siktar på att skriva nya avtal redan i slutet av hösten, men Kommunals och Hotell- och Restaurangs avtal löper ut först en bra bit in på nästa år.
Då återstår det att se om facken fortfarande är beredda att slåss för rejält höjda kvinnolöner, också i förhandlingarna med arbetsgivaren.