Hoppa till huvudinnehåll
Av

Naturskyddsföreningen: "Alla måste minska utsläppen"


Ett program i hoppets och möjligheternas tecken. Så presenterade Svante Axelsson, generalsekreterare för Svenska naturskyddsföreningen, sitt Sommarprogram i P1. Svante Axelsson tog upp klimathotet utan domedagsprofetior. Istället lyfte han fram möjligheter till alternativ. Proletären ringde upp för ett samtal kring klimathot och miljöpolitik.  


• Trots klimathotet ser du positivt på framtiden. Kan du ge exempel på hur klimathotet hanteras idag?
– I första hand har förnybar energi fått ett genombrott. Priset på förnyelsebar energi sjunker ju mer den produceras. Eftersom storskaligheten inte slagit igenom på bred front har priserna inte nått sin nedre gräns. Men både priser och den tekniska utvecklingen går åt rätt håll, till skillnad från fossila bränslen som går i motsatt riktning.

– Exempelvis investerades det mer i vindkraftsproduktion än kolkraft i Europa förra året. Sett till vad man investerar i är faktiskt vindkraften globalt den största energikällan.

– Stenåldern tog inte slut för att stenen tog slut, och vårt samhälle tar inte slut för att oljan och kolet tar slut. Vi kommer att hitta teknik som är billigare och effektivare att använda. Det gäller bara att få så stora volymer att man får ner priset. Och tendensen går i den riktningen.

• Proletären har sedan kärn-kraftsfolkomröstningen drivit linjen att satsa på forskning kring förnyelsebar energi. Hur ser den forskningen ut idag?
– Tyvärr drogs anslagen till energiforskning ner kraftfullt i borgarnas första budget. Men jag är lite skeptisk till att forskningen är problemet.

– Sverige är bra på forskning men dåligt på att gå från forskning till tillämpning. Så det som behövs är mer pengar till pilotanläggningar så man går från teoretiska resonemang till hur man gör konkret.

• Enligt beslutet i kärnkraftsfolkomröstningen ska kärn-kraften vara avvecklad 2010, men inget tyder på att det kommer bli så. Hur är läget för kärnkraften idag?
– Barsebäck är borta, och det är en seger. Sen är jag rädd att det dröjer innan man tar nästa reaktor.

– Nu handlar fighten också om att stoppa tron på att kärnkraften är en räddare i klimatfrågan. Kärnkraften har fått en renässans utifrån klimatproblemet. Men jag vill hävda att kärn-kraften är en återvändsgränd eftersom den kommer att vara dyrbarare än de förnybara energikällorna.

– Och säkerhetspolitiskt blir det svårt att saluföra en teknik som inte muslimer får använda, om man ska spetsa till det. Iran får inte använda kärnkraft för man misstänker att de ska bygga kärnvapen. Det är svårt att saluföra en energiteknik som vissa länder inte får lov att använda. Vi måste kunna hitta energitekniker som inte påverkas av demokrati, diktatur eller stora politiska oroligheter. Så det finns mycket som talar emot kärnkraften.

• Att sänka skatten på bensin kallar du rabatt på miljöförstöring och förespråkar istället rättvisare fördelningspolitik. Tidigare bodde jag i Visby och hade fem mil till jobbet. Enda alternativet var att köra bil oavsett pris. Samtidigt finns det företag som Vattenfall som enligt Världsnaturfonden är ett av de företag som skitar ner mest i Europa. Av Vattenfalls omsättning på 146 miljarder går endast en halv procent till forskning kring förnyelsebar energi och så lite som en halv promille till att utveckla teknik för förnyelsebar energi. Borde inte en vettigare fördelningspolitik vara att ta en större del av Vattenfalls och liknande företags vinster till att motverka klimathotet?

– Jag håller med om det. Men jag tror inte det är någon idé att säga att Vattenfall måste börja. Varje individ och hushåll, varje kommun och varje aktör måste oberoende av vad andra gör förändra sina utsläpp. Annars sitter vi fast i ett moment 22.

– Men jag håller med, Vattenfall är en katastrof. Det är fullständigt oacceptabelt att ett statligt energibolag är den stora kol- och kärn-kraftinvesteraren i Europa. Och det skulle ju gå att ändra med direktiv från våra folkvalda politiker. Så jag tycker att hundra procent av Vattenfalls investeringar ska gå i förnybar riktning.

– Men det legitimerar inte företag och människor att vänta utan vi måste ändå minska utsläppen. Och varje individ kan spara pengar genom att köpa en bränslesnål bil och välja förnyelsebara bränslen.

– När priserna på bränsle och el blir mer korrekta ur miljösynpunkt blir det en fråga om fördelning där jag menar att man ska ändra inkomstskatterna. Man kan ju med skattesystemet omfördela resurserna mellan fattiga och rika.

• Kristdemokraterna har lagt fram ett förslag om personliga utsläppsrätter där varje människa får släppa ut en viss mängd koldioxid. Vad tycker du om det?
– Det låter som en kul räkneövning att se hur mycket man släpper ut, det skapar en pedagogisk tanke.

– Men jag tror inte på det som konkret politiskt förslag. Om varje individ får samma utsläppsrätt blir det en väldig omfördelning av resurser. Min mamma som bor på ålderdomshem skulle få samma kvot som jag som har barnfamilj och kör bil. Barnfamiljerna skulle få betala pengar till ensamstående och pensionärer för att kunna leva sitt vardagsliv. Jag tror inte att det kommer bli accepterat.

• Enligt WWF finns det bara ett land i världen som har en ekologiskt hållbar utveckling, Kuba, ett av världens fattigaste länder. Hur är det möjligt?
– Intressant, det visste jag faktiskt inte! Jag vet inte vad det beror på. Jag kan tänka mig att inom jordbruket har man nog inte så mycket handelsgödsel eftersom man inte har så mycket pengar. Och den materiella konsumtionsnivån är nog inte så hög. Och fisket är kanske på en nivå att man bara fiskar så mycket som havet producerar.

– Men jag vet inte hur Kubas miljöpolitik ser ut, hur de styr användningen av olja och kemikalier till exempel.

– Sen är det nog så, om man ska generalisera, att nöden är uppfinningarnas moder. Kuba har kanske hamnat i en situation där man är tvungen att hitta alternativ. Och det är ju det som händer hos oss när oljepriset ligger runt 120-130 dollar per fat. Då blir det lönsamt att byta energisystem.

WICTOR JOHANSSON
Proletären 34, 2008