Nej tack till svensk veterandag

Det har varit några fina veckor för krigs- och propagandaminister Peter Hultqvist.

Efter sitt besök i Pentagon, där han fick räcka vacker tass till USA:s försvarsminister James ”Mad Dog” Mattis, kom han hem lagom för att mysa i media över regeringens beslut att göra den så kallade veterandagen den 29 maj till flaggdag.

Vän av ordning kanske frågar sig vilka som är föremål för denna tribut. Det heter ju att Sverige inte varit i krig på 200 år, då borde det vara ont om veteraner att hylla.

Men de finns beklagligt nog. I konstitutionsutskottets förslag står torrt och sakligt att: ”Sveriges försvarsmakt är ställd under stor förändring och det blir allt fler svenskar som är att betrakta som veteraner såväl från den militära verksamheten i Sverige som från internationella insatser runt omkring i vår omvärld.”

Det är den bistra sanningen. Det är de tappra svenska gossar som hjälpt USA och Nato att sprida frihet och demokrati över världen som hädanefter inte bara ska hedras med pompa och ståt i hufvudstaden den 29 maj, den blågula fanan ska då vaja för vinden över hela riket.

I Afghanistan stred svenska soldater under Natobefäl och till Natos bombkrig mot Libyen bidrog Sverige med Jasplan. Och räkna med att fler svenskar kommer att få döda och dödas för USA:s intressen om minister Hultqvist får som han vill.

När han höll tal i Baltimore bedyrade han att Sverige ser på världsläget exakt som Vita huset gör, och Sverige är så nära Nato det bara är möjligt utan att vara medlem. I september kommer amerikanska marinsoldater för att öva krig i Sverige tillsammans med fem andra Natoländer och den svenska militären. Att det är vår granne Ryssland som är den tänkta fienden är ingen hemlighet.

Det är en bred politisk majoritet som står bakom regeringens beslut att göra veterandagen till flaggdag. Samtliga riksdagspartier förutom Vänsterpartiet stödde till slut motionen som Moderaterna från början lagt och drivit. V:s reservation är dock lika belysande för Vänsterpartiet som kryperiet för USA är för Peter Hultqvist.

Texten är fullständigt renons på varje principiell hållning. Istället för att kräva att Sverige varken ska skicka soldater till USA:s krig eller hylla de som deltagit i dem, skriver KU-ledamoten Ali Esbati att flaggdagarna har varit desamma sedan 1982 och ”om det skulle finnas behov av att göra ändringar anser jag att överväganden om detta bör ske vid en större översyn av de allmänna flaggdagarna”.

Om Vänsterpartiets menlösa invändningar mot att hylla Natos legosoldater hänger ihop med att partiet röstade för både den svenska insatsen i Afghanistan och Jasplanen till Libyen kan man fundera över. Likaså över om Peter Hultqvist kommer att putsa upp sina nya manschettknappar, som han stoltserade med i Washington, till nästa års veterandag.

Manschettknapparna inhandlades enligt Dagens Nyheter i Kapitoliums gåvobutik. De gör reklam för en maktinstans som Hultqvist otvivelaktigt beundrar och frivilligt har underställt sig. Och de manschettknapparna står det inte Sveriges riksdag på, utan U.S. Senate.