Hoppa till huvudinnehåll
Av

Olika villkor på jobbet - Kvinnor arbetar mer deltid och har lägre lön

Kvinnor i allmänhet, och arbetarkvinnor i synnerhet, arbetar deltid betydligt oftare än män. Följden är avsevärt lägre inkomst. Det visar en rapport från Handels, som menar att kvinnor fortfarande tvingas ta ett större ansvar för det obetalda hemarbetet.




I Sverige avskaffades de särskilda kvinnolönerna 1965. Men
löneskillnaderna mellan män och kvinnor var även efter det stora.
Mellan 1972 och 1978 skedde en kraftig utjämning tack vare satsningarna
på familjepolitiken och utbyggnaden av offentlig sektor. Den ökade
konkurrensen om kvinnlig arbetskraft hade betydelse för kvinnors löner
även i den privata sektorn.



1971 avskaffades också sambeskattningen för gifta vilket innebar att
det lönade sig för familjerna att både mannen och kvinnan
förvärvsarbetade.



Men under 1980- och 1990-talen skedde ingen påtaglig utjämning av
skillnaden mellan mäns och kvinnors löner. Handelsanställdas förbund
har i rapporten ”Varför har kvinnor lägre löner och kortare
arbetstider?” kartlagt inkomsterna för de omkring 100000 personer som
omfattas av det privata handelsavtalet.



Deltidsfälla

Kartläggningen visar att män och kvinnor i 18-årsåldern har ungefär
samma lön och lika långa arbetstider. Den största skillnaden mellan
mäns och kvinnors inkomster uppstår mellan 20 och 34 år, det vill säga
under den period då många bildar familj. Kvinnorna sitter sedan fast i
en situation med lägre lön, kortare arbetstid och lägre månadsinkomst.
De fastnar i en deltidsfälla och får mycket litet stöd från
arbetsmarknadspolitiken.



Normen att män ska arbeta heltid och kvinnor deltid är, enligt Handels
utredare, stark inom detaljhandeln. 2002 arbetade 64,1 procent kvinnor
deltid inom detaljhandeln men bara 28,8 procent av männen. 23,7 procent
av de deltidsarbetande kvinnorna uppgav själva att de var
undersysselsatta.



Deltidsarbete är vanligt bland kvinnor i hela LO-kollektivet. Omkring
45 procent av LO-kvinnorna arbetar deltid, men bara 9 procent av
männen. Mest deltid har unga LO-kvinnor och det är också bland dem som
de flesta ofrivilliga deltiderna finns.

 

Om man ser till timlönen så har kvinnor inom detaljhandeln 93,5 procent
av männens löner. Men om man väger in att kvinnor i så stor
utsträckning arbetar deltid så har kvinnor endast 77,3 procent av
männens inkomst.



Högre timlön

Det är dessutom så att heltidsarbetande har en högre timlön än
deltidsarbetande. Heltidsarbete ger på det hela taget större
möjligheter att höja sin lön och göra karriär.



Det är alltså inte den direkta diskrimineringen, det vill säga att
kvinnor får lägre lön för samma eller likvärdiga arbetsuppgifter, som
är det största problemet, i alla fall inte inom LO-kollektivet. Det
handlar istället om fördelningsdiskriminering och värdediskriminering
där män får bättre anställningar och där kvinnliga arbetsområden
värderas lägre.



Skillnaderna i lön och arbetstid mellan män och kvinnor kan, enligt
Handels utredare, inte förklaras med att kvinnor skulle ha lägre
kompetens, kortare anställning eller mindre arbetslivserfarenhet.



Orättvisorna kan inte heller förklaras med enkla marknadsekonomiska
utbuds- och efterfrågeanalyser. Arbetsmarknaden bygger i stor
utsträckning på identiteter, sociala normer och uppfattningar om
rättvisa. Till exempel att kvinnodominerade arbetsområden har lägre
status och sämre löner. Eller att manliga områden inom detaljhandeln
har betydligt fler heltider än kvinnliga, trots att det inte finns
några praktiska eller rationella skäl för detta.



Värderingssystem

Handels utredare menar att skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomster måste förklaras med värderingar i samhället i stort:



”Vårt samhälleliga värderingssystem är så starkt inriktat på att män
ska ha huvudansvar för det avlönade produktiva arbetet, och kvinnor för
det obetalda reproduktiva arbetet i hemmet att kvinnor konsekvent
missgynnas på arbetsmarknaden.”



Kvinnor har helt enkelt ett tryck på sig att stanna hemma under småbarnsåren och tvingas därför till kortare arbetstider.



Utredaren slår fast att det fackliga arbetet är ett nödvändigt villkor
för ökad jämställdhet. Genom att utveckla den solidariska
lönepolitiken, ge extra resurser till kvinnodominerade avtalsområden,
att satsa på låglönegrupper och att försvara OB-ersättningen kan facket
jämna ut skillnaderna i lön mellan män och kvinnor.



Inte tillräckligt

Men utredaren menar också att detta inte är tillräckligt för att skapa jämställdhet på arbetsmarknaden:



”Svaret måste sökas på samhällsnivån, i den etablerade norm om
arbetsdelning mellan män och kvinnor som finns utbredd i samhället. Om
denna norm kvarstår är det förmodligen inte möjligt att nå så mycket
längre med endast fackligt arbete.”



Handels föreslår två åtgärder för att bryta den arbetsfördelning som
säger att kvinnor ska ha huvudansvaret för det obetalda hemarbetet och
männen för det avlönade arbetet. Det första är lagstadgad rätt till
heltid, ett krav som kommunisterna ställer sig bakom.



Sedan 1980 har deltidsanställda förtursrätt till heltid vid utökat
arbetskraftsbehov men detta är, enligt Handels, inte tillräckligt. De
vill istället ha en förändring av LAS så att normen för alla
anställningar blir heltid och att undantag ska medges av central
facklig organisation. Fler heltider skulle kunna frigöra kvinnor från
deltidsfällan och förändra synen på kvinnors deltagande i arbetslivet.



Den andra förändringen som Handels vill se är en ökad individualisering
av föräldraförsäkringen, så att pappor tvingas ta ett större ansvar för
de små barnen.

 

”En mer jämnare fördelning av arbetsbördan i hemmet är ett viktigt
redskap för en mer jämlik fördelning av löner, arbetsvillkor och
karriärmöjligheter på arbetsmarknaden”, skriver utredaren.



Cementerar skillnader

Handels menar att en mer individualiserad föräldraförsäkring skulle
ligga i linje med en socialistisk värdetradition där rättigheter och
skyldigheter främst ska utgå från individen och inte familjen. Familjen
som enhet tenderar att cementera maktskillnader mellan män och kvinnor.
Genom att inte individualisera föräldraförsäkringen låser staten in
familjen i ojämlika könsrollsmönster.



JENNY NYSTRÖM

Proletären 41, 2005



• Ytterligare artiklar i ämnet hittar du i papperstidningen.