Pensionsbluffen - åtta av tio förlorar på PPM-systemet

Det gamla pensionssystemet ATP har skrotats och ersattes av ett system som utgår från att marknaden kan säkra pensionen. PPM-systemet ingår i uppgörelsen för pensionen som förhandlades fram över blockgränsen av fem riksdagspartier 1994.

Pensionärer som är födda 1938 eller senare får sedan några år varje år ett särskilt orange kuvert där utfallet av premiepensionen, PPM, redovisas. PPM infördes år 2000 och är en mindre del av den allmänna pensionen. Men trots det kan den bli avgörande för hur stor pensionen blir när tiden är inne.

Inga garantier
– Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort, sade förre statsministern Göran Persson när han besökte Australien i mars år 2005.

Fyra år senare är Göran Perssons oro för PPM än mer befogad. I dag talas det om att vi måste jobba tills vi är uppåt 70 år för att inte få en alltför dålig pension. Men det är värre än så. Numera garanterar staten inte längre några pensioner, utan den blir vad den blir, med koppling till hur det går i landet.

Minskar sysselsättningen, arbetar vi mindre eller sänks lönerna så flyter det in mindre pengar i avgifter till systemet. För att inte den så kallade bromsen i systemet ska utlösas finns de fyra AP-fonderna. Men med sina placeringar i aktier har det inte skapat trygghet för pensionerna, tvärtom har risken ökat för att bromsen ska utlösas.
 
Sedan starten för åtta år sedan har värdet av insättningarna i PPM minskat med 100 miljarder kronor. Politikernas tro att aktier på sikt bara kan öka och öka i värde har punkterats av den ekonomiska krisen och nu hotar bromsen i systemet att träda i funktion valåret 2010.

Slår bromsen till kan pensionen för ”medelpensionären” minska med flera hundralappar per månad. För att det inte ska ske föreslår före detta finansministern Erik Åsbrink (S) att man skyndsamt måste återbörda 200 av de 250 miljarder kronor som togs från AP-fonderna i början av 2000-talet.

Fungerar inte
Kapitalet i PPM minskade i fjol från 300 till 200 miljarder kronor, på grund av att större delen är placerad på aktiebörsen. Tanken med PPM var att det skulle ge en extra guldkant på pensionen när den ska börja betalas ut.
I dag är den utsikten mer avlägsen än någonsin. När 40- och 50-talisterna går i pension kommer alla att upptäcka att det bara blev en tummetott kvar av skräddarmästarens arbete, i bästa fall.

Det var den insikten som fick Persson att tänka högt i Australien redan för fyra år sedan. En annan som nu oroas över utveckling är tidigare statsrådet och numera riksdagsledamoten Leif Pagrotsky, även han socialdemokrat.
– PPM är ett system som inte fungerar, säger han till Göteborgs-Posten, GP, apropå tidningens uppgifter att tre av fyra PPM-sparare har gått back sedan starten 2000.

Soffliggarnas fond
Premiesparfonden, där ickeväljarna tvångsplacerats, ligger i dag på minus 37 procent efter fjolårets ras på aktiebörsen. Sedan starten 2000 har fonden backat med 26,7 procent.

Ungefär 2,5 miljoner svenskar har sina sparpengar i soffliggarnas fond, alltså nästan hälften av alla PPM-sparare. Leif Pagrotsky är en av dem.

– Jag är en aktiv ickeväljare, en som myndigheten dömer ut som en person som inte vet sitt eget bästa. Det är mitt val, jag vill inte ägna min tid till att gå igenom 750 olika fonder, säger han till GP.

Skrota PPM
Leif Pagrotsky anser att det är dags att utvärdera pensionssystemet. Det fungerar inte och är dyrt att administrera.
Varför vänta, dagens system är bevisligen helt värdelöst och levererar inte den pension som försäkrats av politikerna.

Med ett fortsatt börsfall är snart även fjolårets decemberinsättning på 27 miljarder kronor puts väck. Det är dags att skrota PPM-systemet och inför det gamla beprövade ATP-systemet.

Då kanske Persson, Åsbrink och Pagrotsky blir förskonad från att bli hundflängda av svenska folket. Det blir naturligtvis inte en pension i klass med vad gamla statsråd har, men vad är alternativet?

KENT HALDEBO
Proletären 4, 2009