Positiva och negativa erfarenheter från sommarjobbet
Det finns både seriösa och oseriösa arbetsgivare. Proletären har talat med två unga sommarjobbare med vitt skilda erfarenheter från sina sommarjobb.
Matilda Franzén är 19 år, har just tagit studenten och är ny i arbetslivet. Hon sommarjobbar inom hemtjänsten på norra Gotland. Med kommunen som arbetsgivare finns en viss trygghet att lagar och regler följs. Visserligen förkortades den utlovade introduktionsveckan till bara några dagar innan det ordinarie schemat påbörjades. Men i övrigt har arbetsgivaren varit informativ och tydlig.
– Min chef har varit noga med att berätta om OB-tillägg, sjukersättning och andra lönefrågor. Jag har själv kollat upp vad andra tjänar för samma jobb så att jag inte blivit lurad när vi skrivit anställningsavtal, berättar hon.
Däremot hade Matilda, i likhet med många andra ungdomar, ingen större kunskaper om vilka regler som gäller i arbetslivet innan hon började i hemtjänsten.
– I skolan fick vi inte lära oss något om vilka regler som gäller på en arbetsplats. Kanske det togs upp någon gång på samhällskunskapen men det är först nu när jag är på en arbetsplats som man förstår hur det funkar, säger hon.
Men långtifrån alla ungdomar har sådana laglydiga arbetsgivare som Matilda Franzén. Hon behöver bara se sig runt i den egna bekantskapskretsen efter exempel.
– Min kompis lillasyster jobbar på ett bageri där de struntar i de flesta regler. Till exempel jobbar hon nattskift fast hon bara är sexton år, berättar hon.
”Prata inte med facket”
Proletären har också varit i kontakt med en tjej, som inte vill framträda med namn, som har upplevelser av betydligt oseriösare arbetsgivare än Matilda Franzén. Tjejen vi talat med jobbade på ett museum på Gotland under tre somrar. Lönen låg mellan 30-40 kronor, arbetsdagen kunde vara över tio timmar utan rast och de anställda hade order att inte prata med facket.
– Vi fick bestämda order att om någon kom, till exempel från facket, och frågade om sånt som inte rörde museet skulle vi kontakta ägaren direkt, berättar hon.
Det var de tre somrarna hon gick på högstadiet som hon sommarjobbade på museet.
– De flesta som jobbade var under femton och när man är så ung är man nog inte så bra på att säga ifrån när man blir utnyttjad, säger hon när hon idag två år senare tänker tillbaka på sitt gamla sommarjobb.
Men även för en femtonåring kan tålamodet tryta. När ägaren en stressig dag vägrade låta henne gå på toaletten för att det var kö i kassan trillade droppen över bägaren!
– Då fick jag nog. Jag hämtade ut min lön och gick direkt!
WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 32, 2008