Hoppa till huvudinnehåll
Av

Psykiatrianställda i Malmö startar tidning

Stress och sämre vård för patienterna är resultatet av de stora besparingar som gjorts inom psykiatrin i Malmö. Men måttet är rågat, menar de anställda som nu startar arbetsplatstidningen Golv-vett.




Psykiatrin i Malmö har länge utsatts för omstruktureringar och
nedskärningar, något som både personal och patienter fått känna av.
Situationen i Malmö är knappast unik, liknande försämringar kan vi se
på nästan samtliga orter i Sverige. Att som anställd försöka kräva
bättre villkor i tider av nedskärningar är svårt. Eftersom verksamheten
är splittrad på olika enheter och stadsdelar, är det nästan omöjligt
att tillsammans med sina arbetskamrater ställa krav på förbättringar.



Några av de anställda på Malmö allmänna sjukhus, MAS, har hittat en
lösning på problemet. De har startat sin alldeles egna
arbetsplatstidning, Golv-vett.



Proletären träffar dem på deras tredje redaktionsmöte.



– De flesta är nog rätt uppgivna och tycker att det är hopplöst, det är
inte så mycket diskussioner längre, säger Pia Svensson, skötare på MAS.



Besparingsknep

Det senaste besparingsknepet är att man ska jobba efter ett system där
man ”räknar pinnar”. Tanken är att öka kvantiteten på arbetet, ju fler
patienter som hinns med på en dag desto bättre. Resultatet blir ett
stressigare jobb där patienterna får sämre behandling. Ju fler
patienter som skrivs ut och ju fortare desto bättre, lyder filosofin.
Ett sådant förhållningssätt slår givetvis tillbaka med högre antal
återvändande patienter, vilket i slutändan leder till en högre kostnad
än om patienten fått den vård hon eller han behövde från första början.




– Vi försöker lyfta de grejer som folk känner till och tycker, men inte
får utlopp för. Till exempel så har rättspsykiatrin stora problem med
både arbetsmiljö och säkerhet, berättar Pia Svensson.



Kamplysten skara

Det är en munter och kamplysten skara som med rykande kaffekoppar samlats för att planera det andra numret av tidningen.



Det första numret fick ett bra mottagande av arbetskompisarna och redaktionen utökades med ett par medlemmar.



– De timanställda har varit väldigt positiva, äntligen en tidning som
beskriver ur skötarnas perspektiv och inte chefernas. Jag har nästan
bara fått positiv respons berättar Emin Altundal, timanställd skötare
på MAS.



– Många har upplevt att de inte har fått någon hjälp, den här tidningen
är i alla fall ett första steg. Det kvittar egentligen att vi jobbar på
olika ställen, problemen med arbetsmiljön ser nog ungefär likadan ut på
de flesta enheterna. Det man känner, känner de också.



Pia fortsätter:



– Vi tycker att det är viktigt att kunna stödja varandra, vi har ju liknande problem.



– Målet är att lyfta skötaryrket till något bra som man kan vara stolt över.



LISA PETERSON

Proletären 1-2, 2006