Rekord i klassklyftor

Med början från 1950 har LO-ekonomerna granskat inkomsterna i den grupp de kallar makteliten. Makteliten utgörs av närmare 200 toppositioner inom den ekonomiska, demokratiska och byråkratiska eliten. Gruppen består av allt från direktörer till fackliga representanter. 

Enligt LO-rapporten tjänade en direktör inom den ekonomiska eliten förra året i snitt 51 gånger mer än en industriarbetare. År 1950 var motsvarande siffra 26 gånger så hög som en industriarbetarlön, skillnaden är med andra ord nästan dubbelt så stor i dag. Förra året tjänade de 50 direktörerna som är med i granskningen i snitt 14,2 miljoner kronor.

Men det finns enskilda direktörer i denna grupp som har det ännu bättre. Scanias vd Leif Östling hade förra året en inkomst på 24,4 miljoner kronor, vilket motsvarar vad 87 industriarbetare tjänar. Volvos vd Leif Johansson tjänade 21,7 miljoner, eller 78 gånger mer än en arbetare, medan Ericssons vd Carl-Henric Svanberg med en inkomst på 16,7 miljoner hamnar på 60 gånger mer än en industriarbetare.

Rika riskkapitalister
Mest av alla tjänade ledande personer i de tio största riskkapitalbolagen i Sverige. De tjänade i snitt 95 mer än en industriarbetare. I några fall flera hundra gånger mer och i ett fall tjänar en rikskapitalist lika mycket som 1400 vanliga löntagare får ihop. Men den inkomsten har i summeringen ”maximerats till 200 industriarbetarlöner”, skriver LO i sin rapport.

Förra året hade hela gruppen makteliten i snitt en inkomst som motsvarade drygt 18 industriarbetarlöner. År 1950 var motsvarande siffra 11 gånger mer än en industriarbetarlön. För bara tio år sedan tjänade makteliten i snitt 12,5 gånger mer än en industriarbetare.

Enligt LO låg förra året snittet för en industriarbetarlön på ungefär 280000 kronor om året, medan motsvarande inkomst för makteliten var 5,1 miljoner kronor.

Det LO kallar för den demokratiska eliten, ledande personer i riksdag och regering, kommuner, folkrörelser och arbetsmarknadens parter, hade i snitt en inkomst som var sju gånger högre än en industriarbetarlön. För snart 60 år sedan var motsvarande siffra fyra gånger högre.

Den byråkratiska eliten (höga tjänstemän i regeringskansliet, myndigheter, kommuner, chefer i statliga bolag, i universitetsvärlden och inom medierna) hade under 2007 i genomsnitt 7,5 industriarbetarlöner i inkomst.

Ökade kapitalinkomster
Den inkomst som LO bokfört på hela gruppen makteliten är arbets-inkomst, inkomster från kapital och näringsverksamhet. Under 2007 kom 33 procent av total inkomst från kapitalinkomster och överskott av näringsverksamhet. År 2000 utgjorde kapitalinkomster 30 procent av den totala inkomsten.

Under de 30 första åren som LO granskar makteliten minskade löneklyftan. Direktörernas inkomster var exempelvis nere på nio industriarbetarlöner 1980. Men sedan vände kurvan och fram till 1990 ökade klyftorna successivt för att därefter öka dramatiskt, framför allt under de senaste åtta åren.

Girighet
Vändpunkten sammanfaller med kommunismens sammanbrott i Östeuropa. När alternativet till kapitalism kollapsat bröt kapitalisterna sitt kontrakt med socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Hotet var borta och därför kunde kapitalisterna ta för sig mer av produktionsresultatet än tidigare.

I dag är girigheten allmänt utbredd, inte bara bland direktörer, utan inom alla grupper som LO benämner som maktelit. När vanliga löntagare har fått nöja sig med tre procent i löneökning per år (för att facket tagit det till sin uppgift att skrivit avtal på en ”samhällsekonomiskt försvarbar nivå”) struntar direktörerna i tramset och höjer sina egna löner med 15-20 procent per år.

Politiker, fackliga företrädare, chefer och andra i makteliten har tillägnat sig kapitalisternas paroll att sko sig medan tid är. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin hade exempelvis en inkomst på motsvarande fyra industriarbetarlöner år 2007. Ordföranden i TCO, Sif och Saco har inkomster drygt fem löner högre än vad vanliga löntagare tvingas leva på.
Som extra bonus kan dessutom makteliten gå i pension mellan 55 och 62 år, med en inkomst som industriarbetare bara kan fantisera om. Inte undra på att finansmannen Rober Weil uppmanar sina kollegor att tacka arbetarna för att de avstått så mycket för att just de skulle få det så mycket bättre.

”Tacka löntagarna”
”Kapitalister, förena er och tacka löntagarna! Tack till de många som avstått nästan allt för att vi kapitalister skulle kunna få alltför mycket!”, skrev han på DN:s debattsida redan sommaren 1999.

Sedan år 2000 har makteliten gynnats av att gåvoskatten, arvs-skatten och förmögenhetsskatten tagits bort och att fastighetsskatten sänkts. Makteliten beslutar inte bara över egna inkomster, utan gynnar även varandra på andra sätt inom rikemansklubben.

KENT HALDEBO
Proletären nr 7, 2009