Seger för SL:s pendelklubb

För två veckor sedan rapporterade Proletären att Pendelklubbens
medlemmar hotade med att vägra arbeta på det nya pendeltåget X60 om
inte SL uppfyllde klubbens krav. Förra veckan kunde klubbstyrelsen
meddela medlemmarna att konflikten var inställd, kraven gick igenom.



Det första kravet från klubben var att dubbelbemanningen på pendeltågen
skall behållas. I den pågående upphandlingen av trafiken hade SL
tydligt meddelat intresserade företag att tågen får köras utan tågvärd.
För att förbilliga vill man istället införa ITV (internTV) som ska
ersätta tågvärdarna. Pendelklubbens ordförande Rainer Andersson säger:



– Vad hade vi att förlora? Vi blir ju ändå av med jobben om ingenting görs.



SL backade

Redan ett par dagar efter att klubben varslade om stridsåtgärder
försökte SL komma ur knipan med ett ”förtydligande”. Man skrev till
entreprenörerna som tävlar om anbudet att fram till dess att ITV
införts ska tågen bemannas av två personer.



– Att skriva två personer är lika dumt som att handla upp flygtrafik
och kräva två personer i förarkabinen, säger Rainer Andersson. Man
måste ju ange vilken funktion och utbildning de ska ha. Det ska vara en
förare och en tågvärd, inte två ”personer” på pendeltågen.



SL förstod att man backat för lite och la någon dag senare till att ITV
inte alls är beslutat utan istället ska utredas. Naturligtvis skedde
också detta till följd av Pendelklubbens agerande.



Klubbens andra krav var att SL måste diskutera direkt med de fackligt
förtroendevalda som arbetat med att ta fram de nya X60-tågen.
Diskussionerna ska gälla ännu olösta frågor kring säkerhet och
arbetsmiljö. Sådana direkta förhandlingar har hittills aldrig ägt rum,
tågvärdarna är ju inte anställda av SL utan av entreprenören
Citypendeln.



Den fackliga styrkan visade sig i fredags, då Pendelklubben och
representanter för SEKO Lokförarklubben mötte SL:s verkställande
direktör Lennart Jangälv samt SL:s högste ansvarige för upphandlingar.
Förarna och tågvärdarna var helt eniga, och slutresultatet av mötet
blev klara löften från SL. Fram till dess att ITV eventuellt blir
infört ska det finnas förare och tågvärd på varje tåg. Dessutom fick
SL-ledningen för antagligen första gången reda på hur dålig
arbetsmiljön och säkerheten blir med det nya X60 tåget om inte
förbättringar görs. En delseger alltså, även om mycket finns kvar att
strida om.



Stark sammanhållning

• Hur kunde fackklubben, utan stöd av ert förbund gällande konfliktvarslet, få SL att backa?

– Vi har en stark sammanhållning i klubben och våra medlemmar har visat
mod och inte backat inför en oviss strid. Vi vet att detta bara var en
delseger, men den har vi vunnit. Mycket viktigt var också att
lokförarna stöttade oss helhjärtat, svarar Rainer Andersson.



Han berättar även hur känd denna strid blivit långt utanför den egna arbetsplatsen.



• Beslutet att varsla om stridsåtgärder togs av styrelsen och inte på ett medlemsmöte?

– Ja, normalt tar vi upp alla viktiga frågor på medlemsmötena, men nu
gällde det att snabbt passa på inför premiärvisningen av det nya
X60-tåget. Vi har fått stor uppmärksamhet i media tack vare vår timing.



Ett exempel på detta var att när SL premiärvisade det nya tåget för
pressen, så handlade Expressens artikel dagen efteråt enbart om
Pendelklubbens varsel och inte alls om SL:s nya flaggskepp.



• Hur ställde sig SEKO centralt till er aktion?

– De tog fullständigt avstånd från den. Men man får lägga till att
förbundet tog till sig att våra krav var både sakliga och moraliskt
riktiga. Men att ens varsla om stridsåtgärd, även en politisk sådan som
det gällde i detta fall, har ingen annan än förbundsledningen rätt
till. Det var beskedet från förbundsledningen.



En delseger

Nu behövde frågan aldrig ställas på sin spets, då Pendellubben några
dagar innan konflikten skulle bryta ut fick det svar från SL som man
efterlyst. Därmed blåstes aktionen av.



Det är tveklöst en seger klubben vunnit, om än bara första ronden i en
kamp för jobben och säker miljö. SL kommer att fortsätta vilja skära
ner. Dessutom är det ovisst hur arbetsköparorganisationen Almega kommer
att agera i efterhand. Frågan är om arbetsgivarsidan utan reaktion
kommer att låta en fackklubb, under rådande fredsplikt, hota med strejk
och sedan dessutom vinna?



Den fackliga sammanhållning och kampanda som blir ett hopp för många blir samtidigt ett hot för andra.



Lasse Simmons

Proletären 35, 2005