Skamlöst utlämnande försvårar rättsprocessen
Vi fördömer starkt Expressen/GT för tilltaget att på förstasidan och löpsedeln publicera bilder på den gripne s.k. Hagamannen.
Chefredaktör Otto Sjöbergs motiv är rent kommersiellt, 30.000 fler sålda tidningar första publiceringsdagen säger det mesta. Men publiceringen har en allvarligare konsekvens, att drabbade kvinnor riskerar gå miste om den upprättelse som en fällande dom innebär.
Polisens gripande av den sk Hagamannen utlyste enligt kvällspressen en kollektiv suck av lättnad i Umeå. Säkert är det så. De bestialiska överfall, våldtäkter och mordförsök som Hagamannen begått lämnar ingen oberörd.
Särskilt inga kvinnor i Umeå, som riskerat att själva bli offer. Självklart drabbas också männen när kvinnors säkerhet hotas. I förlängningen påverkar den typ av grova övergrepp som Hagamannen utfört hela det svenska samhället.
Stort uppskrivna brott mot kvinnor, som serieöverfallen i stadsdelen Haga i Umeå, betyder i praktiken att fler kvinnor känner rädsla. Bara oron innebär att den självklara mänskliga rätten till kvinnofrid, och rätten för alla medborgare till säkerhet i sitt eget land, i sin egen hembygd på detta sätt ytterligare naggas i kanten.
*
Undersökningar visar att en stor grupp kvinnor är rädda att gå ute ensamma i mörker. Det hjälper föga att samma statistik visar att unga killar riskerar att utsättas för fler grova våldsbrott utomhus än unga kvinnor eller att de flesta sexuella övergrepp mot kvinnor sker inomhus då gärningsmannen är känd.
Vet också att kollektiva känslor i det borgerliga samhället, inte minst med borgerliga mediers benägna bistånd, oerhört lätt förvandlas till klassisk högerpolitik. Till mer poliser, mer kameraövervakning, mer kontroll.
Självfallet ska polisen ges erforderliga resurser för att stävja grova våldsbrott, men lösningen ligger inte här. Det handlar om samhällsklimat – om samhällssystem.
Därför deltar inte Proletären i det massmediala drev, den stigande spiral av allt mer omfattande skriverier kring brott i allmänhet och våldsbrott i synnerhet som praktiseras av nästan hela svenska pressen. Bakom sådana skriverier finns oftast inget allmänintresse. I bästa fall bottnar skriverierna i spekulation om kommersiell framgång. I sämsta fall i spekulation i ytterligare högervridning av samhällsklimatet.
Undersökningar visar att en stor grupp kvinnor är rädda att gå ute ensamma i mörker. Det hjälper föga att samma statistik visar att unga killar riskerar att utsättas för fler grova våldsbrott utomhus än unga kvinnor eller att de flesta sexuella övergrepp mot kvinnor sker inomhus då gärningsmannen är känd.
Vet också att kollektiva känslor i det borgerliga samhället, inte minst med borgerliga mediers benägna bistånd, oerhört lätt förvandlas till klassisk högerpolitik. Till mer poliser, mer kameraövervakning, mer kontroll.
Självfallet ska polisen ges erforderliga resurser för att stävja grova våldsbrott, men lösningen ligger inte här. Det handlar om samhällsklimat – om samhällssystem.
Därför deltar inte Proletären i det massmediala drev, den stigande spiral av allt mer omfattande skriverier kring brott i allmänhet och våldsbrott i synnerhet som praktiseras av nästan hela svenska pressen. Bakom sådana skriverier finns oftast inget allmänintresse. I bästa fall bottnar skriverierna i spekulation om kommersiell framgång. I sämsta fall i spekulation i ytterligare högervridning av samhällsklimatet.
*
Men Expressens Otto Sjöberg och hans handgångna journalister går med förra veckans bildpublicering av den gripne Hagamannen över ännu en gräns.
Inte främst mot den gripne, vars identitet avslöjas. Så vitt vi kan begripa innebär i detta fall DNA-analysen att rätt man är gripen. (Därmed inte sagt att all DNA-identifikation är ställd utom allt tvivel.)
Inte heller främst därför att Hagamannens närmaste utlämnas. För de som känner hans hustru och barn hade det inte gått att hålla gripandet hemligt.
Men genom bildpublikationen har värdet av brottsoffrens utpekande av den misstänkte genom vittneskonfrontation minskats eller gått helt förlorat. Den gripne nekar till brotten och risken finns därför att skuldfrågan inte kan avgöras vid flera övergrepp i Umeå där det saknas DNA-bevis. Vilket skulle vara ett oerhört slag mot de redan hårt drabbade kvinnorna.
Omvänt skulle konfrontationer där de drabbade kvinnorna inte kan peka ut Hagamannen tala till den misstänktes fördel. Mannens advokat Leif Silbersky var snabbt ute i pressen och påpekade att möjligheten till detta har minskat genom Expressen/GT:s bildpublicering.
Otto Sjöberg försvarar bildpubliceringen och hänvisar till ”allmänintresset”. Det är kvalificerat skitsnack i syfte att dölja Bonnierpressens verkliga drivkraft, snöd vinning och befrämjande av reaktionen.
Tvärtom kräver allmänintresset, uttolkat som folkmajoritetens intresse, en allmän kraftig nyansering av dagspressens skriverier om och kring våldsbrott.
LARS ROTHELIUS, chefredaktör
Proletären 14, 2006
Men Expressens Otto Sjöberg och hans handgångna journalister går med förra veckans bildpublicering av den gripne Hagamannen över ännu en gräns.
Inte främst mot den gripne, vars identitet avslöjas. Så vitt vi kan begripa innebär i detta fall DNA-analysen att rätt man är gripen. (Därmed inte sagt att all DNA-identifikation är ställd utom allt tvivel.)
Inte heller främst därför att Hagamannens närmaste utlämnas. För de som känner hans hustru och barn hade det inte gått att hålla gripandet hemligt.
Men genom bildpublikationen har värdet av brottsoffrens utpekande av den misstänkte genom vittneskonfrontation minskats eller gått helt förlorat. Den gripne nekar till brotten och risken finns därför att skuldfrågan inte kan avgöras vid flera övergrepp i Umeå där det saknas DNA-bevis. Vilket skulle vara ett oerhört slag mot de redan hårt drabbade kvinnorna.
Omvänt skulle konfrontationer där de drabbade kvinnorna inte kan peka ut Hagamannen tala till den misstänktes fördel. Mannens advokat Leif Silbersky var snabbt ute i pressen och påpekade att möjligheten till detta har minskat genom Expressen/GT:s bildpublicering.
Otto Sjöberg försvarar bildpubliceringen och hänvisar till ”allmänintresset”. Det är kvalificerat skitsnack i syfte att dölja Bonnierpressens verkliga drivkraft, snöd vinning och befrämjande av reaktionen.
Tvärtom kräver allmänintresset, uttolkat som folkmajoritetens intresse, en allmän kraftig nyansering av dagspressens skriverier om och kring våldsbrott.
LARS ROTHELIUS, chefredaktör
Proletären 14, 2006