Större inkomstskillnader i högerpolitikens spår

I december presenterade LO:s utredare rapporten ”Fördelningen av inkomster och förmögenheter”. I första hand är det utvecklingen mellan 2002 och 2007 som har undersökts, vilket innebär att effekterna av den nuvarande ekonomiska krisen på inkomstfördelningen i landet inte går att utläsa.

Ändå är sammanställningen av inkomstfördelningen under 2000-talets början dyster läsning. Ända sedan 1980 har inkomsterna i Sverige blivit allt mer ojämnt fördelade och under 2000-talet har skillnaderna ökat dramatiskt. Mellan 1991 och 2007 ökade inkomstspridningen bland hushållen med 36 procent.

Låg inkomst
Samtidigt som inkomstskillnaderna mellan samhällsklasserna har ökat kan vi också se en allt större skillnad mellan arbetare som har anställning och arbetare som är sjuka, arbetslösa eller pensionerade i förtid.

Mellan 2002 och 2007 blev det fyra gånger så vanligt bland sjuka, arbetslösa och pensionerade i förtid att ha låg inkomst (här definierat som en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten för samtliga) än bland personer med anställning.

Under samma period ökade realinkomsterna för arbetslösa, sjukskrivna och pensionerade i förtid med endast 0,82 procent, medan de förvärvsarbetandes inkomster i genomsnitt ökade med 3,3 procent.

Större klyftor
Intressant är också att arbetare med anställning inte har fått lägre inkomstökningar än tjänstemännen. De som verkligen drabbas av högerpolitiken är människor som står utanför arbetsmarknaden, vilket också innebär att klyftorna inom arbetarklassen ökar.

Och eftersom rapporten enbart omfattar inkomststatistik till och med år 2007 är denna splittring av arbetarna inte enbart ett resultat av den nuvarande regeringens så kallade jobbpolitik, utan en situation som tidigare socialdemokratiska regeringar bidragit till att skapa.

Inkomstrapporten tydliggör även skillnader i inkomster mellan män och kvinnor. Färre än
varannan kvinna har stadigt heltidsarbete, jämfört med sju av tio män, och erfarenheten säger att den som har svagast anknytning till arbetsmarknaden också har lägst lön.

I ett åldersperspektiv uppstår inkomstskillnaderna mellan könen i 30-årsålder då män med tillsvidareanställning drar ifrån i arbetsinkomst jämfört med kvinnor och tidsbegränsat anställda.

Skillnaderna i arbetsinkomst mellan kvinnor och män i samma socioekonomiska grupp är mellan 24 och 26 procent. Orättvisan mellan könen är alltså nästan exakt lika stor oavsett vilken klass du tillhör.
LO-rapporten visar också hur viktiga de olika transfereringarna i samhällsekonomin är för att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.

Kvinnor får ta del av fler omfördelningar via transfereringar och bidrag än män och på så sätt blir skillnaderna i disponibel inkomst inte lika stora som i arbetsinkomst. Deltidsarbetande kvinnor har till och med en högre disponibel inkomst än deltidsarbetande män.

När transfereringssystemen blir sämre på grund av försämrade villkor i bland annat arbetslöshets- och sjukförsäkringarna halkar gruppen arbetslösa, sjuka och pensionerade i förtid efter i statistiken över disponibel inkomst.

År 2002 hade denna grupp en högre disponibel inkomst än gruppen arbetare, medan arbetare år 2007 hade högre disponibel inkomst än gruppen arbetslösa, sjuka och pensionerade.

En annan aspekt av högervridningen av samhället är att skatternas andel av inkomsterna har minskat varje år sedan 2004. En av förklaringarna till de ökade inkomstskillnaderna mellan 2002 och 2007 är just att gruppen med högst inkomster också har fått stora skattelättnader.

De rika blir rikare
De rikaste tio procenten har ökat sina disponibla inkomster med 88 procent mellan 1991 och 2007. Övriga grupper har fått nöja sig med mellan 15 och 42 procent. Fördelningen av inkomstökningarna under denna period är som en trappa där den tiondel med lägst inkomster har fått den minsta ökningen medan den översta tiondelen drar ifrån med rasande fart.

Även förmögenheterna är föga förvånande ojämnt fördelade mellan olika inkomstgrupper och skillnaderna fortsätter att öka.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 2, 2010