Tvångsarbete för arbetslösa

När den arbetslöses a-kassedagar tagit slut placeras man i jobb- och utvecklingsgarantin, det som tidigare hette aktivitetsgarantin. Den tidigare dagpenningen på 80 procent av den tidigare lönen från a-kassan sänks till 65 procent från försäkringskassans aktivitetsersättning.

I jobb- och utvecklingsgarantins första fas ska den arbetslöse söka jobb med stöd från arbetsförmedlingen. I dess andra fas ska den arbetslöse hänvisas praktik eller arbetsträning på en arbetsplats. I maximalt 450 dagar får den arbetslöse aktivitetsersättning inom jobb- och utvecklingsgarantin, sedan följer det tredje och sista steget.

Trots att mer än ett år gått sedan regeringen införde jobb- och utvecklingsgarantin är det först nu man kunnat precisera innehållet i det tredje steget. Tidigare har man i svepande ordalag talat om ”varaktig samhällsnyttig sysselsättning”.

Likt samhällstjänst
När arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin till sist presenterar tredje stegets innehåll besannas de värsta farhågor om vad ”samhällsnyttig sysselsättning” innebär.
Den arbetslöse ska tvingas bli klassmorfar, jobba åt ideella föreningar, följa gamla tanter till posten eller vad man nu kan tänka sig. Åtgärder som är kusligt lika kriminalvårdens samhällstjänst, ett straff som döms för brott motsvarande upp till 8-10 månaders fängelse!

För de som tar emot långtidsarbetslösa skall någon form av bidrag delas ut, men hur det ska utformas är ännu inte bestämt.

Förutom att arbetslösa behandlas förnedrande finns en allvarligare dimension av högerns arbetslöshetspolitik. Dels har den en rent lönedumpande effekt ifall arbetsgivare ges möjlighet tillgratis arbetskraft, de kan till och med tjäna en slant på att ta emot en arbetslös.

De låga ersättningsnivåerna innebär en språngbräda mot den låglönearbetsmarknad högern har som mål att skapa.

WICTOR JOHANSSON, Proletären nr 38, 2008