Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vad kan man göra?


 Vad kan man göra? Frågan lär ha ställts av dem som börjat fundera på om det verkligen måste vara så som det är. Ska det vara så att de rika fortfarande är rika, och de fattiga fortfarande är fattiga? Ska det vara så att starkare länder bombar svagare länder för att röva naturrikedomar? Eller finns det ett annat sätt att organisera samhället? En inte alldeles enkel fråga, som inte har några givna svar. Men här kommer några förslag som kan utgöra början till ett svar.

*

1. Misstro, och sök kunskap! Du måste se igenom alla dimridåer de som vill ha kvar det gamla samhället lägger ut varje dag och varje stund.
Ett exempel. När USA anföll Irak var anledningen att Irak styrdes av en galen diktator vid namn Saddam Hussein som förfogade över massförstörelsevapen. Så stod det i alla tidningar, och så sades det på alla nyhetsprogram. Nu vet vi att det var lögn. Till och med USA har tvingats erkänna det.  

Men redan då, för sex år sedan, fanns kunskapen om de verkliga skälen till USA:s attack. Faktumet att USA var i Irak för att röva oljan gick att läsa i andra tidningar, som den du håller i handen nu.

Läs tidningar och böcker, var skeptisk och ifrågasätt, gå på föredrag och diskutera! Kunskapen om hur det verkligen ligger till finns, det gäller bara att söka upp den. Och givetvis att sprida den till fler: vänner och bekanta, klass- och arbetskamrater, släkt och familj. Nästa gång dimridåer läggs ut så kan ni se igenom dem.

*

2. Visa din åsikt och säg ifrån! När världen ligger klarare framför en, infinner sig frågan igen: Vad kan man göra? Ingenting förändras av sig själv. De som lägger ut dimridåer gör det naturligtvis av en anledning. De vill ha kvar orättvisorna i Sverige och i världen, för att de tjänar på fattigdomen.  Därför måste vi som inte tjänar på orättvisorna göra något åt det, eftersom ingen annan kommer att göra det.

Höjer de tempot på ditt arbete utan att anställa fler? Gör facket ingenting? Då får ni ta tag i det själva! Snacka er samman, skriv protestuttalanden mot försämringarna, kalla chefen till ett möte för att kräva förbättring, och sprid det till fler avdelningar.

Är det en protest på din skola mot nedskärningar som resulterar i ännu större klasser, slut upp i protesterna. Om det inte finns några protester, trots försämringar och nedskärningar, så får du och dina kompisar dra igång dem själva! Prata med folk, gör det lätt för människor att visa sin åsikt genom att gå runt med protestlistor, kalla till möten med alla elever där de ansvariga politikerna ställs till svars och kontakta press. För att bara nämna några förslag.

Ja, möjligheterna är stora, och det finns faktiskt flera som protesterat före er. Erfarenheterna är många, bland annat går det att läsa om dem i den här tidningen.
Du kanske känner ett behov av att lyfta blicken från din arbetsplats eller din skola. Gå med i en demonstration mot USA:s ockupation av Irak, visa din avsky mot Israels förtryck av palestinierna genom att bojkotta israeliska varor, protestera mot regeringens övervakning och FRA-lagen. Som sagt, möjligheterna är många. Visa din åsikt, säg ifrån, gör något tillsammans!

*

3. Organisera dig! Det är rätt och nödvändigt att protestera mot de orättvisor som finns under kapitalismen. Men perspektivet måste breddas, och blicken lyftas. Det behövs en organisation som binder samman kampen mot nedskärningar i skolan, tempohöjningarna på jobbet och regeringens övervakning med kampen för ett annat, bättre samhälle – för socialism. Annars väntar en fortsatt strid mot kapitalismens symptom, och inte mot dess grunder.

Kommunistiska Partiet försöker vara en sådan organisation. Hos oss finns en plats för dig som sett igenom dimridåerna, som vill säga ifrån – mot högerns nedskärningar, mot orättvisorna i Sverige och i världen eller mot USA:s krig. Samtidigt, och viktigast, knyter vi i Kommunistiska Partiet ihop alla dessa kamper till en – kampen för en annan samhällsordning, för socialismen.

Så ett sista förslag på vad man kan göra: kom med oss!

PÄR JOHANSSON, Proletären nr 38, 2008