Vårdval: Olika för fattig och rik med Vårdval Stockholm

Vårdval Stockholm gynnar sjukvården i Danderyd, Täby och Östermalm på bekostnad av vården i Fittja, Tensta och Södertälje. Den nya marknadsmodellen ger personalen ökad arbetsbelastning och de privata vårdföretagen snabba vinster.

En första utvärdering av den borgerliga sjukvårdspolitiken i Stockholm bekräftar i allt väsentligt den kritik som redan förts fram i Proletärens spalter och är en varningssignal till andra landsting som planerar att gå samma väg.

Med Vårdval Stockholm är det sagt att invånarna ska välja den husläkarmottagning de själva vill. Mottagningarna får ersättning av landstinget för antalet listade och besö kande patienter. Konkurrensen mellan vårdcentraler och privata mottagningar ska leda till en effektivare vård och kortare köer. Men hur slår systemet i praktiken?

På uppdrag av landstinget har företaget Ernst & Young utvärderat Vårdval Stockholm och jämfört två grupper av områden utifrån deras skilda sociala förutsättningar.

I den första gruppen ingår husläkarmottagningar i några invandrartäta arbetarförorter som Rinkeby, Tensta, Fittja, Järfälla och industristaden Södertälje.

I den andra gruppen ingår mottagningar i välbärgade områden som Danderyd, Täby i norrförort samt Östermalm, Kungsholmen och Norrmalm i Stockholms innerstad.

Undersökningen visar för det första att sjukvården bedrivs under helt olika förutsättningar i olika typer av områden.
Läkartätheten är betydligt lägre i arbetarförorterna. I den första gruppen av områden fanns det vid tiden för undersökningen 1569 listade patienter per läkare men i den andra gruppen 1283.

Större behov
Men trots att tillgången på läkare är mindre är behoven större. I den första gruppens områden görs i genomsnitt 28 procent fler läkarbesök per invånare jämfört med i den andra.

Precis som Proletären tidigare har påvisat tar Vårdval Stockholm ingen hänsyn till patienternas sociala förhållanden. Däremot får en husläkarmottagning högre ersättning av landstinget för äldre patienter än yngre. Detta gynnar vården i de välbärgade områdena.

I arbetarförorterna är medellivslängden lägre än i Stockholms innerstad och patienterna drabbas av åldersrelaterade sjukdomar 15-20 år tidigare i livet. I den första gruppens områden är en femtedel av patienterna över 65 år, i den andra gruppen hälften. I arbetarförorterna får husläkarmottagningarna 10 procent av sina inkomster från patienter över 78 år, i överklassområdena är motsvarande siffra 20 procent.

Den första gruppens områden är invandrartäta och därför måste uppemot 10 procent av läkarbesöken göras med tolk, något som sällan är fallet i innerstan och de välbärgade norrförorterna. Vårdval Stockholm ersätter läkarbesök med tolk med 400 kronor men dessa tar två till tre gånger så lång tid som vanliga besök. Tolkbesöken är alltså en dyr historia för husläkarmottagningarna vilket i stort sett enbart slår mot sjukvården i socialt utsatta områden.

Göteborgsläkaren Hjördis Forhman har i Proletären efterlyst ett bredare folkhälsoperspektiv på sjukvården, något som inte ryms inom ramarna för Vårdval Stockholm.

Detta bekräftas av att flera av husläkarmottagningar i de invandrartäta arbetarområdena efterlyser ett bättre samarbete med invandrarorganisationer, skola, socialförvaltning, polis och försäkringskassan.

Hur är det då att arbeta under Vårdval Stockholm? Utvärderingsfirman Ernst & Young har intervjuat chefer och personal om arbetsförhållandena på de olika husläkarmottagningarna.

Undersökningen visar att de anställda på vårdinrättningar i arbetarförorterna arbetar mer övertid. På grund av den höga arbetsbördan hinner man inte med den fortbildning som skulle behövas vilket gör att vårdens kvalitet hotas på sikt.

Svårt hitta personal
Personalomsättningen är också hög i den första gruppens områden. Eftersom en del av husläkarmottagningarna har gått med förlust har de varit tvungna att banta sin personalstyrka. De har också svårt att rekrytera ny personal. För att lösa detta problem använder de sig ofta av läkare som är under utbildning.

Ernst & Young har undersökt både offentliga och privata husläkarmottagningars lönsamhet. Fyra av fem husläkarmottagningar i de välbärgade norrförorterna och i innerstan redovisar påtagliga vinster. I de socialt utsatta arbetarområdena gör däremot två av fem mottagningar stora förluster, en visar nollresultat och två gör mindre vinster. Sammanräknat är vinstmarginalerna i de välbärgade områdena 8 procent men 3 procent i de utsatta områdena.

Värt att notera är också att samtliga privata vårdgivare i utvärdering går med vinst. Enda undantaget är Carema Wasa i Södertälje som visar nollresultat. Tre av fem offentliga vårdgivare brottas med stora förluster.  De två som gör vinst visar siffror som är lägre än för de privata.

Det är inte svårt att räkna ut var nya privata vårdgivare i första hand kommer att etablera sig. Vårdval Stockholm leder till ännu större skillnader i tillgången på sjukvård mellan olika områden.

Uppenbara orättvisor
I en självkritisk debattartikel i DN inför landstingsmötet den 2 september hävdar den borgerliga majoriteten i landstinget med Filippa Reinfeldt i spetsen att Vårdval Stockholm är en framgång eftersom det totalt sett har öppnats fler husläkarmottagningar.

Ställda inför utvärderingens brutala fakta tvingas man dock till ett åtgärdsprogram för att motverka de alltför uppenbara orättvisorna. Vart detta i slutändan landar återstår att se.

Den socialdemokratiska oppositionen kommenterar utvärderingen med att den är ett bevis för den moderata sjukvårdspolitikens fiasko.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 36, 2008