Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vi vill bli fler

• • Kommunistiska Partiet är ett litet parti. Det är inget att huttla med. Vi är mycket mindre än vad vi skulle vilja vara och mindre än vad vi hoppades att vi nu skulle vara, den där dagen för 35 år sedan, då vi med vilda framtidsförhoppningar bildade vårt parti.




Man kan knappast säga att samhällsutvecklingen har
gått vår väg under dessa 35 år. Dessvärre är det precis tvärtom. Den
kapitalism vi avskyr är till synes starkare än någonsin och den
kommunistiska rörelse vi representerar är svagare än på mången god dag.



Ett sådant facit tar knäcken på de flesta. Men inte på oss. Våra
framtidsförhoppningar är kanske inte lika vilda som 1970, men vi är
fortfarande obotliga framtidsoptimister. Som vi ser det håller den
segrande kapitalismen på att förgöra sig själv. Ju bättre det går för
kapitalismen, desto sämre går det för arbetare och vanligt folk. Jobben
exporteras till låglöneländer. Välfärden rivs ner. Klassklyftorna
växer. Demokratin eroderar.



Så kan det inte hålla på i det oändliga, det är vår fasta övertygelse.
Förr eller senare kommer människor att göra uppror mot rofferi och
resursslöseri; förr eller senare kommer alltfler att ställa sig frågan
om det inte finns något bättre sätt att organisera samhället på än det
eländigt kapitalistiska. Av pur nödvändighet.



Det är grunden för vår framtidsoptimism. Det finns ett bättre sätt att
organisera samhället på. Vårt sätt. Kommunisternas sätt. Socialismen.
Ett samhälle byggt på gemenskap och solidaritet, istället för på egosim
och rofferi, som det kapitalistiska; ett samhälle som organiseras för
att tjäna människorna, inte för att tjäna profiten.



Grunden för vår framtidsoptimism kan kanske synas storvulen i en tid då
politik för de flesta handlar om så mycket mer näraliggande ting. Om
vård och skola, om lika lön för lika arbete, om lönedumpning, om
någonstans att bo, om en pension att leva på. Men allt hänger ihop. För
att klara kampen i vardagen måste man ha ett mål bortom det vardagliga,
annars riskerar man att förtvivla. Vi har ett sådant mål och därför
förtvivlar vi inte.



*


Kommunistiska Partiet är ett litet parti. Men vi är inte ett obetydligt
parti för det. Varför skulle i så fall den liberala lynchmoppen jaga
oss och vårt ungdomsförbund som det kapitalistiska samhällets värsta
fiender?



Parlamentariskt är vi obetydliga. Kommunistiska Partiet sitter inte i
riksdagen och vi finns bara representerade i tre kommunfullmäktige. Det
är en brist. Givetvis vill ta säte i riksdagen så fort det bara går och
i kommunfullmäktige från Ystad till Kiruna. Det behövs arbetarröster i
de parlamentariska församlingarna.



Men vi tillhör inte dem som sätter likhetstecken mellan politik och
parlamentariskt arbete. Vi hävdar att arbetarpolitik framförallt måste
bedrivas utanför de parlamentariska församlingarna, i opinionsbildning
och kamp för arbetarkraven. Ett arbetarparti som stänger in sig i
riksdagen går i fiendens fälla.



För oss är den utomparlamentariska kampen primär. Och i den är
Kommunistiska Partiet inte obetydligt. Tvärtom. I kampen mot den
sociala nedrustningen spelar medlemmar hos en ledande roll varhelst de
befinner sig. I kampen mot EU är Kommunistiska Partiet en ledande
kraft, som under den svenska ordförandeperioden våren 2001 och i
EMU-omröstningen 2003. Liksom i kampen mot USA:s krigspolitik och
anspråk på världsherravälde.



Storleken är inte alltid avgörande. Ibland kan också ett litet parti
spela en betydelsefull roll - för att det säger vad många andra tycker
och känner, för att det träder fram när andra hukar, för att det har
mål och mening med sin politik.



Storleken är inte alltid avgörande. Men givetvis är det bättre att vara
ett stort kommunistiskt parti än att vara ett litet, ett stort parti
kan uträtta ännu mer. Därför vill vi bli fler.



*


Kommunistiska Partiet bjuder inte sina medlemmar några privilegier. Den
som ser politiken som en möjlighet till karriär och lättförtjänta
arvodespengar hör inte hemma hos oss, får söka sig någon annanstans. Vi
håller oss till Pariskommunens principer - politiker skall leva som dem
de representerar, skall högst ha en genomsnittlig arbetarlön och
ingenting mer. Det är principer vi strikt tillämpar i vårt eget parti,
både vad gäller partianställda och förtroendevalda. Politik som
uppdrag, inte som födkrok.



Vi kommunister är inte bara sammanslutna för att vi har ungefär samma
åsikter, utan också för att vi vill uträtta något tillsammans.
Kommunistiska Partiet är ett handlingens parti. Det betyder att alla
medlemmar hos oss gör vad de kan, och vad som passar dem, för att bidra
till det gemensamma partiarbetet och till den partidiskussion som
utformar partiets politik och verksamhet. Att vara kommunist är att
ingå i kollektivt arbete och diskussion.



Det kan synas tungt och kravfyllt. Men förhoppningsvis mer stimulerande ändå.



Som kommunist har du privilegiet att ingå i ett kämpande kollektiv av
likasinnade; har du möjlighet att uträtta det där du skulle vilja
uträtta, men som du inte mäktar med på egen hand; blir du en del av
något större, av den stora och så nödvändiga kampen för frihet,
jämlikhet och solidaritet. Det är inte illa, åtminstone inte för dig
som vill arbetarpolitik och socialism.



*


Vi vill bli fler, vi behöver bli fler för att kunna uträtta det vi
föresatt oss att uträtta. Vill du arbetarpolitik och socialism? Då
skall du inte tveka. Kom med i Kommunistiska Partiet!