Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vi vill kvinnans frigörelse

• • Kommunistiska Partiet är ett arbetarparti. Det gör oss också till ett kvinnoparti, inte bara för att halva arbetarklassen utgörs av kvinnor, utan också för att kampen för arbetarklassens frigörelse innefattar mänsklighetens frigörelse från allt förtryck, inklusive kvinnornas frigörelse från könsförtrycket.






*


Vår utgångspunkt är att klassförtrycket och könsförtrycket hänger ihop.
I historien gavs kvinnorna en underordnad ställning då samhället
delades i klasser - ja, kvinnornas underordnade ställning var en
förutsättning för klassamhället, ty rikedomsansamling hos några få
kräver kontroll över avkomman och därmed över kvinnan. Det gav kvinnans
instängning i hemmet och hennes förvisning till ekonomins lågproduktiva
delar (vad gäller rikedomsansamling).



I "Familjen, privategendomen och statens ursprung" kallar Friedrich
Engels denna punkt i historien för "det kvinnliga könets
världshistoriska nederlag". I det har Engels rätt. Men framförallt har
han rätt i att kvinnoförtrycket är en funktion av rikedomsansamlingen
hos några få, av klassamhället och klassförtrycket.



Därför säger vi kommunister att kvinnoförtrycket inte kan avskaffas med mindre än att klassförtrycket avskaffas.



*


Vår ståndpunkt kan kanske synas rigid och mer än lovligt dammig. Vad
spelar historien för roll när det är här och nu som kampen står?
Historien spelar roll, säger vi. För att kampen här och nu måste sätta
fokus på könsförtryckets grundbult, på rikedomsansamlingen hos några få.



Ett aktuellt exempel.



Det går som bekant bra för det sk näringslivet. Årtionden av
lönenedpressning ger jättelika företagsvinster. Och jättelika
aktieutdelningar. Bara i år beräknas börsföretagen dela ut 94 miljarder
kronor till aktieägarna. De redan rika skall bli ännu rikare.



94 miljarder kronor är en obegriplig summa. Men vet som jämförelse att
den svenska sjukvården kostar 163 miljarder kronor om året. Utan minsta
arbetsprestation får alltså aktieägarna en summa som motsvarar nästan
60 procent av hela den svenska sjukvården.



Samtidigt stundar en avtalsrörelse. Näringslivets budskap är det
vanliga. Den konkurrenskraft som utan vidare tål 94 miljarder kronor i
arbetsfria gratifikationer till aktieägarna, tål absolut inte några
lönehöjningar till de som arbetar.



Men mer intressant, åtminstone i kvinnosammanhanget. Inför
avtalsrörelsen konstaterar statliga Medlingsinstitutet "att kommuner
och landsting måste hålla lönekraven nere", dvs de redan låga
kvinnolönerna måste hållas nere.



"Det finns inga pengar till höjda kvinnolöner", säger Medlingsinstitutets chef Anders Lindström.



Visst är det märkligt? Till aktieägarna, som redan har så att det
räcker och blir över, finns utan vidare 94 miljarder kronor. Men till
kvinnorna i vård och omsorg finns ingenting, trots att de sliter sig
fördärvade för att få en otillåtligt nedskuren verksamhet att fungera
och trots att de har löner som knappt räcker till att leva på.



Visst är det dubbelt märkligt? I detta land har vi en regering som
påstår sig vara världens mest jämställda och vi har ett politiskt
etablissemang som närmast unisont kallar sig feminister. I ord är alla
för höjda kvinnolöner. Men i handling har feministerna skygglapparna
på. De 94 miljarderna till aktieägarna finns inte när de med ledsna
miner beklagar att pengarna inte räcker till höjda kvinnolöner. Inte
den här gången heller.



Ja, det är tredubbelt märkligt. En verklig feminist skulle naturligtvis
se till att rejält beskatta aktieägarnas arbetsfria inkomster. Liksom
de förmögenheter som är dessa inkomsters källa. Problemet är inte att
det saknas pengar, utan att pengarna används till rikedomsansamling hos
några få.



Men världens mest jämställda finansminister, Per Nuder, förbereder
istället att helt avskaffa förmögenhetsskatten. För att EU så bestämt.



Ett argument för att lämna EU, givetvis. I den sociala rättvisans och
jämställdhetens namn. Men något sådant föresvävar inte världens mest
jämställda regering. I ord kallar de sig feminister. Men i handling går
rikedomsanskaffningen hos några få före både social rättvisa och
jämställdhet.



*


Kvinnoförtrycket har många sidor. Som sexuellt förtryck. Misshandel. Underordning.



Men vi kommunister hävdar att allt har sin källa i ett socialt system
som sätter rikedomsanskaffningen hos några få före allt annat.
Pornografin må vara kvinnoförnedrande, men för kapitalismen framförallt
en bra affär. Liksom handel med kvinnor. Visst är välfärd viktigt. Men
inte produktiv nog, inte rikedomsanskaffande nog. Därför en
kvinnosyssla, både i en underbetald offentlig sektor och i obetalt
hemarbete.



Det kan synas absurt. Vad kan vara viktigare än välfärd? Svaret är
enkelt. I klassamhället är rikedomsanskaffning hos några få viktigare
än allt annat, är utdelningen till aktieägarna viktigare än välfärd,
rättvisa och jämställdhet.



Därför måste kampen för kvinnans frigörelse kopplas samma med kampen mot kapitalismen.



*


Kommunistiska Partiet kallar sig inte feministiskt. För att detta
begrepp är ohjälpligt nersolkat av folk som driver kvinnofientlig
politik. Men också för att understryka att kampen för kvinnans
frigörelse går hand i hand med kampen för arbetarklassens.



Könssammansättningen i storbolagens styrelser ger vi blanka tusan. För
oss är det egalt om direktören är man eller kvinna, de är roffare hela
bunten. Överklasskvinnornas krav på skattesubventionerade pigor avvisar
vi. Överklassen har råd att betala avtalsenlig lön om de behöver hjälp
i sina överdimensionerade hem.



Vår politik utgör ett kompromisslöst försvar av kvinnors rätt.



• Vi kräver rätt till arbete och egen försörjning.



• Vi kräver sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.



• Vi kräver lika lön för likvärdigt arbete.



• Vi kräver utbyggnad av den gemensamma sektorn.



• Vi kräver Sverige ut ur EU.



• Vi kräver ett stopp för det sexuella förtrycket.



Vi är ett arbetarparti, men också ett kvinnoparti - för att det stora
flertalet kvinnor tjänar på arbetarpolitik och socialism; är beroende
av arbetarpolitik och socialism för sin frigörelse som kvinnor.



Detta är vår feminism. Kvinnopolitik hand i hand med arbetarpolitik och socialism.