”Katalansk borgarklass vill frigöra sig från Spanien”

Publicerad 27 september 2017
Carmelo Suarez, generalsekreterare för Spanska folkens kommunistiska parti.
Carmelo Suarez, generalsekreterare för Spanska folkens kommunistiska parti.

Maktkamp inom kapitalistklassen i Spanien ligger bakom konflikten mellan centralmakten i Madrid och de i Katalonien som vill genomföra folkomröstningen om självständighet den 1 oktober. Den analysen gör Spanska folkens kommunistiska parti, PCPE, och uppmanar arbetarklassen i Katalonien att delta men rösta blankt.

Fakta och bakgrund
Katalonien
  • Spanien är indelat i sjutton autonoma regioner plus två autonoma städer. Den autonoma regionen Katalonien ligger i nordöstra Spanien.
  • Katalonien har 7,5 miljoner invånare (Spanien har 46 miljoner) och dess politiska och ekonomiska centrum är hamnstaden Barcelona.

”En arbetare i Katalonien har mer gemensamt med sina klassbröder i övriga Spanien än med den katalanska borgarklassen.”

PCPE, som i Katalonien heter PCPC, Katalanska folkets kommunistiska parti, menar att en blankröst är ett sätt att säga nej till den katalanska borgarklassens projekt om självständighet som inkluderar fortsatt deltagande i EU:s och Natos imperialistiska allianser. Det handlar bara om att under nya former fortsätta det nuvarande utnyttjandet av den katalanska arbetarklassen.

– Det är i huvudsak en ekonomisk fråga. Den katalanska borgarklassen är mer avancerad än den reaktionära, monarkistiska och katolska motsvarigheten i Madrid, säger Carmelo Suarez, generalsekreterare för PCPE, som vi möter några dagar innan den spanska centralregeringen i praktiken införde undantagstillstånd i Katalonien.

– Borgarklassen i Katalonien tror att de kommer att ha bättre förutsättningar utanför Spanien. De anser att Spanien är en belastning och att de med oberoende kommer att ha en mer fördelaktig ställning i den internationella kapitalistiska tävlingen.

Den kapitalistiska krisen har drabbat Spanien hårt. Fortfarande tio år efter finanskrisen är arbetslösheten fortfarande skyhög. I juli var den drygt fyra miljoner, 17,1 procent. Arbetslösheten har visserligen sjunkit något, men merparten av de nya jobben är korttidsanställningar och med låga löner.

Omkring en tredjedel av arbetarna i Spanien tjänar mindre än minimilönen på 707 euro i månaden, cirka 7000 kr. Inom exempelvis hotell och restaurang är det vanligt att anställda får arbeta uppåt 30 timmar i veckan oavlönat!

Samtidigt har regeringarna under krisåren kraftigt försämrat de allmänna anställningsvillkoren. Sjukvård, skola och andra sociala verksamheter har drabbats av stora nedskärningar.

Någon lösning på den kapitalistiska krisen har inte den högerledda regeringen under Mariano Rajoy. Det enda som erbjuds är fortsatt åtstramning.

Borgarklassen i Katalonien anser sig kunna sköta affärerna bättre på egen hand och vill därför lämna Spanien och utnyttjar den strävan efter självständighet som har djupa folkliga rötter i Katalonien.

– Katalonien står för 20 procent av Spaniens BNP och borgarklassen förlitar sig på de nationella känslorna hos katalanerna för att hjälpa dem att nå deras mål, men det är en borgarklass som inte har några fosterländska känslor för andra än sig själva, säger Carmelo Suarez.

Spanien består av autonoma regioner där exempelvis Katalonien, Kanarieöarna och Baskien förhandlat till sig mer makt än övriga. Den spanska överklassen har aldrig lyckts skapa ett enat Spanien med sina många nationaliteter där alla folks rättigheter erkänns. PCPE förespråkar därför en socialistisk republik i form av en konfederation i Spanien.

– Endast med arbetarklassen vid makten kommer det att gå att skapa den nödvändiga materiella grunden för ett enat Spanien. Av nödvändighet kommer den historiska processen att gå via ett fritt utövande av självbestämmanderätten, säger Carmelo Suarez.

– En arbetare i Katalonien har mer gemensamt med sina klassbröder i övriga Spanien än med den katalanska borgarklassen och givetvis omvänt. Kommunisterna ser därför som sin uppgift att förklara för arbetarna vilka intressen som är inblandade och att samtidigt utnyttja motsättningarna som finns mellan de olika blocken i den härskande klassen för att stärka arbetarklassens och folkets intressen.

De styrande i Madrid har förklarat folkomröstningen för illegal och satt in hela sin våldsapparat för att försöka stoppa den.

För kommunisterna handlar det om att möta hotet om våld och förtryck med att ifrågasätta den spanska regeringens legitimitet och på alla sätt försvara rätten till självbestämmande. Det gäller också att samla arbetare och närstående grupper för sina egna klassintressen, vilket är en grundförutsättning för att starta processen som leder till erkännande av Katalonien som en nation.

– Den spanska regeringen, med sin oförmåga att förhandla politiskt, och som istället bara använder polis och rättsapparat, kommer att förlora striden. Att hålla ut är att vinna, säger Carmelo Suarez.

Några dagar efter intervjun bekräftas Carmelo Suarez ord om att regeringen i Madrid främst förlitar sig på våldsapparaten. I ett uttalande från PCPE fördöms insatserna för att stoppa omröstningen. Partiet uttrycker solidaritet med alla som utsätts för den statliga repressionen.

PCPE beskriver polisinsatsen i Katalonien som ”ett kvalitativt språng i den succesiva och accelerande processen av likvidering av formella friheter i den spanska staten, som redan kommit en lång väg med godkännandet av ständigt allt mer restriktiva lagar de senaste åren. För varje dag tappar kapitalets diktatur sin mask av borgerlig demokrati allt mer och går in i en regim vars karaktär är hela tiden alltmer auktoritär och antidemokratisk”.

Sten Waltersson