Kris och möjlighet

Ledare
Bilder

Flyktingkrisen är på intet sätt över. Konsekvenserna av de stora flyktingströmmarna är många och problematiska. Det gäller inte minst när det kommer till skolan och bostadsfrågan.

I många svenska skolor håller undervisningen på att haverera som en följd av att nyanlända barn sätts i skolbänken utan några som helst kunskaper i svenska.

Flyktingströmmarna har inte skapat problemen i skolan, men spätt på dem. Läget förvärras i en kommunal skola som redan plågas av resursbrist och fallande skolresultat. Ute i kommunerna sitter ansvariga politiker bakbundna när friskolesystem, skolpeng och vinstplundring från skolkapitalistiska företag gör det nästan omöjligt att planera och se till att resurserna går till verksamheten.

Samma brist på planmässighet och ansvar gäller i bostadspolitiken. I bostadsbristens Sverige förvärras trångboddheten när nyanlända enligt ebo-lagen på egen hand kan söka sitt boende. Många söker sig till förorter där det finns kolonier av landsmän. Att enskilda individer söker trygghet bland sina landsmän är lätt att förstå, men för samhället i stort blir det ett växande problem.

Resultatet är att nyanlända trängs ihop i förorter som redan har enorma problem med överfyllda lägenheter, segregation, fattigdom och alla de sociala problem som följer ur detta. Kriminella gäng och religiösa reaktionärer får en växande rekryteringsbas genom den förda svenska politiken med förfärande konsekvenser inte minst för alla människor i förorterna som tvingas leva med dessa grupperingar.

När samhället frånsäger sig ansvar och planmässighet och lägger ansvaret på individerna och marknadskrafterna blir resultatet det kaos vi ser idag. Byggherrar ser medvetet till att bostadsbristen upprätthålls för att det ger en säljarnas marknad, det är med andra ord bra för deras egna affärer. I skuggan av dessa storföretag uppstår en växande marknad för svarthandel med bostadskontrakt.
Att det nuvarande läget kräver extraordinära åtgärder är självklart.

Borgarklassen och den politiska högern vet om detta och gör allt för att med flyktingkrisen som utgångspunkt genomföra samma unkna överklasspolitik som alltid med sänkta löner, ökad otrygghet, sänkt bostadsstandard och försämrad välfärd.

Den rödgröna regeringen gör inte på långa vägar tillräckligt, men de få gånger de faktiskt försöker göra något lägger borgaralliansen tillsammans med Sverigedemokraterna hinder i vägen.

Som när regeringen föreslår ett vinsttak i välfärden. Endast tio procent av svenska folket är mot vinstbegränsningar i välfärden. För de flesta är det självklart att riskkapitalisternas plundring av välfärdens pengar måste stoppas så att vi kan se till att skattepengarna går till verksamheten istället för att hamna i skatteparadis. Men de fem högerpartierna i riksdagen vägrar lyssna på folkviljan, utan lyssnar hellre till de välfärdsplundrande företagen.

Eller som när regeringen föreslår en något mer offensiv statlig bostadspolitik. Då ropar högern stopp och belägg. Borgarnas svar på problemen är ännu mer av den eländiga marknadsliberalism som skapat bostadsbristen till att börja med. Ute i många kommuner driver högerpartierna på för att ännu fler av de kommunala bostadsbolagens lägenheter ska säljas ut. Möjligheterna att planmässigt ta ansvar för att bryta segregation och bostadsbrist blir på så sätt ännu svårare.

Flyktingkrisen sätter strålkastarljuset på de enorma problem som det svenska samhället står inför. Borgarklassen har tillåtits härja fritt och ställa till det i vårt land.

När det gäller bristande språkkunskaper i skolan är lösningen att först lära de nyanlända barnen svenska språket innan de får undervisning i andra ämnen. Det kräver ökade resurser och en vettig fördelning efter behov.

Bland annat därför krävs en förstatligad skola. Kommunaliseringen var ett led i en klasspolitik för att förvandla den statliga enhetsskolan till en kapitalistisk skolmarknad där överklassens barn ges företräde och privata skolkoncerner kan profitera på skattepengar.

Denna politik har varit ett gigantiskt misslyckande. Ett förstatligande av skolan måste gå hand i hand med att kapitalismen kastas ut ur skolvärlden. Istället för kapitalistisk splittring och elitsatsning krävs gemensamt ansvar, ett sammanhållet skolsystem i statlig planering och drift. Istället för nyliberal nedskärningspolitik krävs att skolan tillförs de resurser som behövs för att garantera alla en bra och likvärdig utbildning.

Detsamma gäller bostadsfrågan. Staten och kommunerna måste ta helhetsansvaret för bostadspolitiken och se till att bygga bort bostadsbristen. Dessutom bör ebo-lagen rivas upp. Istället för att spä på
problemen i förorter och avfolkningskommuner måste boende för de nyanlända placeras i överklassens områden och kommuner. Här finns välfungerande skolor och pengar i kommunkassorna.

Det är dessutom överklassen som vill dra oss ännu närmare krigsalliansen Nato och det USA som fördriver människor från sina hemländer. Det är därför inte mer än rimligt att överklassen får se
konsekvenserna av denna krigspolitik.

Det är hög tid att överklassen öppnar både sina hjärtan och sina plånböcker.

2016-11-10
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.