Hoppa till huvudinnehåll
Av

1 maj-krönikan: Kamp för demokratin


8 timmars arbete, 8 timmars frihet, 8 timmars vila stod det på standaren som bars runt om i Sverige 1 maj 1890, det år då Första Internationalens partier introducerade 1 maj-firandet.

Samma år kom en ny polsk utgåva av Kommunistiska manifestet. Karl Marx var död sedan sju år, så Friedrich Engels skrev ensam förordet:
”Idag när jag skriver dessa rader håller det europeiska och amerikanska proletariatet mönstring med sina för första gången mobiliserade stridskrafter, mobiliserade som en armé under en fana och för ett närmaste mål: den av kongressen i Genève 1889 proklamerade lagstadgade åttatimmars normalarbetsdagen. Och denna dags skådespel ska öppna ögonen på kapitalisterna och jordherrarna i alla länder för det faktum, att idag är proletärerna i alla länder verkligen förenade. Om nu bara Marx stode vid min sida och med egna ögon såge detta!
London 1 maj 1890.
F Engels”

I Sverige, där arbetarklassen året dessförinnan hade förenats under en fana genom bildandet av Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP, deltog 150000 arbetare på 22 platser.

1 maj 1891 tillfördes parollen ”Allmän rösträtt” och senare fler nationella klasskrav som ”Republik” och ”Bröd”. Under första världskriget tillkom paroller om fred. Här syntes tydligt den splittring i den internationella arbetarrörelsen som följde på krigsutbrottet. I tågen blandades revolutionära paroller som ”Inte en man inte ett öre till militarismen” och ”Vid krigsutbrottet är mobiliseringsordern generalstrejks- paroll” med det pacifistiska ”Fred”.

*
Revolutionsåret 1917 splittrades SAP på kongressen i februari och Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti bildades. Under våren rådde upprorsstämning mot ”hungerregeringen” Hammarskjöld på grund av livsmedelsbristen. Hungerdemonstrationer och av arbetarklassen mer eller mindre organiserade livsmedelsbeslag förekom på flera orter i landet. I april demonstrerade också soldater på ett tjugotal platser, bland annat i Stockholm.

Inför 1 maj fanns tydligt revolutionära stämningar. Inte bara borgerligheten var uppskrämd. Så här beskrev högersocialdemokraten Erik Palmstierna läget i sin dagbok.

”Halvt myteri förmärkes här och var bland militären. Demonstrationsmarscher på gatorna. Hurrarop på gatorna...Branting vill helst länka in det hela i valrörelsens spår…”.

1 maj 1917 demonstrerade 600000 svenska arbetare varav 100000 i Stockholm under huvudparollen ”Fred och folkförbrödring”. Kanske var det denna inriktning från SAP:s ledning, som fortfarande hade greppet över arbetarklassens majoritet, som lyckades leda bort intresset från de heta nationella frågorna. I vart fall var det lugnt på gatorna 1 maj och de militärpatruller högern sänt efter från landsorten sattes aldrig in.

Brantings taktik blev lyckosam på så sätt att högern tappade makten i valet 1917. Samma höst som Lenins parti tog makten i S:t Petersburg tillträdde i Stockholm en liberal-socialdemokratisk ministär med Edén som statsminister och Branting som finansminister.

Oktoberrevolutionen spelade en stor roll när regeringen snabbt tillsatte en författningsrevision och 1919 genomförde lika rösträtt för män. Samma år tillkom lagen om åtta timmars arbetsdag, 30 år efter det att kravet restes den allra första 1 maj.

Två år senare splittrades Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti då majoriteten på kongressen antog Kommunistiska Internationalens 21 tester och bildade Sveriges Kommunistiska Parti. Minoriteten återgick snart till SAP. De två huvudriktningarna inom arbetarrörelsen hade formerat sig, den revolutionära och den reformistiska.

*
Från att ha varit klassmanifestationer blev 1 maj demonstrationerna partimanifestationer med ett kommunistiskt och ett socialdemokratiskt tåg. De blev viktiga mått på partiernas styrka och förmåga att mobilisera klassen.

På samma sätt är ditt deltagande i kommunisternas Röd Front 1 maj 2008 ett viktigt sätt att stärka den revolutionära arbetarrörelsen i en för arbetarklassen och folket mörk tid.

LARS ROTHELIUS
Proletären 16, 2008