Hoppa till huvudinnehåll
Av

Avskaffa de rika!


Jag tänker på Keops pyramid. Aldrig har Mikael Wiehes text om klassamhället varit så aktuell som när Uppdrag granskning i förra veckan avslöjade den europeiska överhetens skatteflykt.

I ett Europa där en stor del av befolkningen slavar på en avreglerad arbetsmarknad och resterna av välfärden raseras efter EU-direktiv skapar den politiska och ekonomiska eliten en parallell värld i lyx och överflöd och manövrerar flitigt för att slippa bidra till det allmänna. Bakom femton dubbla reglar…

Kapitalismen ruttnar inifrån och 1900-talets korta parantes av kompromisser mellan klasserna framstår allt mer tydligt som just en parantes. Det vi ser nu är överklassens rätta ansikte, den hänsynslösa girighetens ansikte.

Med start i avskaffandet av valutaregleringen 1989 har den svenska borgerligheten agerat ytterst målmedvetet och framgångsrikt. Bit för bit har den lilla ekonomiska demokrati arbetarklassen tillkämpade sig under decennierna efter kriget avskaffats till förmån för marknadens diktatur.

Fler och fler samhällsfunktioner har med hjälp av avregleringar, privatiseringar och tjänstemannastyre ställts bortom demokratisk kontroll.

När överklassen väl har avskaffat arvsskatt och förmögenhetsskatt är de ännu mer ovilliga att betala de skatter som återstår. Och deras villiga hjälpreda är Nordea, en bank som likt de andra storbankerna gärna tar emot pengar från staten när det krisar.

Enligt Uppdrag granskning göms tio procent av alla privatpersoners tillgångar i Europa undan i skatteparadis. Det motsvarar 560 miljarder kronor i undanhållen skatt, eller sju gånger mer än kostnaderna för det senaste årets flyktingmottagande.

I Sverige uppgår skatteflykten till 46 miljarder kronor. Det motsvarar omsorgen för två tredjedelar av landets alla förskolebarn. Eller 120.000 undersköterskor i äldreomsorgen.

Det går att tala om skatteflykten i moraliska termer. Det är helt enkelt för jävligt att de rikaste inte vill vara med och bidra till det gemensamma.

”Det är dags att de som äger inte bara ser till den egna plånboken utan också tar ett samhällsansvar”, skriver Daniel Suhonen på S-märkta tankesmedjan Katalys.

”Jag tycker att bankerna och individerna som ägnar sig åt detta borde ställa sig frågan om det här verkligen är ett sammanhang som de vill förknippas med”, säger finansminister Magdalena Andersson.

Men alla sådana resonemang bygger på missuppfattningen att de rika kan talas till rätta. De rika vill helt enkelt inte betala skatt. De har inget intresse av att bidra till det gemensamma och finns det kryphål och genvägar kommer de att användas. Vi kan inte lita till att kapitalisterna ska ta sitt förnuft till fånga eftersom skatteflykt för kapitalisten är det förnuftiga.

Skatteflykten måste därför behandlas som ett givet uttryck för en ruttnande kapitalism. Vill vi att de rika ska betala skatt måste vi tvinga dem och de politiker som sitter i deras knä.

I sin söndagskrönika i Dagens Nyheter håller tidningens chefredaktör Peter Wolodarski krampaktigt fast vid den utopiska idén om en sund kapitalism. ”Marknadsekonomin måste ständigt skyddas mot dem som missbrukar systemet.” Liberalerna darrar inför möjligheten att arbetande människor ska genomskåda det systematiska tjuveriet.

Uppdrag granskning visar upp Keops pyramid i hela dess stinkande prakt. Det är de som sitter överst och har makten i sin hand som är problemet. Det är toppen som måste avskaffas.