Hårda tag och inget kaffe

Jag blir förbannad när jag hör Jimmie Åkesson tala i Almedalen. Han pratar om att återta de 53 ”förlorade” förorterna till varje pris, att landet är stulet och att vi måste ta tillbaka vårt land.

De utsatta områdena har övergetts av samhället. Det är områden med sociala och ekonomiska problem och en hög andel av befolkningen har utländsk bakgrund. Med ytterligare nyanlända kommer situationen att förvärras.

Åkesson vill införa undantagstillstånd i förorterna för att folk ska vara trygga och införa knätofsdans för att bevara den svenska kulturen. Han vill att lag och ordning återupprättas med en särskild polisiär insatsstyrka. Lag och ordning ska råda och nu är det dags att gå från ord till handling! Nu får det vara slut med bjudandet på korv och fika till huliganer. Vårt samhälle sviker. Från vänster hör vi uteslutande krav på ytterligare sociala insatser. Nationell samling är Åkessons och SD:s politik.

”Vi har en ny vision”, säger Åkesson: Sammanhållning, medborgaranda, pliktkänsla, tillit, hemkänsla, trygghet, framtidstro är vad vår nation behöver. Åkessons demagogi och enkla budskap förs fram med ett självsäkert leende på läpparna. Nu är det hårda tag som gäller! Järnrörspolitik?

SD har aldrig brytt sig om folket i förorterna tidigare men tar nu chansen att strö salt i såren och knyta ihop bilbränder och angrepp på brandbilar med invandrare. Det går inte att förneka att invandrare är inblandade – liksom svenskar – i dessa brott. Visst måste polisen ta itu med kriminaliteten i förorterna och oskadliggöra de olika gängens framfart och garantera vanligt folks trygghet. Här i Göteborg har ju gängens framfart varit oroväckande stor.

Av femton särskilt utsatta områden i Sverige finns sex från Göteborg. Bergsjön och Biskopsgården är bland dessa. Den borgerliga politiken i Göteborg har skapat dessa segregerade områden och det är en medveten politik som bedrivits under lång tid. Invandrare har placerats i arbetarförorterna konsekvent medan borgarklass och medelklass högljutt har frånsagt sig invandrare som grannar i Örgryte, Torslanda osv. Nu skördar SD frukterna av denna högerpolitik. Vi ser bruna skjortor från förr. Det är oroväckande.

Sociala insatser behövs och det visar rapporten ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg” som kom 2015. Det är kommunens egen rapport som är en svidande kritik mot hur klasskillnaderna utvecklats under 20 år i vår stad. Den konstaterar att en man i Långedrag lever 9 år längre än en man i Bergsjön!

I Långedrag är medelinkomsten 5 gånger så stor som i Bergsjön. 1992 var den 2,5 gånger så stor. Inom områdena utbildning, arbete, med mera är skillnaderna enorma i staden. Men rapporten får inte bli ett hugskott och stoppas ner i en skrivbordslåda. Vi i förorterna måste arbeta tillsammans och kräva att det byggs fler bostäder och mötesplatser, att arbeten skapas och rasismen bekämpas. Ställ politikerna mot väggen och kräv åtgärder i rapportens anda!

Den borgerliga klasspolitiken har dominerat Göteborg alltför länge och SD är en förlängd arm på denna politik. Hur har SD ställt – och ställer sig – i en del viktiga frågor? Här är några exempel.

De har röstat nej till ett kulturhus i Bergsjön,

De har röstat emot försöket med sex timmars arbetsdag på Svartedalens sjukhem.

De är emot sex timmars arbetsdag.

SD röstade för det femte jobbskatteavdraget som tog 20 miljarder från de fattiga till de rika! De 5 jobbskatteavdragen har inneburit att 150 miljarder förts över från de sämst ställda till mer välbeställda i samhället.

SD röstade nej till sänkt skatt för pensionärer 2014. Trots att de lovade att sänka pensionärsskatten i senaste valet.

SD är för höjd pensionsålder.

SD stöder Rot och Rut, överklassens och medelklassens reformer för att bygga om och få städ- och läxhjälp!

SD röstade nej till höjd a-kassa 2014.

SD har lämnat kravet på utträde ur EU.