Hoppa till huvudinnehåll
Av
Skådespelare

Hit men inte längre

2018 har alla chanser att bli ett bättre år.


Nyårsklockorna ringer.

Ring ut det gamla och ring in det nya…

Fy för en gris vilket förskräckligt år, säger en kamrat från de södra provinserna och tänker på det bedrövliga sommarvädret.

Uschianemej, säger en vän från de västra: Frölundas ishockeylag får på tafsen av Malmö med 5-0 – kan det bli värre? Mellan 22 oktober och 5 november besegras IFK Göteborg i tur och ordning av Östersund, AIK (det är det allra värsta) och – håll i er nu – Sundsvall – på hemmaplan!? Och nu gäller det fotboll, den ädlaste sporten av alla.

Alltså, året har varit problematiskt. Världens öden leds av en krigshetsande miljardär med blöt underläpp, spastiskt pekfinger och konstigt hår, som, när man lyssnar på honom, verkar gravt efterbliven och helsjuk.

Själv mår jag halvdåligt – i vänster höft. Den högra är OK som tur är, så att jag ännu har kraft att sparka politiska svikare i ändan. Dessa svikare kommer i allmänhet från vänster, eftersom de reaktionärer som kommer från höger(n) ju inte sviker. Nej deras politik går ju hela tiden, precis som de lovat, spikrakt till fördel för de redan besuttna till förfång för de som sitter med tomma händer.

Marx sa en gång: TILL var och en efter behov, FRÅN var och en efter förmåga. Men nu roterar han och Robin Hood i sina illröda dimensioner och att kunna vrida tiden rätt (som ju Hamlet ville för tusen år sedan) verkar allt svårare. Ulf Kristersson (M) mal sin utantilläxa och alla gamla M-väljare pustar ut och vänder ryggen åt rasisten från Sölvesborg, som ju var en trevlig stad en gång i tiden. (Jag minns en rödhårig flicka därifrån som fick mitt hjärta att klappa fortare 1952.)

Och så har vi äntligen fått uppleva hur tjejerna har höjt sina röster mot de förnedrande patriarkala strukturerna. (Kommer ni ihåg ”Jösses flickor” på 60-talet och sången ”Varför har tjejer så svaga röster?” Slut på det nu?) Ja inte bara i nöjesbranschen, där det sannerligen behövde rensas, utan i hela samhället. Man har ju anat det men blundat och gått vidare. Här behöver vi män ägna oss åt självrannsakan. Rejält. Även om vi inte själva tillhört trackarna har vi sett genom fingrarna med svineriet. Lika illa!

Således, 2017 – ett pestens år?

Eller kanske inte. Låt oss rulla på kuttingen.

För att kunna ta ut kursen framåt måste man ju ha något slags utgångspunkt. En klippa som står fast någonstans i universum och där det finns inristat alla de bakslag i människans utveckling, som vi inte får rygga än längre bakåt från. HIT MEN INTE LÄNGRE är rubriken på den listan och året 2017 blev den listan lika lång som sju svåra år och ett nödår.

Och det är bra. Att med egna ögon och öron tydligt kunna erfara och förstå makthavares och girigbukars rovdrift på mänsklighetens resurser, inte i första hand materiella utan just mänskliga, är något för vuxna människor att utgå från.

Vi har tagit tillräckligt med skit nu. Hit men inte längre.

Folk som aldrig lyft en spade, eller tvättat en 90-årig åldring, eller hållit i en svets, eller haft nattskift på järnverket sätter sina namn under motioner, det kostar högst fem kaloriers möda, och vips har livet på gamla dar försämrats för hundratusentals människor.

Hit men inte längre.

Folk som stoltserar över sina inbetalda skatter och lik förbannat gömmer undan miljarder i Panama.

Hit men inte längre.

Folk som lever, i sin oblyga arrogans. som medeltida shejker och betraktar oss andra som idioter när vi vill göra rätt för oss. Folk som via välfärden eller det i mitt tycke närmast kriminella premiepensionssystemet skaffat sig gyllene skattkistor på Caymanöarna.

Hit men inte längre.

På teatern hade vi ibland repetitioner, som vi upplevde var riktigt dåliga och vi skämdes och kände oss ungefär lika begåvade som en påse nötter, men då sa den kloke regissören: Stopp och belägg! Nu vet vi hur det inte skall vara. Bra. Glöm det inte! Vi kan hitta bra utgångspunkter i detta och sedan kan det bara bli bättre.

Just precis. 2018 har alla chanser att bli ett bättre år. Jag ser fram mot det. Att få uppleva det. Jag ser fram mot det med nyfikenhet och förtjusning.

Ring in det nya skriver Lord Tennyson, och kör för det, men borgarnas nya politik är gammal som gatan.