Mardröm i juletid

Publicerad 21 december 2016

”Musikhjälpens insamlingsrubrik är bara ett av många symptom på den absurda mardröm som är vår samtid.”

Det är en vecka kvar till julafton och Musikhjälpen sänder direkt från Stortorget i Örebro. Tre programledare instängda i en glasbur tramsar, spelar musik och pratar om hur viktigt det är att alla barn får gå i skolan.

Enskilda och företag skänker pengar som blir goodwill och direktreklam i public service. Artister hälsar på för att köra en edgy akustisk version av någon hit och samtidigt göra reklam för sina turnéer och skivsläpp. Och berätta hur viktigt det är att alla barn får gå i skolan.

Etern fullkomligt vibrerar av självgodhet.

”Barn i krig har rätt att gå i skolan.” Musikhjälpens insamlingsrubrik är bara ett av många symptom på den absurda mardröm som är vår samtid. Å ena sidan fullkomligt harmlöst och intetsägande. Vem tycker inte att barn ska gå i skolan? Å andra sidan en av de mest cyniska appeller välgörenhetsindustrin har skådat. Har inte barn rätt att slippa krig?

Vi lever i en tid då överheten lär oss att betrakta krig som naturkatastrofer. Som tragiska men oundvikliga motgångar i det liberala och marknadsekonomiska projekt som någon gång i en avlägsen framtid kommer att skänka välstånd och frihet åt hela mänskligheten. Om bara de goda krafterna får verka ostört.

Att det är kapitalismen i sig som gör krigen oundvikliga talas det tyst om. För hur skulle det se ut om vi erkände att barn dör och samhällen slås sönder för den ekonomiska vinstens skull?
Bättre då att skyla över våldet med insamlingsjippon och humanistiska punktinsatser.

Musikhjälpen kan ju ändå inte kräva att krigen ska ta slut eftersom Sverige är lika djupt insyltat i krigspolitiken som alla andra imperialistiska länder.

Vi lever i en tid då den ekonomiska makten samlas i allt färre händer. Världens 100 största företag har tredubblat sina tillgångar de senaste 20 åren. 95 procent av dessa 100 företag har sina säten i de rikaste 20 länderna.

Och den som ifrågasätter det rimliga i en sådan maktordning kallas antidemokrat.

När isarna smälter i Arktis på grund av de klimatförändringar som kapitalismen orsakat säger inte den ekonomiska makten: ”Stopp, vänta lite! Nu måste vi ta lite ansvar för kommande generationer.”
De kapitalistiska staterna börjar istället bråka om vem som ska få utvinna den olja som blir tillgänglig i isfri mark. Så att galenskapen kan fortsätta.

Det är sannerligen en absurd mardröm.

Människor flyr krig och hopplöshet i de länder som slås sönder av imperialismen. De som tar sig ända till Sverige används här av näringslivet som ursäkt för att sänka lönerna. Trots att fördelningen mellan löner och kapital är lika usel idag som vid första världskrigets utbrott. Svenskt Näringsliv hävdar på fullt allvar att sänkta löner är bästa sättet att bekämpa fattigdomen.

Jag tror inte på att bekämpa fattigdomen. Jag tror på att bekämpa rikedomen.

Världens 62 mest förmögna personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Bara en sån sak. Vem kan hålla på kapitalismen i en värld där detta är sant?

Makthavarna gör sitt bästa för att lura i oss att vi lever i den bästa möjliga av världar. Samtidigt talar alla tillgängliga fakta för socialism.

Jag vill att 2017 blir året då de antikapitalistiska krafterna stärks. Att vi tillsammans ska bekämpa den absurda världsordningen. För valet mellan socialism och barbari kan inte bli mycket tydligare än vad det är nu.

Jenny Tedjeza

Chefredaktör