Hoppa till huvudinnehåll
Av

Mission mot yttrandefrihet


Partiledare Ebba Busch Thor har en mission. Med ett år kvar till valet gäller det att hitta den profil som kan rädda Kristdemokraterna över fyraprocentsspärren.

Ebba Busch Thor har testat de ”mjuka värdena” med krav på slopad pensionärsskatt och större möjlighet till familjeåterförening för flyktingar. Men hon har också testat den mer hårdföra retoriken, som när hon i sitt tal i Almedalen ville skicka svenska Jas-plan för att bomba Islamiska staten.

I förra veckan intervjuades Ebba Busch Thor i SVT:s Morgonstudion och försökte vända de katastrofala opinionssiffrorna till framgångar.

Hon fick bland annat förhålla sig till Moderaternas förslag på totalförbud mot tiggeri, och såg genast en chans att profilera sig. Ett generellt tiggeriförbud kunde hon inte stödja eftersom det inte råder bot på ”fattigdomen som är roten till tiggeriet”. Kristdemokraternas mellanlösning är istället att ge kommunerna större möjlighet att ingripa när ”tiggeri blir något som stör ordningen”.

Hur ett kommunalt ingripande för att upprätthålla ordning och reda på gatorna skulle minska fattigdomen framgick inte, även om Ebba Busch Thor babblade på i rasande tempo, så som Ebba Busch Thor gärna gör.

”Om tiggeriet stör ordningen eller där man misstänker att människor utnyttjas, då ska man på kommunal lokal nivå kunna reglera tiggeriet och säga att här får man varken dela ut politiska manifest, stå och sjunga och spela eller tigga.”

Jaha. Från tiggeriet tar sig Ebba Busch Thor alltså raskt vidare till ett angrepp på yttrandefriheten. Den som av kommunen upplevs störa lugnet genom att dela ut ”politiska manifest” ska kunna stoppas av lokala ordningsregler.

Allt som är lite jobbigt ska kunna sopas bort. Fattiga människor, en gatumusikant som spelar falskt, en aktivist som sprider budskapet att allt inte står rätt till i kungariket Sverige.

Genast uppstår flera följdfrågor. Hur ska Ebba Busch Thor förena de lokala ordningsreglerna med den grundlagsskyddade yttrandefriheten? Hur rimmar förslaget med Kristdemokraternas skrivning i sitt principprogram om att partiets ideal är en ”demokrati där varje medborgare ges möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet, inte bara vid valtillfället utan kontinuerligt”?

Yttrandefrihet är jobbigt för liberaler och konservativa. De rabblar den liberala demokratins värden som ett mantra i alla högtidliga sammanhang och gör sitt bästa för att skriva om sin egen mörka antidemokratiska historia.

I praktiken är det däremot jobbigt med yttrandefrihet när de som yttrar sig inte yttrar sig som liberalerna vill. Det räcker inte med att så gott som alla dagstidningar står på deras sida eller att de kan köpa dyr reklamplats i valrörelsen. De måste in och tysta alla folkliga protester. För att inte tala om antikapitalistiska röster.

Journalisterna i Morgonstudion ställer inga följdfrågor om yttrandefrihet till Ebba Busch Thor. De nickar och går raskt vidare till nästa ämne.

Det har sagts att det goda liberala arvet – idéerna om demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde – inte kan anförtros åt liberalerna. Högtidstalen om mänskliga rättigheter står sig alltid slätt i konkurrens med profiterna.

Och om Ebba Busch Thor får bestämma ska de präktiga och välbeställda kunna promenera genom stan utan att störas av fattigdom, falskspel och utmanande åsikter.