När kapitalister blir feminister

I P1 morgon 24 november kunde man höra något som tydligen skulle vara en debatt mellan byggindustrins förhandlingschef Mats Åkerlind och Byggnads ordförande Johan Lindholm. Mats Åkerlind och byggindustrin skulle framstå som något av jämställdhetens banerförare inom byggbranschen då man hävdade att ackordslönerna bidrar till machokultur på byggarbetsplatserna.

Man får allt ge byggkapitalisterna lite poäng. Uppenbarligen har deras PR-konsulter hittat ett ämne som journalisterna gärna dyker sig på, okritiskt granskar och som många politiker darrar över att behöva kritisera.

Mats Åkerlinds resonemang gick ungefär ut på att ackordssystemet bidrar till ett ökat tempo som många kvinnor inte klarar av. Vem är det egentligen som spär på machokulturen? Här drar Åkerlind till med en känga mot alla kvinnliga byggnadsarbetare. ”Ni kan ju inte jobba lika effektivt som männen så därför tar vi bort ackorden, snällt va?”.

Att byggbranschen består av skamligt få kvinnor är inget nytt och det bör göras mer för att fler tjejer utbildar sig till snickare, elektriker, rörläggare och så vidare. Och till skillnad från Mats Åkerlind har vi inga erfarenheter av att kvinnor skulle vara mindre effektiva än män på byggen.

Men att blanda ihop detta med ackordssystemet är fel och det vet Mats Åkerlind och byggindustrin. Men genom att spela på fackets ängslan över att stämplas som machoföreträdare sparkar man effektivt undan kritiken hos journalistkåren och säkert en hel del sossar och vänsterpartister som hellre tittar bort eller drar vinterluvan ner över öronen än att ta den riktiga faktadebatten.

För vad det egentligen handlar om är en principiell fråga om vem som ska bestämma lönen. Ackordssystemet ger arbetarna ett, om än väldigt litet, verktyg att påverka sin egen lön. Inte bara sin egen individuella lön utan hela arbetslaget kan påverka sin lön. Dessutom är ackordet norm, alltså det ska gälla om inte annat förhandlas fram mellan arbetsköpare och fack.

Byggindustrin vill skrota detta, man vill ha full makt över lönesättningen. Då kan man dels sänka lönen enklare och man kan splittra arbetslagen genom att ge individuella löner.

Sen om argumentationen heter att ackordet bidrar till slarviga jobb, mer stress eller mer machokultur spelar ingen roll. Det är fel och det är inte det frågan handlar om. Det försöker också Byggnads ordförande Johan Lindholm säga i debatten. Men istället för att på fin sändningstid ge Åkerlind och byggindustrin några välförtjänta verbala träffar avslutar Johan Lindholm bara med: ”Vi ska inte diskutera detta nu, det tar vi i avtalsrörelsen och så ser vi vart vi landar”.

Med sådana uttalanden känner man tyvärr inget större hopp inför stundande avtalsrörelse. Då är det upp till oss på golvet att elda på ombudsmännen och fackledningen extra mycket.