Hoppa till huvudinnehåll

Felmeddelande

  • Notice: Undefined index: field_byline i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).
  • Warning: Invalid argument supplied for foreach() i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).

Ohederlig journalistik i antikommunismens tjänst

När Expressen och andra liberala dagstidningar i förra veckan valde att ge sig på Kommunisternas ungdomsförbund RKU fick vi en god lektion i borgerlighetens dubbelmoral i frågan om våld.

Samma högerskribenter som förordar ett svenskt medlemskap i Nato, en krigsallians ansvarig för massdöd och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien, dömer ut unga kommunister som våldsverkare.

Unga kommunister vars huvudsakliga krav är fred och rättvisa ska hatas och hånas för att de inte hymlar med folkets rätt till uppror och självförsvar.

Självklart är det inte våldet i sig som får liberalerna att rasa, ideologiska pacifister är det ont om på landets ledarsidor. Den avgörande frågan är mot vem våldet riktar sig. Några hundra tusen människoliv i Mellanöstern är inget att bråka om, men ve den kommunist som vill tvinga den lilla minoriteten kapitalister att dela med sig av sina rikedomar.

Att tanken på omfördelning är högst rimlig i en värld där en procent av befolkningen har större tillgångar än resten av mänskligheten skrämmer skiten ur liberalerna och därför måste de rasa.

Men angreppet på RKU i förra veckan lär oss också något om hyckleriet i den borgerliga demokratin och yttrandefriheten. Efter terrorattentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo förra året var svansföringen i borgarpressen hög. Allvarsamma ledarskribenter sjöng pressfrihetens lov och bedyrade med högtravande löften att alltid stå i första ledet i försvaret av det fria ordet.

Men en sak är att försvara europeiska satirikers rätt att håna muslimer. En annan är att låta kommunister plantera tanken om ett alternativ till kapitalismen.

Expressen skriver att de under helgen utan resultat sökte RKU och Kommunistiska Partiet för en kommentar. Det är säkert sant att ingen svarade på förbundskontoret på en söndag, men telefonnumret till både RKU:s och Kommunistiska Partiets ordförande finns en googling bort. Vi pratar inte avancerad grävande journalistik här.

Så antingen är Expressens journalister slappa och dåliga på sitt jobb eller så är försummelsen medveten.

Expressen har också vägrat att låta Kommunisterna försvara sig med debattinlägg och kommentarer. Vilket strider mot all god sed i den borgerliga journalistikens värld. De stolta parollerna kan tydligen hissas och halas efter behov.

I onsdags hakade även Göteborgs-Postens ledarredaktion på drevet mot Kommunisterna utan att ge utrymme för debatt. Senare samma dag publicerades en ”nyhetsartikel” på GP.se om att en representant för S-kvinnorna i Göteborg anklagar Kommunistiska Partiet för att ha saboterat ljudet på den gemensamma 8 mars-manifestationen.

I den antikommunistiska hetsen är gränsen mellan rykten och nyheter påtagligt flytande.

Den senaste veckans skådespel i den liberala pressen lär oss att vi inte kan lita till den borgerliga tolkningen av yttrandefrihet. I det kapitalistiska samhället är det kapitalister som äger tidningarna och publicisterna är förbundna att följa de liberala budorden.

Därför är Proletären oumbärlig. Om vi vill att arbetare och kommunister ska komma till tals i offentligheten måste vi ha våra egna plattformar och Proletären är idag den mest tydliga antikapitalistiska rösten i mediesverige.

När borgerligheten hycklar om yttrandefrihet och oberoende journalistik är vi tydliga med var vi står. Våra spalter står inte öppna för liberaler, men däremot för alla som delar eller är öppna för vår socialistiska vision.