SD:s falska krisretorik
Det är kris. Flyktingkris och samhällskris. Så beskrev Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson situationen på en presskonferens i förra veckan.
Åkesson fortsatte beskrivningen på samma dramatiska sätt: Polisen har fullständigt tappat kontrollen. Asylärenden tar över domstolarna och äventyrar rättssäkerheten. Det råder ”ett slags undantagstillstånd i Sverige idag”.
De apokalyptiska tongångarna drogs till sin spets när han med darr i stämman hävdade att: ”Vi står inför den största katastrof Sverige har befunnit sig i under modern tid.”
De enda som kan rädda Sverige från undergången är givetvis Sverigedemokraterna. Mot kaos och oordning ställer SD stängda gränser och ett stopp på invandringen.
Sverigedemokraternas retorik är alarmistisk. Men liknande tongångar hörs från moderater och socialdemokrater. Idag talar alla om ”flyktingkrisen”. Men vad innebär denna kris? Är det framförallt en kris för det svenska samhället? Är det en kris för oss svenska invånare? Eller är det en kris för alla miljontals människor som tvingas fly från sina hem, de allra flesta på grund av krig och kaos som Sverige tillsammans med andra imperialistiska länder bidragit till?
Idag tenderar flyktingarnas perspektiv att glömmas bort. Det har gått några veckor sedan de fasansfulla bilderna på treårige Alan Kurdis livlösa kropp fyllde nyheterna. Vi glömmer snabbt.
Att den så kallade flyktingkrisen också påverkar det svenska samhället är självklart. När tusentals flyktingar varje vecka kommer till Sverige ställer det höga krav. Det ställer krav på boende. På skolor och barnomsorg. På själva mottagandet. På integration, med språkutbildning, validering av yrkeskompetens och utbildning.
Flyktingmottagandet kräver helt enkelt en ingripande politik och offentliga lösningar. Problemet är att det strider mot den högerutveckling som fullständigt har dominerat samhället de senaste femton åren.
”Vi har inte resurser till dem som finns i Sverige, och definitivt inte till fler.” Så sade SD på presskonferensen. Liknande tongångar hörs från Moderaterna som ställer flyktingmottagande mot välfärd.
Men orsaken till bristerna i skolan, vården och omsorgen är inte resursbrist i Sverige. Orsaken är resursbrist i verksamheterna. Det är knappast flyktingarna som har orsakat den. Det är inte flyktingar som tillåter privata skolföretag att göra miljonvinster på offentlig verksamhet. Det är inte flyktingar som har privatiserat och avreglerat allt från järnvägen till elmarknaden så att företag numer gör vinster på våra behov.
Det är inte heller flyktingar som minskat skatterna för företag och förmögna med miljardtals kronor. Och det är faktiskt inte flyktingar som skapat en bostadskris genom att slopa den statliga bostadspolitiken och luckra upp hyresregleringarna.
Med andra ord: Det är en medveten högerpolitik som dränerat det offentliga på resurser. Det krävs en medveten klasspolitik för att återföra pengarna.
Det Sverigedemokraterna gör är att blanda bort korten genom att skylla resursbristen på flyktingmottagande när det är kapitalismen och högerpolitiken som i grunden orsakar problemen.
Högerns hyckleri har fler sidor. Samtidigt som de borgerliga pratar om vilka kostnader flyktingmottagandet är förenat med så tvekar de inte att låta privata lycksökare göra miljonvinster på flyktingboenden. På liknande sätt så ondgör sig etablissemanget över flyktingsmugglare, men de vägrar att införa lagliga vägar in i Europa.
Sverigedemokraterna döljer inte sin rasism. På presskonferensen förklarade SD-höjdarna att de ville ge alla som funderade på att söka sig till Sverige ett tydligt budskap om vad som väntar dem: ”Det är tält. Det är snö. Och det är kyla.”
Ändå är det inte SD som oroar mest. Moderaterna följer dem tätt i spåren med krav på tillfälliga uppehållstillstånd och Socialdemokraterna är bara ett steg efter. Från att det har talats om en våg av flyktingsolidaritet skärps nu tonen. Det är en utveckling arbetarklassen har allt att förlora på.