Hoppa till huvudinnehåll
Av

Skidor och krigsmotstånd


Härligt, Kalla! Äntligen svensk medalj och äntligen guld! OS har startat och efter några grå inledande dagar ser läget mycket ljusare ut.

Med rekordmånga medaljer från OS i Turin 2006 i minnet, och med tanke på det senaste årets fina prestationer i världscupen av skidåkare som Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner och Emil Jönsson och skidskyttar som Helena Jonsson har jag stora förväntningar på årets OS.

I skrivande stund är det första guldet precis säkrat i och med Charlotte Kallas seger, men förhoppningsvis är det inte det sista. Innan OS är slut hoppas jag få se jublande svenska skidskyttar, åtminstone på damsidan, och visst hade det varit fantastiskt om Johan Olsson lyckades ta medalj i fem-milen.

*
Men som alltid när stora sportevenemang äger rum så riktas strålkastarljuset inte bara mot tävlingarna. Även värdlandet hamnar i fokus.

Att OS denna gång äger rum i Kanada lär därför inte ha undgått någon. Resereportage från Whistler och Vancouver fyller helgbilagorna och journalister granskar fattigdomen i Downtown Eastside, ett område med stora sociala problem några kvarter från OS-stadion som troligen var okänt för de flesta svenskar för bara någon månad sedan.

Det får mig att inse att nyhetsrapporteringen från Kanada i normala fall är näst intill obefintlig.

Att journalister tar tillfället i akt och rapporterar om omfattande fattigdom och hemlöshet i Vancouver är givetvis bra. Men den i särklass största inrikespolitiska frågan i Kanada just nu har faktiskt direkta kopplingar till en pågående diskussion i Sverige; det handlar om truppnärvaron i Afghanistan.

*
Samtidigt som det kanadensiska herrhockeylaget gör allt för att ta revansch för fiaskot i Turin för fyra år sedan så är 2830 kanadensiska soldater på plats i Afghanistan för att jaga motståndsmän.

Hur många afghaner som har fallit offer för kanadensarnas kulor vet vi inte. Men att nästan 150 kanadensiska soldater dödats har inte gått obemärkt förbi.

Krigsmotståndet i Kanada är starkt, och opinionen är inte van vid att soldater skickas hem i liksäckar. Kanada är visserligen medlem i Nato, men valde att stå utanför invasionen av Irak. De starka protesterna mot Kanadas stöd till kriget i Afghanistan har tvingat regeringen att lova att trupperna ska dras tillbaka 2011.

Men det har inte tystat kritiken. För ett tag sedan blev det känt att afghanska krigsfångar som den kanadensiska styrkan ansvarade för kan ha utsatts för tortyr. Detta har orsakat en inrikespolitisk kris, mitt i OS-förberedelserna.

Sättet som premiärminister Stephan Harpers konservativa minoritetsregering hanterar situationen har knappast lugnat krigsmotståndarna. Regeringen har nämligen beslutat att hålla parlamentet stäng till 3 mars.

Det innebär att allt utskottsarbete stoppas och måste börja om från början. Ett av utskotten arbetade med att undersöka tortyranklagelserna, och stängningen av parlamentet liknas därför vid en mörkläggning.

*
Jag hoppas att Kanada tvingas föra ett tvåfrontskrig under OS: Mot de svenska idrottarna å ena sidan och mot ett starkt krigsmotstånd å den andra. Förhoppningsvis förlorar Kanada båda slagen.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 7, 2010