Hoppa till huvudinnehåll
Av

Socialistiskt forum utan socialism


Ett regnigt Stockholm hyste förra helgen hem åt ”Sveriges största forum för vänsterdebatt” – det av ABF organiserade eventet Socialistiskt Forum. Det finns lokala inkarnationer av detta vänsterkonvent runtom i Sverige, i bland annat Umeå och Halland men den årliga Stockholmsupplagan är i särklass störst.

Besöksantalet är vanligen fyrsiffrigt och spannet verkar stort vad både ålder och organisatorisk erfarenhet beträffar. Kärnan i församlingen brukar utgöras av södermalmsradikaler och vänsterakademiker men stämningen är likväl välkomnande.

Det finns ett stort behov för den här typen av mötesplatser och i den meningen fyllde väl även årets upplaga en funktion. Men som forum för debatt kring kampen om gemensamt ägande och ekonomisk demokrati (ja, ni vet – socialism) lämnade Socialistiskt Forum mycket övrigt att önska.

De flesta programpunkter kretsade istället kring identitetspolitisk teori och fackliga dagskrav.

Förvisso både viktiga och intressanta ämnen men inget som egentligen tänjde på gränserna för vad som kan anses vara ”allmän konsensus” hos den breda innerstadsvänstern.

Nästan all diskussion skedde inom ramarna för den typ av uddlösa föredrag och paneldebatter som bara andas försiktig reformism.

Arrangörerna var också noga med att inga medverkande i sina inlägg avvek från den gängse borgerliga historieskrivningen.

Allt för att inte stöta sig med betongsossefinansiärer och socialliberala debattörer istället för att skapa ett forum för sann socialistisk debatt.

Vill man vara positiv kan man utan större förbehåll säga att stämningen åtminstone präglades av en ärlig önskan om en mer ”progressiv” reformistisk politik. Vill man vara negativ kan man fylla bra mycket mer än det här spaltutrymmet.