Hoppa till huvudinnehåll
Av
artur.szandrowski@proletaren.se

”Arbetarlitteraturen behöver läsas och spridas”

– För mig handlar det om att se till att rösterna underifrån hörs, vi som sällan eller aldrig har en offentlig röst, säger Jenny Wrangborg, nybliven ordförande för Föreningen Arbetarskrivare till Proletären.

Föreningen Arbetarskrivare firade 25-årsjubileum förra året. Det är en ung förening men den verkar i en tradition som går långt tillbaka.

Dess främsta uppgift är att lyfta fram och utveckla arbetarlitteraturen. Inom dessa ramar samsas etablerade författare med ”byrålådeskrivare”.

De hjälper varandra att nå ut och utveckla litteraturen om arbete och samhället vi lever i. Föreningen har över trehundra medlemmar och håller på att starta upp lokalavdelningar runt om i Sverige.

– Min förhoppning är att vi också ska bli bättre på att synas på internet med digitalisering av tidigare antologier, ljudinspelning av texter och videoinspelning, säger Jenny Wrangborg till Proletären.

Poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg blev i samband med förra veckans årsmöte vald till föreningens ordförande. På frågan om vad uppdraget innebär svarar hon:

– Klippa band, vinka till folket (skratt). Nej, men det är vi tillsammans i föreningen som ser till att det rör på sig. Jag hoppas dock kunna bidra med mina kontakter som jag knutit under åren jag varit ute och gjort uppläsningar i facket och folkrörelserna.

– Arbetarlitteraturen behöver skrivas och läsas på bred front. Vi hoppas kunna inspirera fler att göra just det.

Jenny Wrangborg menar att arbetarlitteraturen spelar en mycket viktig roll.

– För mig handlar det om att se till att rösterna underifrån hörs, vi som sällan eller aldrig har en offentligen röst. För mig betyder skrivandet ett sätt att förstå min egen roll i samhället och produktionen, och på så sätt också förstå att det går att förändra.

Föreningen ger med jämna mellanrum ut antologier fyllda till bredden med arbetarprosa, dikter och noveller.

Deras kommande antologi har titeln ”Efter oss” och släpps i höst. Där kommer etablerade författare som Anna Jörgensdotter, Aino Trosell, Sven Wernström få samsas med framtidens stora namn.

För ett år sen började föreningen också ge ut tidskriften Klass. I den speglas föreningens ambition att lyfta fram intressanta arbetarförfattare.

Jenny Wrangborg berättar att det bästa med tidningen är blandningen av både ny och äldre arbetarlitteratur.

– För att förstå nuet måste man ha blicken riktad både framåt och bakåt.

Och visst är föreningens blickar vända framåt. Intresset för arbetarlitteratur är större än på länge. Jenny Wrangborg beskriver det rent av som att de nu jobbar i medvind.

– Vårt första nummer av Klass sålde till och med slut! Inte helt vanligt i tidningsbranschen.

Jenny Wrangborg berättar om sitt eget skrivande och hur det går långsamt men framåt. Hon skriver för att förstå. Men också för att försöka förändra.

– Just nu skriver jag på ett manus om någon som jobbar i kök på sms-anställning i ett stort köpcentrum. Arbetstiteln är ”Genom hetta och tryck”. Får se vad det blir av det.

Vid sidan av skrivandet ligger den fackliga kampen henne nära om hjärtat. Hon berättar om vikten av att organisera sig.

– Den offentliga berättelsen är att det inte är lönt att organisera sig. Där fyller det fackliga arbetet, och för den delen arbetarlitteraturen, en stor roll i att kunna visa på en annan sanning. 

Jenny Wrangborg tror att det vänstern i stort saknar mest just nu är människor med praktisk erfarenhet av att ta kamp.

– Om det så bara gäller att få ta ut sin lunchrast så behöver vi människor som vet att saker går att förändra, om man gör det tillsammans.