Än en gång för full hals

Publicerad 7 december 2016

Det legendariska bandet Nynningen återuppstår fyra decennier senare. På luciakvällen står några av Sveriges bästa proggmusiker på scen i Göteborg med sina klassiska tonsättningar av Majakovskijs dikter.

Nynningen var ett av Göteborgs och Sveriges största band inom den progressiva musikrörelsen på 1970-talet. På tisdag kväll återuppstår de på Pustervik i Göteborg för att göra sina tonsättningar av den ryske poeten Majakovskijs dikter från den klassiska plattan För full hals från 1973.

Proletären träffar Nynningen vid replokalen. Bandet består till största delen av originaluppsättningen från skivan, men naturligtvis med ett enormt avbräck. Totta Näslund lever inte längre.

– Vi bestämde direkt att vi byter inte in någon för Torsten, förklarar Bernt Andersson som spelar klaviatur. Ingen kan ersätta hans röst.

Istället kommer Tomas Forssell att sjunga på de flesta av låtarna. Det var också Tomas Forssell som tillsammans med Bertil Goldberg, som saknas i den här uppsättningen, tonsatte Majakovskijs dikter då det begav sig. Övriga medlemmar i bandet är Bengan Blomgren på gitarr, Nikke Ström på bas och Per Melin på trummor.

Hur kommer det sig då att Nynningen är tillbaka?

– En mycket bra fråga, varför gör vi det här? Det frågar vi oss också, säger Bernt Andersson med ett skratt innan han blir allvarligare.

– Materialet är så pass bra. Och texterna är ju minst lika aktuella nu som de var då. Klassmotsättningarna blir bara större och större. På det viset är jag minst lika förbannad nu som jag var på sjuttiotalet.

Trummisen Per Melin håller med.

– Det är väldigt lätt att bli förbannad idag. Nästan lättare än det var då.

Per Melin ser hur Nynningens politiska budskap behövs.

– Det här är inte en nostalgitripp. Detta är vad vi kan och nu får vi upprepa det igen, för det händer ju inte ett skit. Det känns viktigt att göra detta. Sen kan man vilja gå och se det av olika anledningar men min motor är att det är viktigt.

Vladimir Majakovskij var den ryske poeten och bolsjeviken som satt fängslad i början av 1900-talet innan han fick uppleva revolutionen några år senare. Kan hans futuristiska poesi säga oss något angeläget idag, hundra år senare?

– De ryska futuristerna kom i ett skede när det gamla samhället höll på att brytas ner och man väntade på något nytt, säger Tomas Forssell. Det andades en framtidsoptimism. Enorma krafter frigjordes, man började samarbeta och gjorde experiment. Det hände jättemycket i Ryssland.

Bernt Andersson fortsätter:

– De verkade i en tid då konfrontationen mellan det kapitalistiska gamla samhället och en ny möjlig samhällsstruktur stod i sin brytningspunkt, och det frigjorde massvis med kraft. De var ute på kolchoser och i fabriker, överallt och spelade teater, läste dikter, spelade musik, visade film… det var en jävla
explosion alltså!

Den som vill känna en doft av den explosionen och få sig en välbehövlig dos framtidsoptimism gör klokt i att söka sig till Pustervik på tisdag kväll.