Påtår hos Moa Martinsson

– Vi ville inte göra det nostalgiskt, inget romantiserande tillbakablickande. Vi ville lyfta fram Moa i nuet, och visa hur aktuell hon fortfarande är.

Isabell Dahlberg berättar engagerat om ”Påtår hos Moa Martinsson”, projektet hon satte igång tillsammans med Mats Källblad. Det var på en repning med gemensamma bandet Spiken i Kistan som de två kom att prata om Moa Martinsson och tyckte att hennes verk och liv borde användas i deras musik.

– Sen tyckte vi att det skulle vara roligt att bjuda in några fler, så att det inte bara var ett Spiken i Kistan-projekt.

Därför bjöds låtskrivar- och artistkollegorna Åsa Bällsten och Maja Heurling in att också medverka.

Tre av skivans tolv sånger är signerade Isabell Dahlberg. I ”Drakar” har hon tagit ett utdrag ur romanen ”Kvinnor och äppelträd” för att beskriva hatet och rasismen som gror. Inte minst på internet.

– Jag tänkte på näthat och rasistiska nätforum, berättar hon. Det kändes så samtida.

• Det funkar väldigt bra. Du har tagit texten från 1933 nästan rakt av, men ändå är det så uppenbart vad du vill säga.
– Ja, precis! Det är olika också hur vi har skrivit. Åsa har tagit texter nästan rakt av från Brand, medan andra handlar mer om Moa.

Skivan spelades in i Moa Martinssons torp i Sörmland där hon bodde från att hon var nitton år fram till sin död 1964.

– Jag trodde inte det skulle kännas så mycket, men det var faktiskt väldigt mäktigt och spännande.

Maja Heurlings låt ”Med ansiktet mot jorden” är baserad på en stark och självbiografisk scen ur ”Kvinnor och äppelträd” där huvudpersonen föder ensam i sitt torp, tyst för att inte väcka de sovande barnen.

– När Maja skulle sjunga in den, så insåg vi att det var på det här köksgolvet som hon födde barnet. Det var så att man rös!

Ljudet på skivan är avskalat, och arrangemanget akustiskt. En ganska spartansk produktion.

– Vi spelade in på en enkel Zoom-apparat, och utan lineade instrument. En mikrofon fick ta upp allt i rummet.

• Så ni har alltså fått med torpets akustik på skivan?
– Precis! Jag tror vi hade en idé om att man skulle kunna höra husets ljud på skivan. Lite knirr och fågelkvitter, men det blev lite överkurs. Då hade vi fått lägga på det i efterhand.

Redan dagen efter inspelningen var det dags för den första spelningen. Sällskapet Moas vänner hade årsmöte, och kvartetten stod för musiken till fikat efteråt. Ett mycket uppskattat framträdande, enligt Isabell Dahlberg. I början av november hölls releasefest i Malmö.

– Det var verkligen jätteroligt! Det var en sån spridning i publiken. Det kom folk med små barn, det kom popungar och så kom det tanter med färdtjänst.

– Flera kom fram och hade blivit så berörda. Det var både folk som hade läst Moa mycket under sitt liv, men också yngre som kom fram och sa att ”nu blir man ju jättesugen på att läsa det här”.

I arbetet med låtarna blev det förstås en hel del läsning av Moa Martinsson för att hitta lämpliga texter att utgå ifrån.

– Det blev ett igångsättande för alla att läsa, även för mig själv, för jag har inte läst mycket Moa innan, berättar Isabell Dahlberg. Det känns så aktuellt det hon skriver om.

• På vilka sätt är det aktuellt?
– Hon står hela tiden på de svagas sida. Hon vill visa hur fattiga människor med dåliga villkor har det. Sociala orättvisor som finns kvar. De ser lite annorlunda ut kanske, men den hårda realiteten med skillnader mellan personer med olika sociala och ekonomiska möjligheter, den finns kvar.