Hoppa till huvudinnehåll
Av

Idéerna flödar på ny kvartersscen i Göteborg

På Andra Långgatan i Göteborg öppnade i höstas en ny kvartersscen bland porrbutiker och ölhak. 2Lång är ett vardagsrum där finkultur möter fulkultur.


– Jag är säker på att det går att kombinera Shakespeare med popcorn, säger John Pekkari, en av de fem skådespelare som står bakom 2Lång. Det handlar om tilltalet och om atmosfären.

Teaterns lokaler hyste tidigare en lågprisbutik och de stora skyltfönstren mot gatan finns kvar. Här finns ingen foajé och inga loger. Alla ska kunna röra sig fritt i rummet som mer påminner om ett fik än om en teater.

– Vi funderade mycket på vad det betyder att alla ska känna sig välkomna, säger Frida Sundström. Jag tror att tillgänglighet handlar om helheten, att man vill ha det lite gött samtidigt som man problematiserar sin existens. Att folk är mätta och sitter bra. Att de kan komma och gå när de vill.

De jämför med institutionsteatrar som Stadsteatern som också har en ambition att nå ut till en bredare publik, men där traditionerna som sitter i väggarna kan skrämma bort publiken. Detsamma gäller många frigrupper.

– De spelar ofta teater för sin egen skull, vilket är helt okej, säger John Pekkari. Men de har svårt att inte vara elitistiska och blir omedvetet klassuteslutande. Det är som att acceptera att kultur inte är för alla.

Idéerna om hur man kan öka tillgängligheten flödar på den nya teatern. Nu på lördag blir det loppis till klassisk musik, på lördagsmornar kan man äta frukost och lösa Melodikrysset på teatern och på söndagar är det sällskapsspel. Återkommande inslag är Improverkets Klubb Bingo och pratshowen Pekkaris kök där John Pekkari intervjuar människor han är nyfiken på. Tanken är att det ska vara underhållande men samtidigt djuplodande.

2Lång hyrs också ut till olika kulturella aktiviteter som bokcirklar och politiska samtal. Improverket håller kurser i improvisationsteater och det finns planer för en teaterskola.

– Vi är i en uppstartstid där vi bygger en organisation samtidigt som vi definierar vad vi är, säger John Pekkari. Det gör vi bäst genom att prova olika saker.

För att kunna genomföra förvandlingen av den gamla matbutiken till en fungerande teaterlokal tog 2Lång hjälp av vad de kallar folkfinansiering. Publiken bidrog till renoveringen genom att köpa en stol, en vägg, en rätt på menyn osv. Folkfinansieringen blev ett alternativ när det visade sig vara svårt att söka offentligt kulturstöd.

– Folkligheten rimmar illa med bidragssystemet, säger John Pekkari. Vi ligger för nära frigrupperna ekonomiskt och för nära privatteatrarna i vilka vi vänder oss till, så vi hamnade i ett kulturellt hål.

Samtidigt visade sig lösningen skapa fördelar.

– Det var tillfredsställande att se att folk ville bidra och vi fick en relation till publiken, säger Frida Sundström och berättar hur bidragsgivarna på sociala medier kunde följa arbetet med renoveringen.

Men projektet med folkfinansiering gjordes med en viss glimt i ögat från teaterns sida. En blinkning till konsumtionssamhällets föreställning om att vi är vad vi köper och högerns motto att alla ska bli egenföretagare.

– Vi blev ofrivilligt Lena Adelsohn Liljeroths våta dröm, säger Frida Sundström.

Kulturministern fick ett brev från teatern där hon erbjöds att bidra, men poängen gick henne förbi. Istället svarade hon genom sin sekreterare på hur man går till väga för att söka kulturstöd. 2Lång får fortsätta sin verksamhet utan en smörgås som heter Lena på menyn, vilket säkert kommer att gå alldeles utmärkt.
Fakta

Idéerna flödar på ny kvartersscen i Göteborg

[[nid: view_mode=inlinenode]]